tisdag 31 augusti 2021

Hejdå augusti!

 31 augusti och dags att ta adjö av alla de tre sommarmånaderna 2021. Idag skiner solen och det är rätt behagligt ute, fast årets augusti har bjudit på både värme och kyla + regn. Några dagar var det så kyligt att jag plockade fram mina vinterkläder, en annan var ju inte van vid kylan efter årets heta juli månad...

(Ingen brand på fotot, det är solnedgången 29.8.)

Månadens nyheter har fyllts med rapporter om talibaner i Afghanistan och om evakueringen från Kabuls flygplats. Ja, och så har det ju rapporterats om fortsatt corona-pandemi. Det är delta-varianten som nu kommit som en fjärde våg och som drabbat främst barn, ungdomar och ovaccinerade. 

För egen del har det varit mycket bärplockning, både i skogen och mitt i bärbuskarna hemmavid. Och så har jag varit ut på sommarens enda längre resa (som jag ej bloggat om)... och så har jag ju varit på konfirmationsträff... och firat av en pigg svärmor på hennes födelsedag (och mycket mer...). Fast tänker jag efter har jag njutit rätt mycket, det är ju det som jag blivit så bra på de senaste åren!

Tack härliga augusti, nu blickar vi framåt mot september!

måndag 30 augusti 2021

Årets villa-avslutningsveckoslut

 Årets sista veckoslut bjöd på superväder! Det är ju så att sista veckoslutet i augusti firar vi  s.k. villa-avslutning här i våra nejder och då vill vi ju så gärna ha vackert väder. Och det var just det vi fick detta år, tjohoo! Solen den flödade och värmde så gott. Tackar för det!

Vi skulle naturligtvis ut till vårt sommarparadis, men hur det nu var så lastade sambon på ett lass med grus på bilkärran (vi hade dessutom på fredagen inhandlat dräneringsrör) och så styrde vi kosan mot svärmors villa till att börja med. Där skulle göras ny dränering och hur det nu var (igen...) så började vi genast gräva. Sonen och hans sambo kom också förbi som hastigast och hjälpte till en stund, men sedan måste de hasta vidare.  Grävningen skulle göras med muskelkraft, så där bröt sambon och hands syster upp stenar (okej jag var väl också med på ett hörn!) och där blev det jobb  resten av lördagen.



Det blev till att ta bort en hel del stenbumlingar, jag tror att vi alla blev rätt svettiga i värmen. Men se svärmor hon stod i köket och trollade fram jättegod mat åt oss - och vem tackar nej till sådan...

Det blev också en jättegod efterrätt som L hade fixat till! Och inget smakar väl godare än mat en vacker augustidag när man jobbat sig svettig med muskler som man inte använder varje dag....

Så lade vi dräneringsröret på plats och efter det fyllde vi igen allt med sand och jord. Tänk ändå vad som händer - när man inte har planterat dess mera utan bara gör! Så blev det äntligen dags för oss att söka oss ut till vår egen sommarvilla.

Dagen hade runnit iväg och det var kväll när vi äntligen kom ut till vårt hus vid havsfjärden. Sambon började genast elda i bastun och jag tog svampkorgen och gick ut för att söka kantareller...


Efter en lyckosam tur ute i svampskogen satte jag mig ute på Piren och avnjöt de sista varma solstrålarna. Och ser ni, inte ett moln på himlen! Vilken kväll! Och bastun den var ju också klar och  frågan är ju om det inte var den skönaste bastun på hela sommaren!


Vi hann kura skymning en stund innan vi gick ut för att tända marschaller nere vid stranden. För det är just dessa ljus, lyktor och eldar som är så speciella med vårt villa-avslutningsfirande! När vi firar av den vackra sommaren och börjar förbereda oss på både mörkare och kyligare tider...


Jag satte mig på bastutrappan och njöt av våra ljus nere vid vattnet samtidigt som jag tittade på grannarnas vackra fyrverkerier. Ibland lät det som krig ute vid fjärden när så många sköt upp sina raketer. Vår vana trogen sköt vi inga raketer, vi nöjde oss med att kolla alla andras fyrverkerier, både till höger och vänster och rakt fram....

Den vackraste lyskraften bjöd ändå augustimånen upp till. När det klättrade upp över horisonten var den alldeles röd, sedan blev den gulare ju högre upp på himlavalvet som den steg (ber om ursäkt för lite skakig bild). Så där satt jag inlindad i en pläd och avnjöt allt det vackra denna lördagskväll.

