Hejdå till årets vintermånad november!

 Idag på Anders-dagen säger vi tack och hejdå till en kylig och snörik november månad! Och Anders han braskar, iallafall slaskar han inte, och det innebär att om det gamla talesättet stämmer, så slaskar julen. Idag började dagen mulen med -3 grader, men så skingrades molnen och vi fick en blå himmel och då sjönk temperaturen till -8. Nu ser dom där molnen ut att öka igen och då blir det ju inte så kallt längre.... (ja, hoppas kan man att det inte slaskar över julen utan att vi får snö med någon minusgrad).

Och vilken kylig november-månad vi har haft detta år! Redan i oktober fick vi den första snön och mera snö har det kommit hela november, speciellt de senaste veckorna. Enligt ortens tidning är det 40 år sedan vi hade så här mycket snö den sista november! 

Årets november har inte bjudit på någon stabilitet ute i världen. Snarare tvärtom. Ryssland fortsätter anfalla Ukraina med många döda på båda sidor. Dessutom eskalerade Israels anfall mot norra Gaza med tusentals oskyldiga kvinnor och barn som dödats och med en ofattbar misär på ett litet landområde. Nu har vapenvila med fångutväxlingar skett den senaste veckan. Men det råder verklig ostabilitet i området, och denna osämja mellan folkgrupperna har spridit sig till demonstrationer runtom i världen. Kinas ekonomi saktar ner och idag börjar ett mycket omtalat klimatmöte i Dubai, en  av dessa oljeländer... En av de mesta klimatnegativa länderna är USA, Kina, Indien och Ryssland, de stora länderna som kunde göra mer.... Hela månaden har vi också väntat på ett vulkanutbrott på Island (nära Grindavik, som ligger nära den underbara Blue Lagoon och flygplatsen för Reykjavik), men tydligen har jordbävningarna stabiliserat sig - men säker kan man aldrig vara....  

Här i landet är den största nyheten att landet blev tvunget att stänga några, fler och sedan samtliga gränsövergångar mot Ryssland. Detta pga att asylsökande kom i mängder ledande på cyklar i den stränga kylan till landets gränsstationer. Har jag förstått rätt finns avtal mellan de båda länderna att inte släppa igenom personer som saknar papper, men nu har istället Ryssland fört asylsökande från sydligare länder till våra gräns (hybridkrig kallas det visst). Vad det nu blir av detta återstår att se. Här i närsamhället har Korsholm firat 675 år med stort kalas och flera andra begivenheter. Den här månaden har även både förkylningar och covid-infektioner spridit sig, trots det har ingen av oss insjuknat. Här har jag njutit av med varmt te och väntat ut en hel del snöoväder, vandrat kortare länkar än vanligt i november pga den myckna snön och förstås  grejat på som vanligt.

Det här var årets näst sista månad och nu blickar jag fram emot adventstid och juleljus! Välkommen december!

Tack för att det finns hjälpsamma och ärliga människor!

 Efter en dag med solsken och en dag med riktigt busväder, som hade mera snö att dela ut, har vi idag haft en grådaskig dag som bjudit på lugnt väder.

Idag bjuder jag på solskensfoton från måndagen, eftersom jag inte ville fota ovädret vi hade igår (det blev bättre på eftermiddagen, men då skulle ju alla vägar plogas och snö skottas ... Till kvällen hade vinden avtagit men under natten dala lite mer snö ned, som förstås gjorde att alla har varit ute i snösvängen även idag) .

Och igår hände en hel del för egen del. Sådant som gör att hjärtat hoppar upp i halsgropen - men samtidigt sådant som gör en varm om hjärtat när man inser att det finns hjälpsamhet här i världen...!

