onsdag 28 mars 2018

En härligt solig vårvinterdag ute i det fria

Men vilken vacker vårvinterdag vi har haft idag!
Sol från en klarblå himmel och dessutom en sol som värmer.
Trots att nätterna är riktigt kalla så värmer solen dagtid och här hemma är
det behagligt varmt vid stugväggen. 
Idag har jag tillbringat många timmar ute i den fria naturen. 
Jag har njutit av den vita snön, de blåa skuggorna
och så av solen förstås!


Jag beslöt mig nämligen för att följa med sambon ut till ett skogsskifte som vi
har ute på en ö. Nu när vi har så tjock is kan vi köra veden till fastlandssidan 
utan minsta problem. Det är nu vår gamla trotjänare, nämligen
vår samarbetsvilliga arbetsskoter, står till tjänst. Arbetsskotern med släde. 


Vi åkte ut till vår sommarvilla ute vid havet. Sambon hade skotern nere vid
vägen, och jag valde att gå den sista biten fram till vårt hus längs skoterspåret.
Och titta så många vackra skuggor i snön!




Titta vilken figur som satt uppe på taket till den gamla fågelholken!
Ser nästan ut som en liten sälunge... men sälunge ute i skogen... njää....


Väl ute vid vårt sommarparadis flödade solen, det var absolut vindstilla
och här ute visade termometern minus 2 graden (mycket varmare i solen,
ja, och så är det ju alltid kallare ju längre ut i havsbandet du kommer....).



Sambon fräste ut med skotern. Mot ön!


Jag vandrade iväg efter i skoterspåret. Över isen.
Här vände jag mig om och kisade mot solen.




Hit till ön skall jag! Jag tog spåret till vänster.....
och så fortsatte jag att njuta av min promenad.....
och jag var alldeles ensam ute på isen....




Under vintern har havsvattnet stigit och sjunkit, isen har tryckts upp på
stenarna och flödvatten flödat längs stränderna.


Inne mot strandkanten stannade jag inne bland vassen.
Den solen!


 På vissa ställen där snön har rågat upp sig riktigt mycket, där har
vasstråna svårt att synas ovan snön....


Sambon har hunnit köra över ett lass med ved och här kommer han en andra omgång.
Kolla himlen, jag säger bara kolla det blå!



Vi tar ner en stor, yvig och spretig al. När den lastas på lasset
fyllde den hela släden....


Sambon körde ut ur skogen och igenom vassruggen och ut på isen.
"Hoppa på, du får skjuts", ropade han.


Och där satte jag mig, längst fram på släden!
Jag klamrade mig fast och försökte att inte falla av när färden gick
över några stenar och in i några kurvor... Tjohoo!




Snön sprutade från skotermattan och hej-och-hå! det gick undan ute på isen!
Väl tillbaka på fastlandssidan lastade vi av alen och njöt lite mera av
 solen och den friska luften. En örn flög över oss,
men då hade jag inte kameran inom räckhåll....


Så gick jag tillbaka till bilen medan sambon tog skotern och
så styrde vi bilen hemåt.
Jag måste bara få skriva det igen: Vilken härlig vårvinterdag!
Vilken dymmelonsdag! Vilken askonsdag!
Tjohoo!


måndag 26 mars 2018

Vi är inne i påskveckan

Nu är vi redan inne i årets påskvecka och vintern fortsätter att visa sina muskler.
I morse hade vi över minus 20 men solen värmde så fram på dagen fick lite
behagligare vintertemperaturer. Minus 4!
Jag vankar runt, suckar lite och önskar att våren kunde visa sig.
Nu skriver vi snart april och här ligger ännu runt 50 cm snö på marken....


Inne hos mig har jag, trots vintern, de grönaste gröna björklöv.
Och löven hälsar påsken välkommen!



Nu har mina påskägg, dom jag köpte för många år sedan i Umeå, fått 
klä året påskris i allsköns färger (trots att äggen här ser svarta ut i motljuset...).
Ute vitt och inne grönt..., fick jag önska kunde det gärna var lite tvärtom....

