Våra ankor är så härliga. När man kommer i närheten börjar
de "prata" med oss. Dom känner igen oss på våra röster.
På morgon när man kommer är dom fasligt otåliga:
"Var har du varit, vi skall ju ha maten!"
"Rent vatten skall vi också ha!"
"Tack, tack, tack!"
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar