onsdag 30 september 2015

Orisberg

Nu har det hänt igen.
Vi barndomsvänner har åter strålat samman.
 Idag träffades vi vid Orisberg i Storkyro kommun. Orisberg bruk är
en av Österbottens få herrgårdar. Ja, egentligen är Orisberg den enda 
egentliga herrgården på våra breddgrader.


År 1676 grundades ett stångjärnbruk i Orisberg, det äldsta i Österbotten.
Bruket har bla tillhört landshövding Piper, ryttmästare Jennings och 
brukspatron Finlay. År 1783 köptes bruket av en Bengt Magnus Björkman som
var köpman i Stockholm. Han bodde själv aldrig i Orisberg, men hans
son Lars Magnus Björkman flyttade hit och fortsatte att utveckla både järnindustrin
och lantbruket. Som belöning för sin verksamhet adlades denne kapten L M
Björkman år 1834 och fick namnet Björkenheim. 
Än i denna dag tillhör egendomen i Orisberg släkten Björkenheim.
Herrgårdsbyggnaden är i tre våningar och består av 32 rum, den byggdes i
början av 1800-talet.


 Gården är privat egendom och vi ville inte gå närmare huset,
för vem vill att någon fotograferar inne på ens egen tomt.
Däremot gick vi omkring i omgivningen, som är minst lika spännande.


Orisberg har en egen kyrka, som invigdes år 1831.
Kyrkan, klockstapeln och prästgården är planerade av 
Carl Ludvig Engel. Denne Engel var arkitekten bakom staden
Helsingfors utformning.


Varje sommarsöndag är det gudstjänst i kyrkan och den är
mycket populär för vigslar och konserter.


Ute på kyrkudden finns den vackra klockstapeln.
Finlands mest kända kompositör Jean Sibelius förlovade sig med
sin Aino här vid klockstapeln för 150 år sedan.
"När aftonklockorna ringde" säger lokala källor.



Orisbergs bjuder på en vacker omgivning i höstskrud.
Hemdammen är Finlands äldsta konstgjorda sjö.


Här grinden in till herrgården och de gamla byggnaderna.
I dag finns här stora djurstallar både innanför grindarna och utanför.


Detta hus fungerade som sjukhus under krigsåren.


Den gamla prästgården, som syns i bakgrunden, fungerar numera
som sommarcafé. Från första början fanns här även en
bruksskola, dvs en skola för småbarn.


Museiverket har ansett att Orisberg herrgård med sin omgivning
hör till de kulturmiljöer som har riksintresse.
Här på Orisberg har, förutom att Sibelius utbytte ringar med Aino, även
författaren Zackarias Topelius gått i skriftskola och president
Urho Kekkonen jagat.


Efter rundvandring på området gick vi tre barndomsvänner tillbaka till
klockstapeln för att sitta och njuta en stund i höstsolen.


Jag hade tagit med mig kaffe och köpt sockrade grisar från Lillkyro.
Vi lät oss väl smaka och njöt av solen denna sista septemberdag.


Innan vi gick tillbaka till våra bilar gick vi förbi de vackra gravstenarna
som reser sig bredvid kyrkan. Många svenskspråkiga namn
på denna finskspråkiga ort.



En härlig höstdag med en hel del närhistoria idag.

tisdag 29 september 2015

En höstdag i slutet av september

Ohjälpligt känner jag på mig att min kondition inte är 
så bra som förra hösten. Nu försöker jag göra förbättringar med att
gå ut på långa dagliga länkar. I går fick kameran hänga med, som vanligt.


Man märker ju att massor av löv fallit till marken och träden
börjar ju sannerligen se lite kala ut.....


Det blev en skogsvandring igår igen. Och konstigt väder hade vi,
ibland sken solen och så blev det mulet och t.o.m. lite disigt...


Över stock och sten gick jag. Här skall jag kliva över en gammal
stock som legat tvärs över stigen i några år...


Även i granskogen finns lövträd som snart saknar alla sina blad...


Nerför stigen i storskogen går jag, inget slögående här inte...
skall bara stanna för att fota...


Trots att vi haft en hel del regn på sistone är det ingen svamphöst.
Dom här små svamparna var nästan de enda jag hittade...
ja, och så några trattkantareller, förstås,,,


Det är stilla vid stora myrstacken, myrorna känner kanske på sig att
det är dags för inneliv...


