tisdag 30 juli 2013

Detta ögonblick

Vänta inte
på det perfekta ögonblicket.
Ta detta ögonblick
och gör det perfekt.
- Okänd-


Nattsvart

Efter sol kommer regn.
Ett välbehövligt regn dessutom. 
Fast om jag säger min åsikt kunde det räcka
med regn nattetid och inte flera dagar i sträck.....


Idag, precis som i går, faller ett fint ettrigt regn.
Inte så att det dånar mot plåttaket, men så där försmedligt
så att allt blir dyblött där ute. Mörkt är det också, nästan så 
man vill tända lyset här inne. Bara för att se bättre så här mitt på ljusa dagen....


Som i går kväll. 
Becksvart.
Vart har försommarens ljusa nätter försvunnit?
Inte kommer väl vintermörkret redan? 
När jag gick till sängs i går kväll var det alldeles nattsvart.
Första kvällen jag måste ha lyset tänt när jag gick uppför
vindstrappan. Det kändes allt lite höstlikt. Redan....

måndag 29 juli 2013

Solnedgång på Klobbskat

Söndagen blev varm. 
Egentligen borde jag skriva att den blev het.
Så där het så att man inte visste var man skulle vara och
vad man skulle göra. Skönast var det att sitta i skuggan med något 
läskande och absolut inte göra något annat än vippa på tårna.
Mot kvällen blev det lite svalare och det kändes som man vaknade
upp ur sommardvalan. Vi åkte en sväng och strandade vid Klobbskat,
just när solen var i vackert nedåtgående.




Långt där ute till havs låg dimman.



Nere vid stranden simmade en svanmamma med sina ungar. 



Här ute i yttersta skärgården är det sten vid sten.

"Vilken dag är det?" frågade Puh
"Det är idag" svarade Nasse
"Å, det är min favoritdag" sa Puh
- A A Milne-

söndag 28 juli 2013

En dag till Björkarnas stad

I går, lördag, var jag över till min studiestad Umeå. Jag har bott hela
åtta år i den staden (både studerat och jobbat för ack så många år sedan) och det var ett kärt 
återseende denna soliga julilördag. Vi, jag och en väninna och sonen tillsammans 
med två kompisar, entrade Vasaline på morgonen då havet låg alldeles spegelblankt. 


Vi damer satt uppe på soldäck och njöt av solen och den vackra skärgården.




Stärkta av havsluften och lunch ombord var vi redo för ett besök i Umeå.
Här hade hänt en del sedan senast; nya vägar, ny hotellkomplex, nya affärer....
Men jag kände igen mig i centrum. Min gamla arbetsplats låg kvar som den alltid
har gjort, fönstren till "min" lägenhet pryddes av andras blommor och gardiner,
 Åhléns och Nya Konditoriet fanns precis som jag mindes.....


På Rådhustorget och längs gågatan flanerade sommarglada människor
och torgkommersen var i full gång. Vi två damer idkade shopping i 
några timmar. Det fanns en hel del affärer som lockade....


Jag hade sett fram emot ett besök på Nya Konditoriet för att uppleva 
gamla minnen. Det var här jag och mina vänner samlades och trängdes alla
lördagseftermiddagar under studietiden. Det var här vi satsade på en lyxig bakelse med kaffe
eller choklad. Här brukade det vara trångt och gemytligt, här löste vi världsproblemen och
här brände vi delar av vårt studielån. Härifrån har jag så många trevliga minnen.
Och än i dag var interiören och möblerna de samma.
Vilken lycka det var i går att få sätta sig ner och satsa stort på en god bakelse!


Vi passade också på att gå en sväng i staden, gå ner till älven och njuta
av det varma vädret. Och inte för inte kallas Umeå för björkarnas stad...



Nere vid strandpromenaden satt ungdomar och barnfamiljer
och hade picknick i solen. Det var fridfullt samtidigt som det var full rulle....



Staden prunkade av vackra blommor och vacker grönska.



Mot kvällen tog vi bussen via mina studiekvarter ut till Holmsund.
Där förde färjan oss över Kvarken och så var vi hemma igen!

fredag 26 juli 2013

Sommar att minnas

Ännu en dag med klarblå himmel och sommarvärme.
Jag har inte ofta varit till vårt sommarhus denna sommar, 
men idag var jag ut till huset en stund. Bara för att.


Jag såg att jag hade mycket att göra kring husknutarna,
men det var för varmt för att ta tag i de projekten.
Så jag satte mig en stund med en god kopp te och 
njöt av värmen ute på bryggan istället....


...och så låg jag en stund på bryggan.
Så här såg det ut i horisontalläge.


Sommarvärme. Vattenspeglingar. 
En dag att minnas när vinterstormarna yr kring husknutarna.

Cykeltur runt Fjärden

Nu när solen och värmen äntligen har kommit tillbaka
kände vi tre damer oss redo för en cykeltur modell härlig.
Vi beslöt cykla årets upplaga av Fjärden runt. Fjolårets
cykeltur runt Fjärden kan ni läsa om här.



Precis som förra året blev första stoppet vid fisketrappan.
Här var det lugnt och fridfullt och vi stod en lång stund och bara njöt
av solen och värmen och kollade in de små fiskarna som plaskade i vattnet.


Vi passade också på att smaska i oss av de goda solvarma
hallonen som växte på buskar vid fisketrappan. 



Längs vägen finns flera hästgårdar. Vi stannade till vid
hagen med de vackra hästarna med sitt sovande föl.
Ser så rogivande vackert ut.


