Igår strålade vi barndomsvänner samman för att vandra den nya
vandringsleden i Tottesund, nämligen Herrgårdsleden.
Leden är 3,6 km och går i relativt lättvandrad terräng.
Gårdagen bjöd på soligt väder, men eftersom nordanvinden blåste var
det inte för varmt i skogen utan alldeles perfekt vandringsväder.
Vi hade stämt träff vid Tottesunds herrgård och den här herrgården har en
fascinerande historia. Eftersom vi här i Österbotten inte har alltför många herrgårdar
är vi speciellt intresserade över dom vi har. Allt började år 1660 när en
greve Claes Tott anlade ett säteri här i Maxmo. År 1733 blev gården översteboställe
för Österbottens regemente och då började man bygga en ny byggnad för den förste
översten som skulle bosätta sig här, nämligen överste Gustav Creutz. Huset var dock
dragigt och kallt, så år 1800 uppfördes den nuvarande huvudbyggnaden. Av 1700-talets
herrgårdsbyggnad finns ännu källaren med gråstensväggar och tegelvalv kvar.
Under årens lopp har många finheter besökt herrgården, bla vigdes Finlands
nationalkompositör Jean Sibelius och Aino Järnfelt i den stora salen på Tottesund.
Under de senaste åren fungerade herrgården som kommunkansli när Maxmo var
en självständig kommun (numera hör Maxmo till Vörå kommun).
Här bredvid herrgårdsbyggnaderna börjar Herrgårdsleden. Leden invigdes för
bara någon vecka sedan och det märktes att den ännu är en ny led som
ännu inte är fullt upptrampad (vi hade svårt ibland att hitta rätt väg, men inte
så svårt att vi skulle ha gått fel). På vissa ställen var leden lite våt och fuktig
så här på vårkanten, men det gick bra med enbart länkare!
Leden startade med en vandring genom en vacker tallskog med blommande blåbärsris.
Här går vi och kollar in blomningen och önskar oss alla ett gott bärår....
Här en avstickare från leden.
Den här stigen gick ner till en sandstrand och blått vatten.
Här vid strandkanten blommade kabblekorna som gula solar!
Kärrviolen växer på fuktiga stigar om våren.
I skogen blommade de vita harsyrorna. Dessa blommar överallt i skogen
nu på våren, de är som vitsippor på sydliga breddgrader!
Här ännu en avstickare från vandringsstigen. En vacker sittplats vid
Kyro älvs utlopp.
Vi vandrade vidare igenom granskogen och överallt
blommade harsyrorna!
Så kom vi till grillkåtan ute vid ledens nordligaste ände.
Denna dag blåste det nordanvind och här ute på udden fick vi
"hålla i hatten" för att inte flyga iväg med vinden.
Det gick vita toppar på vågorna.
Inne i grillkåtan hade vi en skön paus med kaffe/te och smörgås/wienerbröd.
Här i kåtan kunde man grilla, det fanns torr ved under bänkarna och
utanför dörren fanns täljda korvspett av vide.
På tillbakavägen upptäckte vi alla trevliga frågor, som fanns på
baksidan av skyltarna som fanns uppsatta längs leden.
Det fanns många infotavlor som berättade om naturens växter och träd.
Och all information gavs på tre språk: svenska, finska och engelska.
Här en av ledens vackraste omgivningar, en al- och björkklädd
strandäng med låg buskvegetation.
Det fanns broar över de våtaste skogsdiken.
Så kom vi fram till ett stort stenblock som troligen forslats hit
under istiden. Annars var leden inte speciellt stenig utan gick på
relativt slät mark.
När jag tittade uppåt längs med de höga tallstammarna svajade det till i vinden,
det är så vackert med dessa ståtliga skogar!
Så var vi tillbaka vid herrgården och här i herrgårdens trädgård blommade
bärbuskarna och snart även alla äppelträd.
Och uppe i fönstret till vänster tycket vi att gardinerna fladdrade....
Kunde det vara Vita Frun som spökade i herrgården?
Tack tjejer för en härlig vandring, vi ses snart igen!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar