fredag 29 maj 2020

Min drömresa till Italien blir inte av....

I juni skulle vi resa till norra Italien - var det tänkt.
Men som ni vet kom coronan emellan....
I början av året började jag läsa in mig på Verona och Venedig....
och jag längtade till våren och sommaren i Italien.
Nu får Italien fortsätta vara en dröm. 
 För länge, länge sedan åkte jag via Milano och
susade fram längs tågbanorna i norra Italien. Och efter den resan
bestämde jag mig för att en dag skulle jag besöka Italien på nytt.
(Rom ligger högst på listan.)

 
Efter vårens pandemi har jag tänkt om. Just nu förstår jag att 
resande ut i världen sker med livet som insats.
Jag som hör till en riskgrupp har det bäst att stanna här hemma
där smittorisken är liten. För jag vill ju fortsätta leva och jag vill att alla
i min omgivning skall få vara friska, jag vill inte eventuellt vara den
som är smittokällan till andra... Och nej, det är alls ingen uppoffring att inte
få resa till Italien. Jag älskar att vara hemma, att uppleva saker
runt husknuten så att säga.
Jag har faktiskt inte rest så mycket i mitt liv. Sambon har sett hela världen,
han har rest i alla världsdelar (utom Antarktis). 
Tänker jag efter har mitt bästa resmål varit Island, 
landet med de varma källorna, de trevliga människorna 
och det karga landskapet. 
Nu lägger jag Italien på hyllan 
och så får vi se vad livet har att erbjuda längre fram.

torsdag 28 maj 2020

Två kvällspromenader

Ljusa varma vårkvällar är som gjorda för promenader.
Igår kväll blev det till och med två promenader!



Jag följde med sambon till ödegården med den vildvuxna trädgården.
Där på backsluttningen lyste påskliljor, narcisser och porslinshyacinter 
bland fjolårsgräset, så vackert och så förgängligt tänkte jag.


Jag begav mig ut i den härliga skogen medan sambon grejade med sitt.
Här ute är marken sandblandad
och skogsstigarna är mjuka och sköna att vandra längs.


Småfåglarna höll kvällskonsert i skogen, just här lät det så vackert...
Så åkte vi hemåt och väl hemma kände jag att det skulle sitta
fint med ännu en promenad. Kvällen bjöd ju på superväder.


Det fick bli en vända ute på slätten också.
Med massor av himmel och lite grönskande åkrar.

 
Lärkorna drillade uppe i skyn, några tofsvipor jagade skränande runt mig
(de hade säkert satt bo längs min stig) och så hade vi en sädesärla som 
inte alls var rädd för mig utan samlade strån till sitt bobygge med en väldans fart
(men hen fastnade i alla fall på bild...).


Där ute på slätten gick också några flockar med gäss omkring.
Och de försåg sig glupskt med sädeskorn från åkern.


Jag måste säga att tyvärr blir det fler och fler gäss som äter och förstör 
ute på åkrarna. Visst är det vackra djur, men när de blir för många
blir det inte bra. I nyheterna visade de hundratals gäss som åt ute
på åkrarna i södra delen av landet, snart har vi dom här....
Väl hemma blev det en kopp te med smörgås, mums!

onsdag 27 maj 2020

Ibland är det finemang med lite regn

Hela maj månad har varit rätt torr här hos oss, men nu
idag har vi fått lite regn. Och när jag skriver lite så menar jag lite.
Det föll några lätta droppar i ca en kvart, precis så mycket att
efter det här kommer allt där ute att kunna växa vidare. 
Redan nu en halv timme senare tycker jag att hela världen
ser betydligt grönare ut. Här uppe i norr säger det bara "poff!" 
när våren exploderar..... för att sedan bli till sommar...



Igår kväll förstod man att mera moln skulle svepa in.
Efter dagar av klarblå himmel.


Inne i växthuset börjar det hända saker. Igår köpte jag tre olika gurksorter
(jag driver aldrig upp egna gurkor). Det blev två olika vanliga gurkplantor
och så en djungelgruka (en ekologisk Jungel Agurk Zehneria Scabra). 
Det skall bli spännande att se om jag lyckas ta så väl hand om den
så att vi får små djungelgurkor! Min vana trogen planterar jag mina
gurkor i plastpåsar med färdigblandad jord med långtidsverkande gödning.
Nu hoppas jag vi fick lite vatten i våra vattentunnor så att jag kan vattna mina
växthusplantor med regnvatten...
 

tisdag 26 maj 2020

Vårens ljusa kvällar

Jag bor på den vackraste platsen på jorden!
Jag har sagt det förr och jag säger det igen. Jag är så lycklig att
jag har fötts just här. I ett bra land med en vacker natur. I en natur som ständigt
ändras. Från vår till sommar, till höst och till vinter.
Tänk bara på våra ljusa vårkvällar, när ljuset dröjer sig kvar nästan hela 
natten, när det aldrig blir riktigt mörkt...  
Igår kväll gick jag ut i kvällssolen, 
klockan var 22 och solen var ännu uppe.


Inne i syrenbersån kikar den sista vitsippan rakt mot kvällssolen.


Solstrålarna lyste rakt på de sista scillorna och de små påskliljorna
under de ännu bruna ölandstoken.


En liten stråle träffade även mina övervintrande penséer och titta 
där ut över åkrarna spirar kornet i kvällssolen!
Min hela värld håller på att grönska!



För två dagar sedan var här svart mylla och idag spirar det första 
gröna, det känns nästan som magi!


Och en timme senare (omkring kl 23) var solen ännu uppe.
Och vet ni det bästa? Jo, kvällarna blir bara längre och längre
ända fram till midsommaren... Det är nu det är ljusets högtid!


Och solen den visar sig också idag 
och idag har även den riktiga sommarvärmen kommit.
Varmaste dagen på evigheter!
Visst bor jag i paradiset på jorden!


måndag 25 maj 2020

Månadens sista måndag och Familjen And

Dagarna rusar förbi. 
Och nu har ju äntligen den härliga vårvärmen anlänt!
Bättre sent än aldrig. 
Efter gårdagens få droppar regn strålar grönskan idag.
Här hemma fylls hemmet av doften av häggens blommor och
ute börjar äntligen sommarens grönska göra sig gällande.
Vi har börjat maj månads sista vecka och vi skriver måndag....


Min morsdagsros är ännu inne eftersom jag är rädd för nattfrost.
Trots att vi de senaste nätterna haft flera plusgrader vet man ju inte när
frosten nyper ohärdade blommor....


För några dagar sedan tillbringade vi tid ute vid vår villa.
Och jag satte mig på en mossig sten nere vid Påttin för att kolla fågel- och fisklivet
i den lilla vattensamlingen. Precis här har jag suttit många vårar. Jag har lapat sol 
för det mesta, men här satt jag också den våren jag läste inför min placeringsexamen
(APV) för flera år sedan. Jag kom ihåg hur jag med samma vy försökte plugga
några matematiska formler - utan framgång för att fågelsången var så vacker
och solen så skön....


Precis som alltid bildades ringar i vattnet när de små fiskarna kommer
upp till vattenytan för att snappa luft.


Herr och fru And hade fått ungar också detta år.
Men ungarna fick gömma sig i vassen medan
föräldrarna försökte avleda varje attack mot de försvarslösa telningarna.
Det var en rovfågel av något slag som kom cirklande över Påttin,
följt av några kraxande kråkor, det var en stor trut som kom spejande 
över vattenytan och så var det sambon som med kikare och kameran i högsta
hugg försökte räkna hur många dunbollar som andparet hade.
 Jag fick inte heller syn på fågelungarna, de skyddades alltför väl av föräldrarna.


För att visa småfågelungar  plockar jag fram ett suddigt foto från förra året
(tagit igenom ett fönster). Fågelmamman, som inte är en and,
 samlar gärna sina ungar uppe på en sten.


