När jag plockar vinbär vid mitt barndomshem

Alltid i mitten av augusti, och nästan alltid på skolornas första läsårsdag,

åker jag till mitt barndomshem för att plocka bären av de 

gamla bärbuskarna. Gårdagen var halvsolig och rätt varm,

en perfekt dag för att stå mitt inne i en bärbuske, alltså!

Bärbuskarna får numera minimal omvårdnad, annat var det när

min mamma levde och satte en ära i att ta hand om buskarna för att

de skulle ge den mest rikliga skörden. Men det är ju länge sedan hon

levde och det är länge sedan jag pysslat om buskarna. Men de finns ju kvar

och fortfarande levererar de bär. Fast i år kunde jag konstatera att några

gula krusbär blev det inte, däremot en hel del både röda och

svarta vinbär. Så där stod jag i buskarna och plockade i timmar.

Jag började med dom röda vinbären.

 Jag hörde att småfåglarna satt inne i det stora körsbärsträdet. 

Så bra att jag i alla fall hann före alla trastarna, tänkte jag.

Ute på slätten såg jag svalorna som dök över grannens veteåker,

skickligt fångade de dagens skrovmål av insekter.

 

Jag avverkade den ena busken efter den andra och slutligen tog jag mig

an det stora vildvuxna buskbeståndet. Väl där inne i buskarna

kände jag hur lugnet lägrade sig. En bärklase, ett annat enstaka bär och

nästa bär... allt ner i den lilla hinken som hängde på armen. Med jämna 

mellanrum tömde jag bären i de stora pytsarna som jag hade bak i bilen.

Där inne i buskarna, med solen som värmde ryggen, kunde jag nästan 

förnimma min pappa som förnöjd satt i en trädgårdsstol, med käppen lutad

mot stolen och händerna knäppta i famnen. Han älskade ju också sensommaren

och när han ännu var frisk tyckte han om att plocka bär. Men det är 

länge sedan han levde och ytterligare många år sedan min mamma fanns med mig i

bärbuskarna. Jag tänker alltid på henne som den friska och glada mamman hon

var innan hon blev sjuk. Hur hon och jag stod där i buskarna. 

Och hon var alltid iklädd färggrant förkläde ovanpå kjolen (inga långbyxor då).

  

I trädgården finns också ett, numera, ofantligt stort äppelträd.

Ett träd som ger de godaste äpplen man kan tänka sig!

Och nu är även äpplena på gång, en stor och fin skörd 

ser det ut att bli även detta år. 

När jag hade plockat klart (jag orkade bara inte med alla bären...)

satte jag mig på yttertrappen och pustade ut. Drack lite vatten

och viskade "adjö" till mina föräldrar och så åkte jag hem till mig igen. 

Idag puttrar Saftmajan på spisen

 och snart fylls frysen med mängder av saft!