Igår bestämde jag mig för att sända långväga julhälsningar per post, jag tror att min kusin på andra sidan jordklotet blir glad när något traditionellt dimper ner i postlådan. Nu för tiden sänds julhälsningar via telefon och dator, men visst är det roligt med pappersjulkort också!
Jag vandrade ner till byns stora postlåda (den för avgående post) och längs vägen mötte jag en av våra grannar. Hon hade hämtat mellersta tösen från dagiset. Vi pratade en stund och jag frågade lilltösen om de skulle ha julfest på dagiset. Nej, med imorgon (läs idag) skulle de ha självständighetsbal! Ögonen glittrade på tjejen. Tänk er: bal! Hon skulle ha på sig en klänning. Med fluffig kjol dekorerad med paljetter och glitter, berättade mamman. Tänk så roligt, men det skulle endast vara för barnen och dagistanterna. Och någon julfest skulle det inte bli. I alla fall ingen julfest med alla mammor, pappor, syskon och mor-och farföräldrar... ingen annan än barnen fick komma in på dagiset nu i dessa tider. Men själständighetsbal det skulle det bli! Och så blev det några snurrande danssteg på det....
När jag fortsatte min promenad med korten i handen kom en av grannfruarna ut med ett kärl i handen. Hon skulle ut med aska från öppna spisen, berättade hon. Jaha julstädning, sa jag. Nej, bara det vanliga för det behövdes ingen julstädning i år. Julen skulle komma och gå utan några åthävor. Grannfrun som bor ensam skulle inte ha några gäster. Det är stillhet som gäller för den med multisjukdomar i dessa tider, suckade hon, är man i riskgruppen så är man. Barnen och barnbarnen skulle träffas utomhus om vädret tillät. Och lutfisken och tomtegröten fick hon äta upp själv tillsammans med katten...
Jag fortsatte vidare och träffade på skolbarnen på väg hem från skolan. De flesta var riktigt artiga och hälsade, men två cyklande pojkar hade för mycket att avhandla för att ens uppmärksamma mig. Alla höll sig dock på sin sida av cykelvägen, så inga nära möten där inte. På hemvägen stannade en annan grannfru med sin bil och frågade om jag ville ha skjuts hem. Tack, sa jag, men jag rör gärna på mig. Hon hann i alla fall berätta att hon jobbar rätt mycket hemifrån, precis som hennes man. Distansjobb heter det och det går så bra.
Väl hemma ställde jag mig vid spisen. Det skulle bli en varm broccolisoppa med massor av curry och så en slät och fin jordgubbskräm till efterrätt. Och adventsljusstaken lyste upp i decembermörkret....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar