När kölddimman drog in

Klockan hade närmat sig 9 på kvällen och utetermometern visade på

minus 4 grader. Då kikade jag ut igenom fönstret och såg frostdimman

som steg över slätten. Och visst vet ni vad jag gjorde då?
Förstås hoppade jag i mina stövlar och rusade jag ut
med kameran i högsta hugg!

Det är något speciellt med dimman som dansar. Något mystiskt,
något svävande, ja något rogivande (åtminstone när det inte är helmörkt).

 Solen hade gått ner och himlen lyste ännu i orange.
Frostdimman kom svepande över slätten...

Där stod jag ute på slätten och försökte fånga den lätta dimman.
Kölden nöp i händerna och öronen (hade inte hunnit ta på mig en mössa...).

På andra sidan bäcken hade dagens vind inte lyckats
blåsa ner snön ur träden. Det var mycket kallt och vintrigt.
(Idag, två dagar senare, finns det inte mycket snö kvar.)

Jag kollade ännu en gång in de sista solstrålarna och
månen som steg allt högre.
Så gick jag in i stugvärmen igen.