När mamman känner att fara vankas simmar hon ut i vattnet åt ett
helt annat håll för att faran skall komma efter henne istället.
Ungarna får lov att ligga alldeles stilla på sin sten. Oftast lyckas den manövern.
Just så gjorde hon också härom dagen när sambon försökte räkna ungarna.
Han gömde sig tyst bakom ett buskage och kikade fram allt emellanåt,
men fågelmamman hon hade koll på honom, så några foton blev det inte....
Nu hoppas vi på en roliga barnkammare i Påttin denna sommar!

fredag 22 maj 2020

Äntligen kom vårvärmen!

Som jag har väntat på den riktiga vårvärmen - och idag kom den!
Med klarblå himmel och en nordanvind som äntligen höll sig
borta (åtminstone nästan hela dagen), ja då fick jag äntligen slänga
vintermössan, ytterjackan, fleecetröjan och yllesockorna!
Nu är trädgårdslandet fixat, blomrabatterna uppfyllda med ny jord
och den sista veden uppsågad! Häggen blommar på varma ställen
och det börjar grönska ute i naturen. Många av våra grannar har redan 
klippt gräsmattan, men inte vi ännu....


Snart grönskar hela naturen. De stora björkarna skiftar i ljusgrönt. 
Nu är det mössöronens tid! Och just idag är ljusgrönt min älsklingsfärg!
Våren är lite sen - men alltså, idag kom värmen!
Nu är vi på rätt köl igen!
Yes, jag känner att vi kan gasa mot sommaren!
 

tisdag 19 maj 2020

Att ta bort mossa mellan stenplattor

Ett av vårens tråkigaste uppgifter är att putsa bort mossa och
ogräs som börjat växa mellan stenplattorna på vår uteplats.
Jag vägrar använda besprutningsmedel av något slag, inget gift
där vi skall sitta och äta eller dricka kaffe varma sommardagar!
Därför får det lov att bli handkraft med kniv och borste av något slag....


Så här såg det ut när jag började. Förra våren borstade jag inte bort mossan
utan tog enbart bort lite ogräs, så denna vår såg det ju rätt anskrämligt ut.
Jag har hållit på i två dagar, och igår fick jag dessutom hjälp av sambon...


Det blev en hel skottkärra full med "skräp".


Men Åh så fint det blev! efter några timmars jobb!
Jag hade fått denna skrapborste av sonen i julklapp och nu kom den
väl till pass. Mojängen med långt skaft har en pigg för att skrapa mellan plattorna 
och en stålborste för att sopa bort mossan. Nu behöver jag inte längre
krypa på knäna när här skall städas fint, tack sonen för den presenten!
Nu väntar vi bara på vårvärmen så att vi kan ta ut våra sommarmöblerna....

 
Igår fick det bli kaffe med dopp inne i ett varmt växthus.
Och kaffe smakar ju så gott efter lite kroppsarbete...
 

måndag 18 maj 2020

Att bygga bo på en sten

Nu har svanmamman ruvat sina ägg uppe på en liten sten i 
någon vecka. Äggen kläcks efter 35 till 40 dagar, så troligen kommer
hon att ligga på äggen ännu några dagar. Boet ser ut att vara byggt av dy och
en hel del vasstrån. Boet ligger på en sten ute i ett litet lungt vattendrag.


I går smög jag mig fram bakom några träd vid stranden för att kolla.
Mamman var genast vaksam och höll mig under uppsikt.


Det var inte bara mamman som spanade in mig, bredvid låg också pappan
och han såg riktigt arg ut. Inte närmare! tycktes han utstråla med sitt kroppspråk.
Svanar försvarar sitt bo mycket aggressivt, så det gäller att vara vaksam.


Där låg dom och spejade in mig.
Mamman i boet på sin sten och pappan på lilla ön bakom en videbuske.



Skall bli så spännande att se hur många ungar som kläcks. 
Jag berättar inte var boet finns, svanparet måste få ruva ifred.
 Jag smög mig sakta därifrån...
 

söndag 17 maj 2020

Så tvättade vi av oss vårdammet...

