Höstvandring längs Iskmo-Jungsund vandringsled

En dag med höstsol, klarblå himmel, en vind som lagt sig till vila - och som

därför var kryddad med hög klar luft -och som dessutom blev maxad med
 en vandring i vår vackra natur -kan det bli bättre?

För mig blev det en höstvandring längs Iskmo-Jungsund vandringsled
tillsammans med en av mina kusiner.

 Välkommen med på en vandring ute i naturen!

Idag bjuder jag på massor av foton (för så blir det när två

fotointresserade är ute på vandring, det blir fotostopp rätt ofta...)

Vi parkerade bilen vid fotbollsplanen och vandrade fram till Vekasundet,

där vi tog vårt första fotograferingsstopp. Här prydde rimfrosten gräset ute

i vattnet och här låg sjön delvis istäckt. 

Både löven och solen lyste gula den dagen.

Så vandrade vi vidare längs de väl upptrampade stigarna.

Över vackra trädrötter och vissna löv.

(Ja, och så en hel del stenar.)

När vi åter kom ut riktigt nära vattnet skrämde vi upp några svanar.

De hade tydligen ätit frukost inne i viken och så kom vi gående

och störde friden. Så det kan gå!

Vandringen gick vidare genom gran- och tallskogen.

Vi hade bestämt oss för att ta en paus vid Kråknäs,så vi vandrade över 

bron som flyter på vattnet. Där uppe på bron är det en så vacker utsikt.

Det var en lyx att avnjuta kaffe med smörgåsar och kaffebröd

i den värmande höstsolen. Ute i naturen smakar allt så mycket godare!

Svanarna kom flygande  över oss där vi satt och att dom har dessa

små insjöar som sitt hemvist det såg man på fjädrarna som låg och guppade i vattnet.

 

Så vände vi tillbaka samma stigar som vi kommit längs.

Höstsolen fortsatte flöda och vi njöt av det vackra vädret.

Vet ni det doftar något alldeles speciellt i en solbelyst höstskog!

 

Jag kunde inte låta bli att fascineras av allt det lilla, men ändå så vackra,

som finns ute i naturen. 

Vi vandrade i några timmar, så nej vi stressade inte på vandringen. 

Vi stannade, vi njöt och vi levde med i den vackra stunden.

Hösten och de vackra speglingarna var så vackra denna höstdag.

Så kom vi då tillbaka till Vekasundet. Trots att det gått flera timmar låg

ännu rimfrosten kvar på spångarna. Men - fortsättningsvis flödade solen och

de flesta lövträd lyste som guld!