Dags att sola sig, tyckte rävungen

 Igår var den lilla rävungen här på gården igen, och nu hade den växt till sig (läs om vårt första möte på https://gronaanemone.blogspot.com/2021/07/lilla-ravungen.html). Ankorna var förskräckta även denna gång och rävungen var lika oförstående. Den här gången kunde jag i alla fall mota bort den från gården. Den sprang ut på åkern och klättrade upp på en sten och där lade den sig gäspande ner.... (det var här jag hann springa in för att hämta kameran)

 Rävungen låg där uppe på stenen en lång stund. Solen värmde och den gäspade ännu en gång....

När jag gick närmare stenen och bara var några meter bort hoppade den vigt ner och gömde sig i stubbåkern. Han trodde säkert att jag inte såg hen, men se det gjorde jag!

Efter en stund orkade den inte ligga och trycka längre utan reste sig upp. 

"Skall du bara stå där?" tycks den undra och kikade på mig. Jag hann knäppa dessa fyra bilder av rävungen innan den hoppade iväg mot bäcken och försvann i det höga gräset.

Nej, rävar vill vi inte ha kring gården när ankorna är ute om dagarna! Snart är denna unge så stor och så hungrig att den förstår sig på ankor.... Nej, den dagen vill vi inte uppleva! Fast ännu är rävungen bara söt och lite rolig att fota. Ännu är våra ankor för stora för en liten rävunge. Ännu är rävungen inte alls rädd för människor och ännu finns det kanske tillräckligt med ätbart längs bäcken....

Så blev det dags för yllesockar och fleecetröjan igen....

 Idag skiner solen och det känns betydligt varmare än under gårdagen. Då sken solen också - ibland - men den kyligaste kalla nordanvinden gjorde livet outhärdligt. Plus 12 - 13 grader visade temperaturmätaren och jag trodde vi var inne i början av oktober månad (men det är ju i alla fall bara augusti!) när nordan slet och rev i träden. I natt har vi haft + 4 grader här hos oss, men på de sociala medierna såg jag att många skrapat bilrutorna i morse. Det hade varit frostnatt i stora delar av landet.... Under gårdagen klädde jag mig som om det var vinter, två par fleecetröjor, långkalsonger under långbyxorna och yllesockar på fötterna. Jag till och med sökte fram mössan när jag skulle gå ut...

 Nej vet ni! Så här mitt i sommarmånaden augusti är vi inte förberedda på denna kyla! Och speciellt efter denna heta sommar är vi ju inte ens vana vid lite kallare väder!

Som ni ser, jag bakade buller igår. Vetebullar fyllda med socker och kanel och runda bullar med en smörklick i mitten. Nu är i alla fall frysen fylld! Men inte blev det ju varmare inomhus bara för att jag bakade lite bullar (vi har inte satt på värmen i huset ännu), men det doftade himmelskt i alla fall!

Härmed avslutar jag klagovisan för denna gång. Idag har vi några fler plusgrader och den där kallaste kalla nordanvinden den har bedarrat. Solen skiner just nu och det är skönt (men under natten lär ett nytt oväder med regn och blåst dra in) så idag njuter jag inne i bärbuskarna.

Ha det gott alla som kikar in! Njut av stunden! Njut av augusti!

När molnen skingras...

 När molnen skingras och solen tittar fram kan man åter känna sommaren... 

Dessa foton knäppte jag bara för någon dag sedan ute vid vårt sommarparadis:

Det är något alldeles speciellt när molnen (eller varför inte solnedgången) speglar sig i vattnet. När man ser liksom dubbelt... en "kompis" i spegeln...

Och när så solen tittar fram sätter sig en av naturens under, en trollslända, på strandstenarna för att värma sig efter regnet.

Det är något speciellt när solen silar igenom björkens löv - och att det är just så märker man först när solen igen lyser efter en mulen dag...