Igår hade sambon ett ärende in till staden och då  hojtade jag glatt att "Jag vill följa med!". Jag behövde veckohandla för både mjölken och kaffet var slut. Så vi körde in till staden och för ovanlighetens skull stannade sambon vid ett av de stora varuhusen, där jag skulle få handla. Vi parkerande bilen på den stora parkeringen och gick in för att handla maten. Så fortsatte vi vidare till några andra affärer. När sambon slutligen skulle till en affär för att fråga om ackumulatorer till en traktor beslöt jag mig för att stanna i bilen. Jag kunde ju kolla lite på telefonen, tänkte jag.... Men, men... tydligen hade jag ingen telefon med mig i väskan.... Så där fick jag sitta och titta ut genom bilrutan på alla bilar som körde förbi.... Sedan åkte vi hemåt.

Väl hemma upptäckte jag att min telefon inte var inne i huset heller. Jag hade sambon att ringa till mitt telefonnummer, nej inget pling någonstans där inne. Jag gick till bilen och inte heller där ringde någon telefon. Nu förstod jag ingenting! Var fanns min telefon? Visst blev jag lite fundersam... eller rättare sagt mycket fundersamt..... Det kändes lite mystiskt och allt lite oroväckande....

Efter att ha ätit fick vi lov att köra in till staden igen. "Vi börjar vid varuhuset", bestämde vi. Vi kollade runt på parkeringen där vi hade ställt bilen tidigare under dagen, men där fanns ingen sönderkörd telefon.... Så gick jag in i varuhuset och till dess Kundtjänst. Jag hade hjärtat i halsgropen - för tänk så mycket viktigt&värdefullt det finns i min telefonen.... foton,  kontaktuppgifter med telnr, allt.... dock under lösenord och fingeravtryck, men ändå....

 

När jag kom fram till Kundtjänsten berättade jag att jag tappat min telefon. Hon där bakom disken log - och då började jag också le, för där låg ju min telefon! Visst kände jag genast igen den! Oj vilken glädje och tacksamhet! En sten föll från bröstet! Kundtjänstfröken berättade att en finskspråkig dam hade lämnat in telefonen för bara någon timme sedan och hon hade satt med en lapp med namn och egen telnr, för hon ville veta att telefonen kom fram till den rättmätiga ägaren. Såå glad jag blev! Tacksam att det ännu finns ärliga och hjälpsamma människor!

När vi så kom hem igen ringde jag till damen som lämnat in telefonen i Kundtjänsten. Jag uttryckte min tacksamhet och glädje att det ännu finns ärliga människor! Och damen ifråga kunde berätta att hon hittat telefonen på parkeringen och att hon satt två lappar på bilarna som stod på parkerade närmast där telefonen låg i snön och så hade hon gått in i varuhuset för att äta på en restaurang. När ingen hade hört av sig när hon ätit klart lämnade hon in telefonen till Kundtjänsten. Vi hade kanske gått om varandra där på varuhuset...(men hon hade inte satt någon lapp på vår bil vad vi såg). Hon blev såå glad att jag hade hört av mig så att hon visste att telefonen hittat fram till rätt ägare! Där satt vi båda i var sin ända av linjen och var glada och tacksamma! Jag ville ju visa min tacksamhet på något sätt, men hon ville inte ha någon hittelön, men till slut kom vi överens att jag skulle gå in till ett café inne i staden och förskottera för en kaffe & en god bulle (och helt klart skall jag göra det!). Tack för att det finns hjälpsamma och ärliga människor på denna jorden! Inga problem med min telefon, som fungerade perfekt trots en vända via snöig parkering.... Tack, tack! (och hur den hamnat där har jag ingen aaaaning om....)

I går kväll ordnades matinsamling här i byn. Vi ville ju förstås vara med att sprida medmänsklig omtanke till dom som behöver det mest här i vår kommun såhär i juletid. Precis som varje år stödd vi hjälpbehövande med lite mat inför julen. Och visst hade byn ställt upp med både mat och andra förnödenheter även i år, jag tror bestämt många kommer att få en God Jul!

Hjälpsamhet var ordet för gårdagen.

Vad hände den 27.11 för x antal år sedan? Jo, det här!

 På förmiddagen satt jag och undrade vad som hände just idag på några år sedan? Hade vi snö eller barmark? Hände något annat speciellt just då? Fördelen med att blogga är ju att ha ett minne från några år tillbaka. Här kommer de senaste årens bloggposter från den 27 november eller dagarna runtikring:

På mitt privata facebook-flöde slog ett minne upp idag: Så här hade jag skrivit 27 nov 2011: "Idag har jag tänt det första adventsljuset och plockat trattkantareller....", Tänka sig, då var det en varm höst och ingen snö!

År 2012 började jag blogga och när jag kikar in i slutet av november möts jag inte heller av snö, utan det här noterade jag den 27 nov:

Så här skrev jag för 11 år sedan:"När jag kom hem från jobbet nu i kväll, kändes det lite kallare. Jodå, temperaturen visade +0,8 grader. Det är länge sedan vi har haft så här kallt. De senaste veckorna har bjudit på flera plusgrader både dag som natt." Jag noterade också att fotona var från lördagen när jag hade kört ut till Replotbron för att vandra runt där ute. Solen sken och det var ingen frost.

 

För 10 år sedan bloggade jag den 27 nov om att sambon hade kommit hem från en två veckor lång sjukhusvistelse då han hade opererats. Jag tassade kring i huset och var så glad att ha någon att ta hand om när han låg och sov på soffan. Fotot ovan knäppte jag dagen innan vid sjukhusets parkering. Och som ni ser hade vi lite snö och vacker solnedgång även det året.

 

 För nio år sedan, år 2014, bloggade jag om att vara boknörd, jag hade både köpt massor av böcker men också lånat en del på biblioteket. Dagen innan skrev jag såhär: "Onsdagen har bjudit på solsken! Det var länge sedan senast och det var som gjort för en promenad i det fina vädret.... Solen lyste på kölddimmorna i skogskanten. Det var en trolsk stämning där jag gick." Alltså rätt varmt och ingen snö det året heller!

 

 För 8 år sedan den 27 november regnade detta snötäcke bort som vi fick den 26:e. Tydligen hade vi lite blandväder under slutet av november månad det året, både snö och många plusgrader....

Den 27 november 2016 var det första advent och jag bloggade om det första adventsljuset som tändes och jag skrev om Lilla julen som vi firar i Svenskfinland. Och jag avslutade det inlägget med orden: "Låt adventstiden bli en varm famn som ger hopp om fred och samförstånd oss människor emellan". (Måste tillstå att det är ord som gäller än idag!)  I slutet av november var jag dock less på grå-vädret och längtade efter lite vit snö som skulle pigga upp oss. Så här skrev jag den 24.11.2016: " De senaste åren här vi haft lika varmt på julafton som på midsommarafton. Det har ju varit upp-och nedvända världen... men...visst var det så att årets midsommarafton var solig och varm... hmmm.... I går läste jag väderleksprognosen som Storkyros "väderprofet" Juhani Luoma har förutspått. Och i år kommer vi att få en kall jul med snö, till och med mycket snö spår han!" Och hur blev då julen 2016? Jodå, lite kylig och lite snö på marken!

Den 27 november 2017 skrev jag att jag kvällen innan hade varit på "Skymning gryning"-konsert i Vasa stadshus. Tänk att det redan gått 6 år sedan med musikalen hade premiär! Några dagar innan drog en snöstorm in över landskapet. Den 23 november skrev jag: "I morse vaknade vi till en kraftig vind och snöfall. Säsongens första snöyra var ett faktum och hela förmiddagen virvlade snön kring i vinden. Nu håller vädret på att ända sig, till midnatt väntas massor av värmegrader. Alltså blir det etter värre med regn, takdropp och hala vägar...". Efter regnet och ishalkan blev det vackert rimfrost-väder! 

