Min påskhelg

Årets påskhögtid har varit en kylslagen historia, en verklig

vintrig reträtt med snöbyar och massor av minusgrader.

På långfredagskvällen åkte vi ut till vårt sommarparadis. Ja, bara för att.

Där ute svepte en kall nordanvind över havsfjärden och vi konstaterade genast att

härifrån åker vi så snabbt som möjligt.... 

Det var mycket vintrigt och kallt där ute vid fjärden. Dessutom är isarna förrädiskt svaga

trots att de efter dagens snöbyar ser så inbjudande ut....

Med solen i ryggen såg det riktigt inbjudande ut, men ack vad bilden ljuger!

Det var svinkallt!

När vi åkte hemåt var solen i nedåtgående. Här skrek jag åt sambon "Stanna!"

och för en gångs skulle stannade han bilen där längs skogsvägen.

Vi klev ur bilen och jag kunde knäppa några solnedgångsfoton.
(Tänk så lite för att få mig nöjd....)

Hej då solen!

På påsklördagen dök några påskkärringar och en och annan påskhare upp.
Här en söt liten hare som bara blinkade bort snöflingorna som virvlade
runt i luften.

Traditionsenligt åkte vi hem till L på kvällen. Här hade hon pyntat med
de små kycklingarna som pojkarna gjort när de var små.

Till kvällen tändes byns påskbrasa.
I år nöjde vi oss med att titta på brasan inomhus. Vi kände oss
lite småfrusna och åtminstone jag hade besvärlig värk i lederna.

Det vankades lite gott till kaffet för oss.... och det är ju mums!

Alla påskdagarna har vi arbetat och slitit på vedbacken.
Den här vedhögen fotade jag i morse, med lite snö på och allt.
Vi har åstadkommit fem sådana här högar, inte illa om vi får säga det själva.
Men nu värker kroppen, det är ett tungt slit med stockar och råa vedklabbar.
Och i morgon sätter vi fart på jobbet igen. Påsken är ett riktigt arbetsläger!