 Och ser ni vilka gynnare vi såg på hemvägen? Mitt på vägen vimsade fyra fåglar omkring, mamman sprang sedan till vänster sida av vägen medan de tre stora ungfåglar sprang ner i diket till vänster. Det tog en stund innan jag fick fram kameran, men tre fåglar syns tydligt i motljuset. Jag skulle tippa att det är järpar. (Långa halsar när dom sträcker på sig för att se bättre.)

 Sedan tog ungfåglarna fart. En efter en sprang de sedan över vägen till den andra sidan. Så var alla fyra åter samlade på samma plats inne i buskarna till höger. Tänk så mycket man upptäcker bara för att solen skiner och ger ljus och värme till allt som växer och blir större!

Mera sol och sommar åt alla!

Nu har mitt favorit fotomotiv dykt upp!

 Äntligen säger jag! Äntligen har dom dykt upp! Svamparna!

Jag älskar att vandra i skogen och foto svampar, skall ni veta. Jag som inte kan något om svampar. Men jag vet ju att de hör till ett viktigt symbios i skog och mark - och att dom ser olika ut gör att jag älskar dom! Juni och juli var ju alltför torr och jag misströstade en hel del (speciellt där i slutet av juli när de gula kantarellerna brukar dyka upp), men nu har ju augusti varit mera regnig. Och då: plopp! Upp ur jorden sträcker sig svampar av olika slag! Yes!

 Svampen behöver vått väder. När jag var ute på min kvällspromenad i fredags fångade jag dessa moln. Speciellt mycket regn kom det inte då, perfekt att söka sig ut i skogen!

Jag dök ner mot marken för att "fånga" dom små flygsvamparna som nyss spräckt jordytan och kikat fram i dagsljuset (ja, eller kvällsljuset då).

Mitt i allt mitt svampfotograferande lyckades jag skrämma upp två tranor som under ljudligt trumpetande lyfte och flög iväg ut mot havet.

Speciellt tycker jag om svanpar som växer på gamla stubbar. Lär återkomma till fler sådana...

Sen lördagseftermiddag åkte vi ut till vårt sommarparadis. Där ute var det dimmigt, vått -  och högvatten (vilket betyder att vi har Lågtryck över oss)! Allt medan vi började elda i kaminen inne i stugan (för det behövdes) och sedan i bastun, gick jag ut i skogen med kameran och min svampkorg.

Nu skulle jag vittja några av mina kantarellställen. Visst, det lyste gult och jag fyllde min svampkorg!

Medan jag vandrade runt till olika ställen passade jag på att fota lite svampar. Visst är fotot överst av dessa två helt bedårande? Som en virkad spets i kanten...

Sedan finns det ju dom som ser mera slemmiga ut. Vissa till och med samlar på regnvatten.

Vissa svampar växer på trädstammar och andra på stubbar (Love them!).

Men som sagt, dom flesta svamparna poppar upp ju jorden bland fjolårslöv och mossor. Stora och ståtliga - "Här är vi!" liksom.

Gårdagskvällen avslutades med bastubad. Och nu börjar kvällarna bli mörka.... Igår kväll bjöd ingen augustimåne upp till dans... Gråmulet, regnskurar och mörkt i dom flesta stugorna runt fjärden. 

Tack för regnvädret, säger säkert svamparna och poppar upp ännu fler!

En vecka med ostadigare väder...

 Denna sommar har vi varit vana vid dagar - ja,veckor i streck -  med varmt och soligt väder. Nästan inga moln på himlen. Tills denna vecka, för nu har det både regnat eller bara varit lite gråmulet. Men så har solen ändå kikat fram några timmar och det känns som vanligt igen.... Nästan så att vädret inte har kunnat bestämma sig vad som skall gälla.... enstaka regndroppar eller mera ihållande - eller solsken!