Vår cykeltur går igenom nybyggda bostadsområden, längs 
vajande sädesfält och förbi idylliska gamla bondgårdar. 
Så kommer vi in till storskogen och cyklar längs
en liten grusväg.


Här längs den lilla grusvägen finns sommarstugor.
De ligger i sluttningen ner mot Fjärden och baddar i sommarsol just nu.
Vi tycker det är så skönt att vandra lite i skuggan och ta det lite
lugnare i backarna. Just på det här fotot syns inga backar, men 
om ni bara visste.....


Här vid den gamla stenmuren skall man svänga in till
samfällighetens gamla brygga. I år fanns en stor grävmaskin på 
platsen för att göra en ny stenbrygga. Vi hade tänkt oss en välbehövlig
paus och grävmaskinsföraren sa att vi var välkomna, han skulle också
ta en kaffepaus. Vi satte oss i den brännande solen och drack te och åt av 
mina hembakta bullar. Och vi fick oss en trevlig pratstund med grävaren.




För att växterna och fiskarna i Fjärden skall må bättre finns
en kalkstation som förser fjärden med kalk.


Vi cyklar vidare och kommer ut till den stora riksvägen. Här
får vi cykla längs asfalterade cykelvägar. Vi svänger in för en 
glass vid en matvaruaffär. Så trampar vi vidare igenom ett stort
bostadsområde och här ser jag en liten ekorre som hoppar
mellan några stenar. Ser ut att vara en liten unge. Snabb är han,
hoppar och skuttar på stenarna. Leker i en 
yster dans.


Så är vi ute på landsbygden igen och cyklar längs en 
liten landsväg. Vi åker längs en åkerväg hem till
vår egen by och ny börjar det kännas i både
ben och bak att man cyklat i flera timmar.

Nästa år igen!
Fjärden runt!

Jag vill ha sommar över hela kroppen,
inte bara doppa tårna i den.
-Ernst Kirsteiger-

torsdag 25 juli 2013

Nypotatis

Om det finns en sommarmat framom allt annat, så är det nypotatis.
Så härligt de där första gångerna som man tassar ut till det egna potatislandet
och söker efter en potatisplanta som blommar och som ser riktigt stor 
 och kraftig ut. Det är spännande. Finns det tillräckligt stora potatisar?
Man drar upp blasten och gräver i jorden. 
Och hittar massvis med små runda knölar.....


Man tvättar de små potatisarna och sätter dom i kokande vatten.
Saltar lite, lägger i några dillkvistar och väntar tills de är mjuka.


Och så ett fat med rykande nypotatisar! Mmm....
De minsta, små som en tumnagel, har nästan inget skal och är så
mjuka och smakar så underbart! Lite gräddfil med kryddgrönt och 
kanske en salt fiskbit eller något annat. Jag säger bara mmm...


Det är en lycka att ha egna potatisar. 
Vi har ätit egen nypotatis i flera veckor redan.
Underbara potatisen!

onsdag 24 juli 2013

Äntligen sommarvärme!

Som vi har blängt på sommarvärmen som har funnits i 
södra Sverige och i Europa, när väderleksprognoserna har presenterats i tv:n. 
Här har vi huttrat i + 13 grader, ja om ens så mycket, de senaste blåsiga dagarna. 
Men idag har äntligen värmen kommit hit norröver också! 
Och den vill vi behålla i många dagar till!


I dag blir det ett kort inlägg, för nu går jag ut i solen!
Yes!

tisdag 23 juli 2013

Lumpänglar

Sommarens kallaste och blåsigaste kväll spenderade vi på Kyroboas.
Vi såg "Lumpänglar", en nyskriven pjäs framförd av Oravais teater.
Vi i publiken var väl förberedda med varma kläder och lager av plädar
och filtar. Många hade vinterjackor, mössor och vantar och det
behövdes verkligen denna vindpinade, kalla sommarkväll.


Pjäsen är fiktiv, men baserade sig på sanna berättelser och livsöden
från 1920- och 30-talets Oravais Fabrik. Vi fick ta del av den glädje
och den sorg som arbetarna vid textilfabriken på masungsområdet upplevde.
Vi fick för några timmar uppleva hur dessa lumpänglar och masugnare
levde sina liv. De blev ihågkomna. De berörde oss.


Pjäsen började i nutid, när dagens människor kommer till kyrkogården
för att lägga syrenkvistar på några gravar. Men hur var deras livsöden?
De, vars namn finns på de vita korsen?


Jag skall inte avslöja innehållet i pjäsen. Men det berättades historier
som berörde. Vi lärde känna många livsöden. 


Många barn deltog i pjäsen. Och de gjorde så fina rollprestationer.
Barfota och i tunna sommarkläder. Precis som det säkert var förr i tiden....


Här borstar man tänderna på kvällen. Gurglar...


...och spottar ut. I tur och ordning.
Många kvinnor - i synnerhet unga kvinnor - ogifta, änkor och
s.k. amerika-änkor arbetade på fabriken. Man bodde i arbetarbostäderna
som fanns på fabriksområdet. Här växte många barn upp.


Vi satt uppe på vridläktaren insvepta i plädar, medan lumpänglarna
badade bastu och simmade i dammen....







Det var glädje och sorg....


Mest fängslades jag av de fina rollprestationerna. Amatörskådespelare kan!
Annika Åman som skrivet pjäsen och även regisserat, har gjort ett fantastiskt arbete.
En historia om ortens folk. 
En historia som var värt att berättas. 
Årets föreställningar är slutsålda sedan länge,
men jag hoppas pjäsen kommer igen nästa år och då föreslår jag
att du löser ut en biljett. Och då hoppas jag att det bjuds på bättre sommarväder!