I slutet av förra veckan hade vi vårbruket klappat och klart så då
 bestämde vi oss för att åka ut till vårt sommarparadis för att tvätta av 
oss vårdammet i en het bastu. Och vad är inte skönare än att
få gå in i en skön och varm vedeldad bastu i detta kalla vårväder?



När vi kom dit ut möttes vi av gula blommor som sken som små solar.
Vid Rinilin (det lilla diket) blommade de första kabblekorna.


Och längs vägen blommade gula påskliljor.
Förra årets storm hade ju knäckt några stora granar och nu fick plötsligt
liljelökarna så mycket mera sol att denna vår bjöd de på blommig fägring.



Havsfjärden låg där spegelblank och blå.
Trots att vattnet ser (nästan) spegelblankt ut så pep en ettrig kall nordanvind
och det fanns inte ett ställe där ute som var varm och vindfri...
Efter att ha satt fyr i bastukaminen satte vi oss ståndaktigt ute på verandan och åt 
lite mat, men någon värme var det ju inte trots solen. Jag fick lov att
ta på mig vinterjackan och en extra filt över benen....


För att undvika blåsten gick jag en sväng i skogen. Och titta där 
lyste ännu en gul blomma! Hästhoven (tussilagon)!


Så var det äntligen klart att gå i bastun. Denna härliga varma bastu!
Vi njöt av 80 grader uppe på bastulaven, vi kände av värmen i minsta lilla por.
Så skrubbade vi oss riktigt rena och var så redo att ta hand om en av dessa
småkyliga och soliga vårkvällar!



Medan vi ännu satt inne i bastukammaren såg vi svanparet komma
simmandes in i den lilla viken vid parkeringen. Här inmundigade de 
sitt kvällsmål innan de sökte sig vidare längs fjärdens stränder.
Tyvärr har vi haft nattfrost i flera veckor nu, så jag hoppas innerligt att 
varmare luftströmmar snart hittar upp till vår del av världen också!

lördag 16 maj 2020

Molnen med hagel och vitt på marken....

Varje kväll brukar jag kolla in kvällssolen. 
Blir det en vacker solnedgång ikväll? Borde jag ut med kameran?
Den senaste veckan har vi haft klara vackra solnedgångar. Men så 
i går kväll, då var det så vackert när solen sänkte sig. Det utannonserades
lite väderomslag kände jag på mig.


Kl 21:58.
 Jag gick ut på balkongen på andra våningen och beundrade molnen.
Solen den var ännu uppe, men det såg ut att bli en vacker nedgång.




Kl 22.39.
Ja men nu började det likna något! Det blev vackert!
 



Och när jag står där uppe på balkongen ser jag mer och mer tydligt
de vita molnstråken som drar över himlavalvet.
Vackrare än så här blir det nästan aldrig, tänkte jag.


Kl 23.03.
Nu är molnen mörklila och solen är borta.


I morse när jag vaknade såg jag en klarblå himmel och solen den lyste.
Fram på förmiddagen tittade jag ut och såg att dessa vackra moln
drog in från väster. Det skulle visa sig att molnen hade bildat snökanoner
ute till havs, för efter en timme hände detta....

 
Plötsligt försvann solen och det började hagla!
De första haglen smattrade som kanonkulor på hustaket.
Vår gårdsplan blev mer och mer vitfärgad.



Stora, runda hagelkorn (i och för sig har man ju sett större och rundare) hamnade på
vår veranda. Ur de svarta molnen smattrade hagel och täckte allt och alla där ute.


Mina vårblommor hukade sig i hagelskuren.
Jag öppnade ytterdörren och kikade ut ....


Och så lika plötsligt som snömolnen drog in så åkte de vidare.
Solen kikade fram och nu en timme senare är nästan allt 
det vita borta. Solen värmer och vi har +7 grader, så det är inte alls
omöjligt att det blir ytterligare vita överraskningar.
Våren 2020 är sig inte till sin fördel!