Häromdagen åkte jag till mitt barndomshem för att plocka vinbär och krusbär. Jag var ute i buskarna i flera timmar ända tills några regndroppar föll på ryggen - och så kom skyfallet! Jag rusade in men jag hade ändå hunnit blir rätt våt. Det regnade endast några minuter, men ändå så mycket att allt blev drypande vått. Bärbuskarna, gräset och jag. Så jag stuvade in mig i bilen och åkte hemåt. På hemvägen upptäckte jag regnbågen....

Innan jag åkte iväg knäppte jag några bilder från trädgården. Dripp dropp i hagtornsbuskarna....

Regnet tyngde ner stormhatten....

Men se rosen, den stod upp som en ståndaktig soldat!

Max en kilometer från den regnvåta trädgården lyste solen! Dit hade regnskuren inte nått och där lyste massor av gula solar! En liten äng med solrosor!

 Här stannade jag bilen och blev soligt glad igen. Så där stod jag bredvid vägen i regnvåta kläder och skor - och sken som solen jag också. 

Till natten kom det ihållande regnvädret över oss. Men det kan gärna regna nattetid om blott solen lyser när jag är vaken! Så kan jag tycka denna augusti....

Fest hela veckan - nästan

 Senaste veckan har svärmor haft sin syster och hennes man på besök. Då blir ju ingenting sig likt. Eftersom svärmor bor nästgårds blir det en del spring mellan gårdarna. Och så blir det ju kalas mest hela tiden! Det känns som om jag inte kokat mat på en hel vecka utom en dag när jag bjöd alla på mat... Men nu har vardagen åter kommit emot, gästerna har åkt och de vanliga dagssysslorna kallar.

 Nu tänker jag inte bjuda på en endaste kalasbild. Inga dignande matbord eller gapflabb från trevliga kaffestunder. Nej... det får bli lite foton av veckans väder tror jag.

Förra veckan började riktigt solig, härlig och varm. Shortsväder. Ett riktigt fint väder när vi bärgade årets havreskörd. Så började molnen visa sig på himlen, men de låg mera inåt landbacken och något regn fick vi inte. Värmen var påslagen även kvällstid.

Jag var ute och fångade vackra solnedgångar i de varma augustikvällarna. Fina härliga kvällar med lite spektakulära moln på himlen - moln som gör solnedgångarna vackrare...

I slutet av veckan blev det något ostadigare även hos oss. Någon regndroppe ibland, men inga nämnvärda regnmängder att tala om. Och värmen fanns kvar. Vi firade svärmors födelsedag hemma hos en av hennes döttrar och det var spring av små fötter i gräsmattan i vackert solsken och förstås bjöds vi på god mat och smarrig tårta.

 

 

På söndag bjöd jag på älgkött med olika egenodlade grönsaker samt hallonkaka med glass hemma hos oss. Ljusstaken, som juletid är pyntad med värmeljus, fick nu en lite sensommar framtoning. Sonen och hans sambo bjöd sedan gästerna över till sig för att alla skulle få se deras nyrenoverade kök. 

Och så i går började vädret sälla om sig, mera mulet än solsken. Värmen hade inte försvunnit, men det kändes plötsligt lite kyligare. Mera höstlikt. Innan gästerna skulle åka hemåt gick vi damer ut på en promenad ute på slätten.

Mörka moln samlades och svarta fåglar flög ovan grantopparna....

Vi kollade in ett gammalt hus som vilat i sin törnrosasömn i många år. Nu börjar naturen ta över, men det är fortfarande vackert. Och i de små skogsgläntorna betade fåren... 

Här ilar de två systrarna över slätten allt medan de mörka molnen hopar sig. Vi fick inget regn över oss, men det var hotande nära.

Efter en stund hade de mörka molnen dragit förbi och solen visade sig åter. När gästerna stuvade in sig i bilen för att åka hemåt sken solen så vackert igen. Och så - efter några timmar hördes åskknallar och nästa regnväder var på ingång...

De mesta molnen drog ut mot havet, men en och annan regndroppe kom över oss framemot sena kvällen. Idag är det konstant mulet och ibland lite regn. Värmen har försvunnit. Känns lite höstlikt - men bara lite.