När jag kommer ut ur skogen går jag förbi en fårhage. 
Alla fåren tittar intresserade på mig
 speciellt ett årslamm tycker jag ser spännande ut...

Det var gårdagens runda, nu väntar dagens. Efter timmar framför
datorn är det dags att gå ut en sväng...

måndag 28 september 2015

Dagens färg är röd

Idag figurerar superblodmånen på alla medier.
Här på min blogg figurerar något som liknar just blodmånen,
nämligen tomater, för helt klart är dagens färg röd.


Jag satt inne i mitt växthus i går och fotade .
Dessutom är det inget som smakmässigt går upp mot egenodlade 
tomater. De kan plockas när de är mogna och solvarma....


Jag har flera olika sorters tomater, bifftomater, körsbärstomater och
tomater i helt vanlig storlek. Fråga inte vad de heter, men
de är i alla fall alla röda detta år.



Både jag och tomatplantorna tackar och njuter i det varma
soliga höstvädret. Nu mognar tomaterna på någon dag!

söndag 27 september 2015

Marknad hos Kodials

Hösten är skördemarknadernas tid. Hos eko-shoppen Kodials
var det marknad i går. Där fanns ekologiska grönsaker och andra
eko-livsmedel till salu, fisk och olika bröd och bakverk. Dessutom fanns en
hel del djur att titta på och barnen kunde rida på de båda
ponnyhästarna.


Jag inledde med en kopp supergott eko-kaffe inne i caféet som fanns i ett 
av växthusen. Sedan gick jag på inköpsrunda.
Jag hade både rökt sik, surmjölkslimpa från Kråkskogsbagaren,
en hel del ekologiska grönsaker och andra varor i väskan
när jag sökte med hemåt i solgasset.




lördag 26 september 2015

Tidig kväll och tidig morgon

I går kväll fick vi nästan vackert väder.
Efter eftermiddagens regn tittade solen fram just innan
solen sänkte sig bakom skogstopparna.




Molnen blev så vackra i solnedgången, men det finaste var ändå
den blå himlen som skymtade...


Klockan var 18:47 och månen syntes svagt.
I natt blir det visst en röd supermåne....


I morse låg dimman tät och det var ännu rätt mörkt kl 06:16.


Gatubelysningen lyste och sambon åkte iväg på årets första
älgjaktsdag. 

torsdag 24 september 2015

Tänk om det ändå kunde finnas vindrutetorkare för glasögon

Höstregnet har visat framfötterna de senaste dagarna.
Det har varit gråmulet och dom där molnen har ibland varit riktigt mörka
och regnsprängda. Det är lätt att räkna ut att vi haft en hel del skurar
den senaste tiden. 


I går hade vi ju höstdagjämning och jag bestämde mig för att 
promenera en av mina längre rundor här hemmavid.
Det var rätt varmt där ute. Men, upptäckte jag, ohjälpligt hade massor av 
löv ändrat färg och singlat ned från träden.


Ett och annat blomster gör ännu sitt bästa för att förgylla vägkanten, vi har ju
faktiskt inte haft frost ännu.  Och så...så började jag känna en och
 annan regndroppe... igen...


Dropparna föll tätare och tätare. Jag stretade vidare.
"Inte är jag gjord av socker heller", gick jag och tänkte lite tjurigt.
Jag drog huvan över huvudet. Jag var ju klädd för vandring 
så det gick ju ingen nöd på mig.
Det var bara det att jag hade svårt att se,
regnet sköljde över glasögonen och världen blev till en dimma.
"Men kan då ingen uppfinna vindrutetorkare för glasögon", gick jag
och bannade allt och alla. Jag försökte torka bort regnet med pekfingret.


Länge gick jag och planerade en teknisk lösning på glasögon+regn problemet.
Nåja, den där skuren upphörde ju efter en stund,
utan att jag kommit på den smartaste lösningen....
Men nu var ju naturen ännu blötare än vanligt. Jag som gick längs
ängsvägar och hästarnas stigar inne i skogen blev våt upp till knäna.
Väl hemma kände jag mig ändå glad och nöjd.
En skön dag ute i naturen!
Glasögonproblemet var glömt - men däremot var jag plaskvåt.