Söndagsmorgon och nu avnjöt jag mitt morgonkaffe på bastutrappan (utan pläd) med solen i ögonen. Och solen den värmde ännu en dag och det blev ytterligare en behaglig sommardag. 


 

 Det är ändå något visst när sommaren så sakteliga övergår mot höst. Men ändå så skönt med sensommarvärme. Nere i Påttin simmade några kvackande änder (här var de skyddade för andjakten)...

Jag satt onödigt länge uppe på vår soliga veranda och finputsade kantarellerna. Nu avnjöt jag söndagsfriden. (Vi firade alltså en lugn villa-avslutning i det vackra vädret!)

Nu gör sig hösten redo, augusti månad tackar snart för sig.

fredag 27 augusti 2021

En raritet längs vägrenen

 Jag måste ju bara få börja med att idag skiner solen och idag känns det nästan som om sommarvärmen har återvänt! För att bevisa detta gjorde jag ett segervrål i morse när jag hämtade in tomater, gurkor och paprika från växthuset. En av paprikorna var inte röd ännu utan den hade en sådan där härlig obestämbar färg som gjorde att den fick komma med på foto. Dessutom var den pytteliten....

Men tjohoo för den ljusblåa himlen! I veckoslutet kommer vi att fira villa-avslutning här i våra nejder (men mera om det i ett senare inlägg) och dessutom får vi fira i ett perfekt augustiväder!

I går var det ännu gråmulet och lite småkyligt. Jag var ut med långlänk och kameran fick följa med.

Baldersbrå - en typisk sensommarblomma.

En liten äng med rödklöver och som överallt denna sensommar: rönnar med massor av röda bär som tynger ned grenarna mot marken...

Längs stora landsvägen kom det mycket bilar - men här blommade också de gula höstfibblorna. Som små solar en gråkulen torsdag!

Hela sommaren har de blommat, de små blåklockorna. Och ännu blommar de så tacksamt vackert!

Och här är den då plötsligt - rariteten! En knippe vita blåklockor! Sedan när jag kom hem läste jag att det är en genetisk förändring som gör att växterna då och då förlorar förmågan att producera färg i sina blommor. Jag tycker ändå att den här var lite speciell, jag har då aldrig sett vita blåklockor innan (däremot har jag träffat på vita rallarrosor en gång).

Här gick jag förbi en blomsteräng. Vackert när människohanden strör ut frön på våren som sedan blir en salig blandning av sommarblommor framemot augusti.

Ute på slätten hade en svan tagit kvarter, igår kändes det verkligen som om det redan är höst när fåglarna söker sig in mot landbacken...



 Det blåste ute på slätten så jag sökte mig hemåt längs en vacker skogsstig. Här inne bland de gamla träden var det murrigt värre...

De flesta av trädens löv har ännu inte ändrat färg och börjat dala nedåt, men ett gult rönnlöv låg på marken som ett vackert stilleben. Sådant kan man ju inte gå förbi utan att hiva fram kameran...

Och så såg jag ljuset i skogstunneln! Men väl där ute i dagsljuset kunde jag konstatera att det var lika gråmulet som innan jag gick in i skogen.

Tillbaka ute på slätten upptäckte jag en del åkrar som ännu var otröskade. Redan i går kväll började  molnen skingras och idag är det klarblå himmel som gäller. Idag brummar skördetröskor ute på slätterna och senhösten visar sig åter från sin absolut bästa sida!

torsdag 26 augusti 2021

En av de vackraste platsen i världen

 Ibland blir vi hemmablinda. Vi ser inte allt det vackra omkring oss, vi ser inte allt det vackra vardagliga. Vi ser helt enkelt inte att vi bor på en av de vackraste platserna i hela världen! Jag har skrivet det förr och jag skriver det igen. Jag tycker nämligen att jag bor i en av de vackraste platserna på jorden. Jag tycker inte att det är grönare på andra sidan. Det är "grönt" jovisst, men här är det minst lika "grönt"!!

Häromkvällen när jag tyckte att molnen var så vackra åkte jag ut en sväng med bilen. Molnen ville trots allt inte det jag ville - men vackert var det i alla fall. Så här: håll till goda med en radda foton från en kylig augustikväll vid havet!

 








 



Kvällsljuset förändrades och när jag så styrde hemåt igen måste jag stanna en stund för att fota de sista solstrålarna som träffade rönnen som dignade av röda bär....



Hade jag stannat en halvtimme till hade molnen blivit rödare... men jag frös i augustikvällen (den kalla nordanvinden...). Blått, rött och grönt. Visst är det vackert!