Bakslag och framtidstro

I morse låg jag länge, länge och tittade ut genom fönstret.

Snön vräkte ner i horisontalläge Det blåste en kraftig nordanvind och snön

piskade ned som sylvassa pilar (kunde jag tänka mig där jag låg mjukt

inbäddad under täcket). Mera snö, mera minusgrader och mera vinter....

(Nu är dagens bild inte direkt dagsfärsk, den är från en dimmig dag i januari förra

året, men den visar i alla fall snö och småmurrigt väder.)

Snön vräkte ner i en halvtimme, sedan blev det uppehållsväder nu på morgonen.

Tack och lov, vill jag säga. För nu räcker det med vitt på marken! 

Men vet ni, det var en sak som jag låg och tänkte på där i min sköna, varma säng.

Jag tänkte på ljuset. Morgonljuset. Det är likadant varje år, för 

mig är det liksom alltid en dag när jag plötsligt inser

att "det är ju ljust på morgonen!". Vintermörkret har gett vika.

I morse i vinande vinterstorm insåg jag att vårljuset var tillbaka. Till och med

 solen gjorde några tappra försök att tränga igenom molnen snäppet före klockan 8.

Och så ljust vi har det på kvällarna! Just idag har vi en dag som är 12 timmar och 6 minuter lång.

Och dygnets ljusa timmar blir bara fler och fler!

Otroligt, men snart är vi där igen. Med ljuset dygnet runt och med 

en saftig grönska som lyser i ögonen.

Nu ser jag framåt. 

Det blir säkert solsken idag också!