"E jöutas." Ni som pratar min dialekt förstår mina inledningsord. Till er andra kan jag väl avslöja att det i dagens läge ungefär betyder att "vi stampar på ruta ett". Lite så denna corona-höst 2020. En höst som varit mycket olika andra höstar. Varmare och våtare än mången höst och helt avvikande vad gäller att befinna sig i en covid-19 pandemi.
Idag stormar det där ute, och vinden har vänt från syd till nordlig och nu börjar snöflingor blanda sig med regnet... En riktig busvädersdag idag alltså. Från att i morse vakna till +10 grader till att det i kväll utlovas många minusgrader, nej jag vill stanna inne idag.
Kunde inte låta bli att fota syrenbusken med sina gröna "mössöron" när jag på förmiddagen släppte ut ankorna. Då var det uppehållsväder, men nu har stormen friskat i och det är snart dags att fösa in dom lätta små liven innan dom lyfts bort i stormbyarna...
Och så var det coronan då, den vi alla skall akta oss för.
I början av oktober hade vi ett stort utbrott här i våra nejder, men sedan några veckor tillbaka är det åter rätt lugnt. Just idag rapporterades om 4 nya covid-19 fall i vårt sjukvårdsdistrikt (incidenstalet ligger hos oss på 39 och för hela landet är talet 50). Vi använder munskydd inomhus i alla andra miljöer än hemmiljön. Sambon och jag håller oss hemma så mycket det bara går, det blir inget specifikt julhandlande i år heller (klapparna har jag redan fixat). Här sköter sjukvårdsdistriktet om testa-spåra-sitta i karantän, och det har visat sig vara ett vinnande koncept. Allt det här fungerar och nu hoppas vi att de mest behövande skall få vaccin efter några månader så att samhället kan börja fungera som vanligt igen. Det mesta fungerar ju, men förstås går mycket på sparlåga.
För vår egen del är det ingen panik, vi stannar inne i vinterstormen (som döpts till Liisa) och när detta skrivs är ankorna inne i värmen!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar