Vi reste till San Antonio i Texas, USA

Äntligen har det blivit vanliga sommartemperaturer (och vardagen har 

kommit emot) så nu är det dags att sätta sig ner framför datorn för att berätta 

om vår resa till Staterna. Torsdagen den 5 juli åkte vi och tisdagen den 17 juli

var vi hemma igen. Sommarens stora äventyr! Min första resa till USA!

Och minnen för livet!

Men varför resa till Texas mitt i sommaren? Varför resa till hettan där nere?

Jo, det var så att sambon skulle resa tillsammans med sin sångkör för att ge 

några konserter där nere och då valde jag att följa med. Hetta eller inte, nu skulle

även jag få uppleva USA! Och visst var det hett där nere, runt 35 plus minus varje

dag. Dessutom var ju luftfuktigheten hög och det gjorde ju sitt till att trötta ut en.
Men med facit i hand har det ju varit värmebölja här på våra breddgrader

också, så några grader mer eller mindre kanske inte spelar så stor roll. Och dessutom

finns det ju luftkonditionering där nere (vi har inte samma här hemma hos oss,

jag får bara tänka på hur det var att försöka sova på övre våningen heta sommarnätter....).

Nåväl, det gällde att dricka mycket vatten och att se till att man fick i sig

salt i lämpliga mängder, så gick det bra.

Vi reste till San Antonio i Texas, en stad som före resan var helt obekant för mig.

Men San Antonio är faktiskt USA:s sjunde största stad och det är en stad som

historiskt betytt mycket för Texas. När man i USA talar om historia då

talar man om de senaste 100, 200 eller 300 åren sisådär -för det är då kontinentens

historia skrevs - ja, det var då spanjorerna och andra invandrare tog över landet. 

(Att indianerna befolkat landet långt innan dess, det liksom skrivs med små bokstäver.)

Vi bodde på ett hotell i downtown, alltså inne i centrum. Just inne i centrum flockas

alla turister och så här under sommaren var det många turister i centrum.

Och jag hittade mitt paradis inte långt från vårt hotell.
Riverwalken!

Riverwalken ligger en nivå under gatuplan och det är en otroligt vacker värld för sig!

Här längs den smala floden går promenadstråk på båda sidor och Riverwalken 

kantas av en mängd restauranger, hotell och barer. Det var helt enkelt

hit de flesta turisterna sökte sig för att äta, ta en öl, promenera....

 En av våra första lediga dagar beslöt vi ta en

av turistbåtarna som körde längs floden, det kändes nästan som ett måste att åka

flodbåt och få sig till livs lite info om allt vi åkte förbi. På fotot ovan  kommer vi till den äldsta

restaurangen här nere vid floden och det var också här vi avnjöt en mustig chili

con carne  en av de första dagarna i staden. Jag kommer att visa fler vackra bilder

från Riverwalken en annan dag.

Jag hade inte läst på speciellt mycket innan vi reste till San Antonio, men jag

hade lånat boken "Texas, störst och bäst" skriven av Elisabeth Precht. En bra bok som

skildrar texanerna och deras sätt att tänka. Och så hade jag ju kollat in de bästa
turisttipsen för staden via nätet. Och förstås hade jag ju med mig en hel del fördomar
om hur det skulle vara i USA efter att ha konsumerat filmer och dagliga amerikanska nyheter
i hela mitt liv. Och visst fanns alla mina fördomar där, men så mycket mera därtill!
USA är på något vis så olik vårt land. Något som jag verkligen uppskattade var hur
nyfikna man var på oss där nere. Helt okända amerikaner kunde komma fram till
oss och fråga varifrån vi kom när vi pratade så konstigt språk. De var genuint
intresserade. Jag lärde mig att först förklara att vi kom från norra delen av Europa,
att vi kom från Finland. Alla kände inte till Finland, men de var helt klart imponerade
 att vi kom från ett exotiskt land. Flera berättade också att de hade norska släktingar,
 så visst kände de till Skandinavien, ja och så Ryssland då.... De sista dagarna var
Finland mera på fleras läppar för Trump skulle ju träffa Putin i Helsinki - i Finland.
Vi pratade med många amerikaner på hotellet, efter alla konserterna
och som sagt på gatan, på matställen, överallt. I like!

 Något som också fascinerade mig var alla stora träd. Här ovan en oak
på Alamo-området inne i San Antonio. Trädet var omkring 150 år, det var stort, pampigt
och gav en härlig svalka! På kvällen tände man lampor i träden och det var
riktigt snyggt. Man säger ju att Everything is big in America, och det stämmer.
Speciellt reagerade vi på matportionerna som serverades på många ställen.
Efter första kvällen lärde vi oss att man bra kunde beställa en maträtt - och en
extra tallrik. En matportion räckte galant till oss båda!
Nu förstår jag verkligen varför det finns så många amerikaner som är stora som berg.
Inte alla, men dom där "bergen" finns!
Tilläggas kan att vid hotellfrukosten var amerikanernas favoritmat våfflor med
massor av vispgrädde och lönnsirap eller sylt... alltså till frukost....
Vi finländare saknade grönsaker till frukosten, men tydligen inga andra.
Jag fann ändå en hel del gott till frukost: äggröra, havregrynsgröt, en supergod yogurt
gärna med stora  färska blåbär och så hade dom ett gott mörkt Dakota-kaffe!

 Något annat som väckte min nyfikenhet var gräset i folks trädgårdar. Det liknade inte
alls vårt gräs. Först trodde jag att gräset var gjort av plast, för det var styvt och hade helt
andra strån. Nä, tydligen var det det bara en annan grässort.

En av de största behållningarna på denna resa var förstås alla trevliga
sångare med avec som var med på resan. Vi hade så trevligt tillsammans!
Här sjunger kören utanför San Antonios största turistattraktion, nämligen
Alamo (som jag kommer att skriva om senare). Tack för fint resesällskap!
Fortsättning följer!