I morse låg jag länge, länge och tittade ut genom fönstret.
Snön vräkte ner i horisontalläge Det blåste en kraftig nordanvind och snön
piskade ned som sylvassa pilar (kunde jag tänka mig där jag låg mjukt
inbäddad under täcket). Mera snö, mera minusgrader och mera vinter....
(Nu är dagens bild inte direkt dagsfärsk, den är från en dimmig dag i januari förra
året, men den visar i alla fall snö och småmurrigt väder.)
Snön vräkte ner i en halvtimme, sedan blev det uppehållsväder nu på morgonen.
Tack och lov, vill jag säga. För nu räcker det med vitt på marken!
Men vet ni, det var en sak som jag låg och tänkte på där i min sköna, varma säng.
Jag tänkte på ljuset. Morgonljuset. Det är likadant varje år, för
mig är det liksom alltid en dag när jag plötsligt inser
att "det är ju ljust på morgonen!". Vintermörkret har gett vika.
I morse i vinande vinterstorm insåg jag att vårljuset var tillbaka. Till och med
solen gjorde några tappra försök att tränga igenom molnen snäppet före klockan 8.
Och så ljust vi har det på kvällarna! Just idag har vi en dag som är 12 timmar och 6 minuter lång.
Och dygnets ljusa timmar blir bara fler och fler!
Otroligt, men snart är vi där igen. Med ljuset dygnet runt och med
en saftig grönska som lyser i ögonen.
Nu ser jag framåt.
Det blir säkert solsken idag också!
Om inte annat så blir solsken inombords när man inser att det faktiskt är så, att vi går mot ljusare tider och dagarna blir längre och längre. Här har vi också snöväder idag, och det känns inte så muntert, men det hör väl till.
SvaraRaderaKram kram
Ja imorron är det ju vårdagjämning då vill inte jag se att det kommer
SvaraRaderaned-dimpande någon snö mera.
Bara för det har dom lovat snö imorron, tror jag ska rymma.
Tjingelingen från Rantamor.
Tänkte väl nu de inte kan dom fått så mycket mera snö än oss ,men det lär vara mera norröver säger min man som rör sig ditåt ,kram Nette
SvaraRadera