Stenar och is vid Replot-bron

I går åkte jag ut till havet. För att riktigt njuta av vårsolen.

Ännu har vi ingen riktig vårvärme, men vi har solen och i lä för vinden

känns det så ljuvligt skönt. Nu vill jag bara vara utomhus!

Lite is finns kvar. Men nu börjar det blåa vattnet nästan lysa i ögonen.

Ett klart vatten och massor av stenar.

I går stannade jag vid vår landsändas mest fotograferade byggnadsverk, 

nämligen Replotbron. Finlands längsta bro. Och ser ni stenarna på standen?

Stranden består av sten och åter sten. Här står jag vid standen på Fjärdskär.

När inlandsisen drog sig tillbaka lämnade den stenar efter sig. Men på vissa ställen

är den släta berggrunden i dagern. Här syns den allra äldsta berggrunden.

Man ser lavaströmmarna som stelnat till sten, från de urtida vulkanerna som

 bildat vår landmassa. Lade mina handskar på den släta stenhällen

för att ni skall se storleken på skiftningarna i berget.

Jag vandrar under bron till andra sidan där fiskarna håller till,

och så vandrar jag tillbaka igen. Rakt in i solen.

Här vid stenbordet borde man sitta en vacker sommardag och blicka ut 

mot bron och havet. Nu tidig vårvinter, när träd och buskar står

kala, ser man också alla stenar som är grunden för brobygget.

Den senaste veckans hårda vindar har drivit in is mot strandstenarna.

Det vackra blå vattnet börjar synas mer och mer.

Det knäpper i isflaken när jag går förbi. Här ute vid havet

är det ännu kallt, men solen värmer och de tunna isbitarna "lever".

Under bron är havsströmmarna starka och havet strömmar fritt. 

Strömvirvlarna drar mönster i vattnet och isflak flyter vilset kring.

Här ligger is på is.

Solen lyser och jag njuter. 

En sådan här dag är blått min favoritfärg!