 
Jag hälsar Påsken välkommen och hoppas det blir lite takdropp i 
slutet av veckan!


söndag 25 mars 2018

På restaurang med barndomsvänner

När jag började på första klassen i skolan visade det sig att vi skulle bli
fem flickor på min klass. Vi flickor har hållit kontakt med varandra sedan dess
 (okej, ibland sporadiskt, ibland nästan inte alls) - men ju äldre
 vi blir desto roligare tycker vi det är att träffas. Och desto oftare träffas vi!
Redan i början av året hade vi prickat in lördagen den 24 mars i våra
kalendrar, för nu skulle vi alla fem stråla samman igen!
Det var dags att avhandla allt som hänt sedan senast över en bit god mat!


Ett bord blev bokat på restaurang Frans & Nicole och vi gjorde oss redo
för träff. Tyvärr kunde en av oss inte komma pga att hennes mor tagit farväl av 
detta jordelivet och det var ju lite sorgligt. Både för att en länk till allas vår
barndom hade tagit adjö och för att vi inte alla fem kunde stråla samman som planerat.
Men ju äldre man blir desto mera förstår man det här med att släktled kommer 
och går.... (U-B hoppas vi ses snart igen och då kanske du är farmor!).
 Vi började vår kväll med ett urgott surdegsbröd med en paprika-chili-vitlöksröra
och ett glas rött alt. vitt. Sedan flöt timmarna på....


 Till varmrätt beställde jag min älsklingsrätt: lever med bacon och tillbehör.
Jag har alltid älskat lever och på den här restaurangen serveras en mycket utsökt talrik med
en fin smakkombination. Lite vardagligt, men vansinnigt gott!


Vi beslöt också satsa på efterrätt och för min del blev det crème brulée med
hjortron. En len och god efterrätt som blev pricken över i:et, så att säga.
Allt medan vi åt satt vi och pratade både gammalt och nytt.
När klockan var 20:30 släckte restaurangen all belysning
 och vi firade Earth Hour i ljusens sken. En mysig stund för jorden.
Och en mysig stund för oss! 
Hoppas vi alla fem kan ses igen, kanske till sommaren!

lördag 24 mars 2018

Trip down memory lane; mitt Umeå!

Jag har bott i Umeå under 8 år av mitt liv. I Umeå både studerade jag
samt jobbade samtidigt. Igår gjorde vi en tripp över till staden och det
blev en verklig nostalgitripp! För det är verkligen mycket sällan jag besökt
staden sedan jag flyttade därifrån.


Sambon och jag tog färjan Vasaline över Kvarken och det var en helt
underbar vinterdag. Där ute till havs var det vita vidder, kyligt, soligt  och 
nästan vindstilla. Färjan körde längs den utstakade farleden och det var den enda
 farbara leden i det tjocka istäcket som låg mot den finska kusten.






 Jag gick ut på däck för att fotografera istäcket, den blå himlen och
vägen fram igenom isen. Så många gånger jag åkt denna färjerutt, under årens
olika årstider. Så många gånger färjan fastnat i isen, så många gånger jag upplevt 
sjögång och minst lika många gånger stiltje ute till havs....  
Men nu är det många år sedan jag gjorde denna resa mellan de båda länderna.


När vi kört någon timme kom vi fram till mera öppet vatten. Här ute kunde
vi räkna till fem-sex fartyg, lotsbåtar och isbrytare. Eftersom det inte finns någon skärgård
längs den svenska kusten är det ofta mera öppet vatten här. Däremot brukar stora
berg av packad is torna upp sig längs kusten på vårvintrarna och jag minns hur vi under mina
Sverige-år brukade ha till vårvinternöje under lördagar/söndagar åka 
ut för att vandra på strandisen för att beundra isbergen....



Här möter vi den jobbande Zeus. Sambon nappade till sig min kamera och 
gick ut för att fotografera.... 


Båtresan över Kvarken är ett nödvändigt ont, om ni frågar mig. Fyra och en halv
timme med slötid helt enkelt, något man inte vill utsätta sig för i onödan. 
Under mina år i Sverige lärde jag mig att alltid ha böcker/kurslitteratur eller korsord
i väskan, men det bästa man kunde göra under restiden ombord har alltid
 varit att umgås med trevliga bekanta för att "surra" bort båttimmarna. Nu hade vi den
turen att känna några bekanta och det gjorde gårdagens resa mycket trevligare.
Vi satt länge i fartygets matsal och mumsade i oss god mat (både tur & retur). På vägen över
till Umeå blev det röding för min del och på tillbakavägen mumsade jag i mig en
getostburgare med bacon. Nu måste jag ju säga att jag nästan aldrig åt på resorna
förr, nej då blev det endast kaffe och lite godis....


Jag hade bokat bussbiljett in till Umeå, så efter landstigningen dröjde det inte
länge innan vi kunde vandra längs Umeås soldränkta gator.
Här på Rådhustorget hade man byggt upp en snölabyrint och i björkarna
hängde färgglada påskägg. 


Umeå är också cyklarnas stad. Även vintertid. 
Så väl jag kommer ihåg min cykel och alla våra cykelturer som vi 
gjorde både inne i staden och utanför staden. Jag ägde ingen bil när jag bodde
här utan det var cykel som gällde.


Kända skulpturer inne i Umeå. 
Här den ärgade fontänskulpturen på Renmarkstorget
(och mera påskägg i en björk - ja, Umeå kallas ju björkarnas stad....).


Den gröna elden vid Järnvägstorget.


Här lyste solen på gatubelysningen. Rådhuset i bakgrunden.


I det här huset jobbade jag under alla mina år i Umeå. Först på nedre plan och 
sedan en trappa upp. Ja, dom sista åren var jag förstås ofta ute på jobbresa och då såg jag
stora delar av Sverige. Dom första fyra åren studerade jag även heltid vid universitetet.
Det var faktiskt första gången sedan jag sade upp mig för att ta mitt pick och
pack och ta färjan hem igen som jag åter gjorde ett besök här. Visst kände
jag igen innerväggarna - och tavlorna, men mycket hade förändrats!
Det här var riktigt spännande!


Ett måste när jag besöker Umeå är naturligtvis ett besök på
Nya Konditoriet. Så många minnen jag har härifrån! Hit gick de första årens 
studiebidrag när vi varje lördag idkade lite shopping och sedan trängdes
 vid caféborden för att sörpla kaffe och käka bakelser! 



Jag blir riktigt varm i hjärtat när jag märker att allt är sig likt från den tiden
det begav sig. Igår beställde vi kaffe med en stor bit morotstårta och en bit
äppelpaj med massor av vaniljsås. Och så det goda, mörkrostade svenska kaffet
som tog hand om min begynnande huvudvärk!
Verkligen "memory lane" detta café-besök!


Så passade jag på att vinka till min härliga lya under takåsarna där jag 
bodde i många år. Och ni kan ju bara tänka er dom goda dofterna från bageriet
varje morgon.... jag var lyckligt lottad där jag bodde....



Umeå bjöd på en hel del nyheter också.
 Här det nybyggda affärskomplexet Utopia. Här finns småbutiker, caféer 
och restauranger. Högst där uppe fanns ett gym - med utsikt. 
Vi vandrade runt i några affärer här och i de andra galleriorna, men det
blev inte mycket som fick följa med oss hem. Det blev böcker - ett givet köp,
nu hade dom "Köp 4 betala för 3" på pocetböcker - och lite knäckebröd och ost.


En av de affärer som jag kände igen från min tid i staden var Tehuset (eller vad affären
heter...), ett företag som en av mina studiekamrater grundade....


Vi gjorde en sväng ner till Umeälven, den som flyter igenom staden.
Vi kollade också in Navet, den nya simhallen, och Folkets hus.


Umeå har också fått en ny siluett sedan jag flyttade från staden. 
Kulturhuset Väven lyser vit mot den vita snön.
Efter några timmar i Umeå ställde vi oss nöjda vid busshållplatsen
för att ta bussen ut till Holmsund och färjeterminalen. Under hemresan träffade
vi åter våra bekanta och hade sällskap över Kvarken än en gång.
Klockan var nästan midnatt när vi steg av i hamnen i Vasa och vi kunde
ta bilen hem igen. Det blev en riktigt minnesvärd dagskryssning!