Nu har vi gått säsongens första vandringsled!
I går kväll avverkade vi en vandring längs Öjbergets naturstig.
Jag älskar att vandra i naturen, och om man dessutom får lära sig mera
om hur det såg ut här i trakten för tusentals år sedan
ja, då kittlar verkligen min vetgirighet och jag vill bara veta mera.
Öjberget ligger 50 meter ovanför havsytan ( år 2015),
och det är ju rätt mycket i vårt platta landskap.
Det är spännande att tänka sig att efter senaste istiden
utgjorde Öjberget en liten ö, omfluten av hav. Efter det har
landet stigit upp ur havet, sakta men säkert.....
Det var mulet när vi vid 18-tiden parkerade bilen ute vid Öjberget.
Sedan gick vi dit pilarna pekade.
Vår vandring började över en gammal sjöbotten.
Här var det våtmark och efter dagens regn var det rätt halt
och plaskigt, så vi var tacksamma att vi hade gummistövlarna på.
Längs leden finns massor av trevliga informationstavlor uppsatta.
På dem berättades det om områdets växter och djur, historia och nutid
på svenska, finska och engelska. Denna tavla berättade om
myrens växter.
Efter en stund började stigen gå uppåt och vi kom till
torrare terräng. Vi gick i rask takt, jag lite efter med kameran...
Så började stigen gå brantare uppåt. Här fick vi
lära oss hur högt havsvattennivån svallat en gång i tiden. Tex den här
skylten visar var havsvattennivån befann sig för 2.100 år sedan
(20 meter högre upp än dagens nivå).
Stigen förde oss högre och högre upp i den steniga terrängen.
För 3000 år sedan fanns havsvattnet 30 meter högre än idag....
Och vi gick vidare uppåt, uppåt.... och hela tiden fanns det
skyltar som visade hur högt vattnet nådde för x tusen år sedan.
Det var fascinerande, iallafall vi fascinerades....
Uppe på berget växer tallar.
Tallar som har torrt och varmt under sommaren och
kallt och vindpinat under vintern.
På vissa platser finns träd som är 400 år gamla
fick vi lära oss.
Tallarnas rötter klamrade sig fast vid berget.
Berget är av granit, den s.k. vasagraniten.
Sluttningen här låg på inlandsisens läsida, varför det bildats
ojämnheter och olika block. Berget blev likt terrasser när
isen en gång i tiden drog sig bort mot nordväst.
Vandringsstigen var inte den bekvämaste att gå längs,
det gällde verkligen att kolla var man satte fötterna.
Vi gick också förbi en jättegryta som skapats under istiden.
Urholkningen i berget har gjorts av grus och stenar som snurrat runt
i en istidsälv. Jättegrytan är 2 meter hög, så visst förstår
man att snurrandet har pågått massvis med år för att en
sådan stor gryta skall bildas i det hårda berget.
Nu börjar vi snart vara uppe på högsta punkten, och här stannar vi vid en
stenåldersbostad! För här under det stora stenblocket har man kunnat
åldersbestämma brända ben som legat i grottan. Benen var
hela 3.800 år gamla! Man har också hittat brända stenar s.k. kokstenar
och avslag av kvarts och sandsten.
Uppe på berget finns en stenstrand, en s.k. djävulsåker.
Här var massor av små stenar som en gång i tiden slipats som
strandstenar. Lite ofattbart, en strand som idag ligger 50 meter ovan
den nuvarande havsytan....
Jag älskar dessa stenåkrar!
De är så vackra!
Speciellt när kvällssolen äntligen visade sig.
Jag fotade massor på vår vandring, så fler bilder
blir det i morgon. Då får ni också se vackra
vyer från utsiktstornet uppe vid slalombacken...