Här hemma hade till och med rosorna samlat på sig vatten.
Idag har vi också haft några regnskurar.
Men se - imorgon utlovas uppehållsväder!


tisdag 22 september 2015

Stundars vandringsled

Igår strålade vi barndomsvänner samman för att gå ännu en 
vandringsled denna säsong. Länge hade jag varit intresserad av
Stundars vandringsled och i går utlovades inget regn, så vi
beslöt träffas och gå en runda.


Den här vandringsleden börjar vid museiområdet Stundars
och den är 6,6 km lång. Vi blev glatt överraskade att den inte gick
igenom någon skog, så inga våta och hala stenar och stockar. Och inga älgflugor!
Istället fick vi vandra längs små grusvägar och vi fick beundra naturen
och vackra bostadsområden längs hela leden utan minsta halkrisk.


Längs leden finns många gamla röda hus.
Mysfaktorn var jättestor.
Här en gammal "mjölkpalla" som numera försetts med en
blommande pelargon. Framför huset en stengärdsgård.


Vi gick längs en ängsväg, eller snarare en stig, ut mot Söderfjärden.
Framme till vänster syns ett fågeltorn och till höger
en vit byggnad som är pumphuset.


 Uppe i fågeltornet såg vi ut över den vida Söderfjärden. Det här är
en rastplats för flyttfåglar och vi hörde skri av tranor utifrån åkrarna.
Söderfjärden är, som jag tidigare skrivit, en gammal meteoritkrater som
bildats för 520 miljoner år sedan. Tidigare har havet svallat här, men
i början av 1900-talet torrlade man området och idag är här bördig åkermark.


Här vid fågeltornet finns en fin rastplats med lada och utegrill, allt snyggt
och prydligt. I bakgrunden pumphusen. Det gamla vita huset är idag ett
museum och det nyare är en pumpstation som byggdes på 1960-talet
och det är där inne som de vackra väggmålningarna finns.
Vi kikade in igenom fönstren till det nya huset och beundrade
väggmålningarna som den sextonåriga
Eivor Holms målat.


Jag tog hand om en tilltufsad fjäril medan mina medvandrare
fortsatte den vackra måndagsvandringen.


Det var en och annan som höll koll på oss där vi vandrade fram längs
de smala grusvägarna. Här en vacker kissekatt som kanske
också kollade in vad som rörde sig i vägdiket...


Hästarna i hagen höll oss också under uppsikt, trots att vi inte
gick speciellt nära stängslet.


Så vandrade vi längs en åkerväg, där traktorer och skördetröskor
hade gjort vägen gyttjig efter de senaste dagarnas regn.
Men det var lantligt och vackert, så ingen fara.


Vandringsleden var noga utmärkt med skyltar. 


Vi vandrade längs åkrar och som här inne i bostadsområden.
I bakgrunden hänger den gul-röda finlandssvenska flaggan slak.
Vi hade ett halvmulet väder och absolut ingen vind.


Att hösten närmar sig med stormsteg, det såg vi i naturen.
Här en vacker lönn i någons trädgård.


Så närmade vi oss åter Stundars-området och här vid soldattorpet
finns lantmäteristenen. Stenen är en baspunkt med text på svenska och ryska.
Texten lyder: "Nikolaistad - ändpunkt - 1912 - S.E.i B.V."
Efter att Vasa stad förstörts vid en brand år 1852 flyttade man staden sju
km närmare havet. Genom ett kejserligt manifest 1855 förändrades den nya
stadens namn till Nikolaistad, efter tsar Nikolaj I av Ryssland. Alla försök att
få tillbaka namnet Vasa var förgäves, först efter revolutionen 1917 återfick
staden sitt gamla namn Vasa. Det hade den hetat i dagligt tal hela tiden....
Varför Vasas ändpunkt är just här, det kom vi inte underfund med,
men kanske någon som vet?


Allt möjligt spännande hittade vi längs vår vandringsstig.


Intill Stundars museibyggnader finns en hel klunga med gamla hus. Dessa egnahemshus
är alla hitflyttade och utgör en gammal by inne i byn Solf. 
Museibyggnaderna och gårdsgruppen gör att hela Stundars-området 
blir en otroligt vacker helhet.


Så kom vi tillbaka till Stundars-ingången och bilparkeringen.
Vi var alla överens om att det är så härligt att vandra på hösten, speciellt
 när man vandrar i glada vänners lag!
Nu smakade lingonsaft följt av kaffe med hembakade bullar otroligt gott
hemma hos A. Tummen upp tjejer för vår fina dag!