Här kommer det sista inlägget från vår resa norröver, den som vi gjorde
helt spontant bara därför att vi ville säga "Halloj!" till sonen som tillfälligt
jobbar där uppe. Jag laddade en termos med kaffe, bredde några extra
smörgåsar och packade ner lite extra oömma kläder och så drog vi iväg.
Och tänk så mycket roligt vi fick uppleva! Vi fick njuta av vacker
natur, fint väder, en bil som inte krånglade och en drös trevliga
människor som vi aldrig träffat tidigare. Plus en kort pratstund med sonen.
Bara så där. Bara för att vi kunde....
Det blev en hel del bilkörande (jo jag vet, icke klimatsmart), men vi var ju
två chaufförer och vi delade på körningen. Ibland stannade vi bilen på
helt okända ställen. Ibland höjde vi blicken upp mot träden, ibland sänkte
vi blicken ner i backen och fann vilda Norrlandsblommor.
Den första pausen gjorde vi i Kalajoki, där vi gick runt och kollade
in sanddynerna. Här har vi tillbringat lediga dagar för några år sedan,
vi njöt då av sol & havsbad, vattenparken, gokart-banan. Nu har
området ytterligare expanderat med nya hotell, affärer och stor camping...
Det är så vackert med dessa sanddyner. Helst vill man ju ha
sommarhetta och inga nordanvindar....
Vår första natt tillbringade vi vid Kalixälven med sol
nästan dygnets alla timmar.
Följande dag styrde vi in till Överkalix och där hade dom loppistorg vid en
mataffär. Jag dök ner i en bokhög och fyndade en del böcker och samtidigt
började jag prata med försäljarna och fråga efter lite "turist-tips".
Jo, åk upp på Brännberget och se ut över omgivningen, fick jag som svar.
Denna dag hade orten städdag där uppe på berget, där fanns en
trevlig dansplats som hade fått förfalla någon tid. Inte ett fönster var helt,
och sly hade börjat växa överallt.....Där träffade vi många trevliga
överkalixbor som berättade om stort som smått. Utsikten var magnifik
och det var en så trevlig plats, så tack för detta tips!
Uppe i Norrland finns mycket skog. Och så finns det älvar överallt.
Älvar med forsar och fiskare som kastade sina spön ut i de strida strömmarna....
Vår resa fortsatte norröver.
Har ni sett en så stilig dörr, vet ni var den finns?
Jo dörren är kyrkdörr för Kiruna kyrka.
Det är en rödfärgad kyrka, speciell till sin utformning. Den har en vacker altartavla
målad av prins Eugen. I Kiruna pågår en stor omvandling eftersom man måste
flytta stora delar av staden några kilometer österut pga att gruvdriften
i berget Kirunavaara gör deformationer i marken under staden.
Kyrkan är en av de byggnader som man kommer att flytta i sin helhet,
många är de hus man inte kan flytta utan river för att bygga nytt.
I Norrland kan man träffa på renar i trafiken....
För det mesta hade dom förstånd att söka sig in i skogen till sina kompisar,
utan att ställa till med några missöden....
Vissa dagar körde vi bara dit näsan pekade och så kunde jag bara utropa
att dit svänger vi och ser vad som finns! Man vet ju aldrig vad som finns bakom
nästa krök. Här hittade vi en herrgård vid Kengis bruk!
Här vid en av Torne älvens forsar hade en bruksort växt fram under 1600-talet.
Vi stannade och vandrade runt i den vackra omgivningen med dånet
av den långa forsen i våra öron.
Här i Kengis dök jag med kameran ner mot marken och fotade många
rara växter.
Vår resa fortsatte och vi åkte många timmar längs Torne älv.
Ute på älven färdades fiskare i de karakteristiska båtarna.
Vi märke att vi åkte nedåt mot havet, och snart var vi åter i Torneå
och Haparanda och körde så hemåt längs den finska kusten.
Ojoj, sonen har en lång - men ack så vacker - resväg till sitt jobb.