 

För fem år sedan var det tyst här på bloggen den 27:e, men den 26 nov 2018 då hade jag fotat den härligaste rimfrosten - i solsken! "Jag bor i världens vackraste land!" skrev jag och fortsatte: "När solen sken och rimfrosten glittrade ikapp med alla världens mest  värdefulla diamanter. Mina diamanter var alldeles gratis (men ack, tyvärr är dom ju så förgängliga) och det gäller att njuta nu när dom glittrar...!" Vi hade lite vitt på marken det året, men inte var det mycket.

 

 

                                                           

År 2019 bloggade jag den 27.11 om min första hyreslägenhet (efter studentlyornas tid), men den 29:e då yppade jag bilder av novembermolnen som började skingras och låta himlen färgas kvälls-rosa redan där vid 3-tiden på eftermiddagen - och som ni ser på fotot ovan hade vi en del snö då också (snön hade fallit kvällen innan, den 29:e). Och rosa himmel, det hade vi ikväll också där vid 15-tiden, fast idag har vi massor av mera snö!

Den 27 nov 2020 bloggade jag om ett trevligt telefon-meddelande oss barndomsvänner emellan. Då var det pandemitider och vi satt alla hemma på var sitt ställe och kunde inte träffas. (I dag härjar fortfarande coronan,dock en "snällare" variant, och även idag har vi barndomsvänner haft kontakt, men i år bestämde vi oss för att träffas för ett gemensamt julbord om några dagar.) För tre år sedan hade vi lite snö på marken och vi hade isgator, ni vet det värsta jag vet...

 

27 november 2021 firade vi Lilla jul och då bloggade jag om snön också - men absolut inte lika mycket som idag. Jag bakade saffransbullar och vi var bjudna på mat till sambons ena syster.

 

Och så kommer vi då fram till fjolåret när 27 nov var en söndag och jag var på Stundars marknad. Och som ni ser var marken frusen och lite snöpuder kvar på marken. Sambon sjöng julsånger och A och jag gick runt på marknaden och kände, doftade, drack kaffe och fick en härlig julstämning!

Tänk så mycket det kan ändras genom åren. November är för det mesta en gråmulen månad, och dagar är korta och kortare blir dom ännu några veckor. Vissa år har vi snö - men så mycket snö som detta år har vi inte haft den senaste åren - om vi ens haft snö. 

 

Alltså för 12 år sedan plockade jag trattkantareller denna dag.... helt otänkbart denna dag!

 

Kylan knäpper i knutarna...

 Idag kikar solen fram och det knäpper i knutarna (som man säger). Termometern visar på minus 19 grader. Här inne eldar vi i kakelugnen. Jag kryper närmare värmen och tycker det är rätt skönt ändå.

Runt 10-snåret i morse gick jag ut för att fånga de första röda solstrålarna mot skogen. En lätt molnbank låg över havet, som ännu är öppet långt där ute.

Just idag klev solen upp kl 9:27 just här på våra breddgrader. Solen är upp 5 timmar 47 minuter, inte är det mycket (och soltimmar krymper ännu i någon vecka). Men vilken vacker morgon! Och solen, den solen!

Två talgoxar har turats om att äta på en av de talgbollar jag hängt upp i äppelträdet i arla morgonstunden. Fotat igenom fönstret, för nu satt jag ju framför kakelugnen och smuttade på en kopp varmt te!

Där jag satt framför den sprakande elden och undrade hur det såg ut just den här dagen för X antal år sedan....? Hade vi snö, regn eller sol och kallt precis som i dag....?

Snö, snö, mera snö....

 Igår fick vi massor av mera snö - och idag börjar det även dala mera vita flingor... Nej, nu får det allt räcka med snö! För på tisdag utlovas ännu ett snöoväder dra in över landet och redan nu har vi snömängder som påminner om mars månad... Hur skall detta sluta?

Under gårdagens snöoväder bestämde jag för att sätta upp adventsljusstaken. Mera ljus, tänkte jag! Och visst blev det mera mysigt här inne! 

Snömodd överallt! Och snö som klistrar i träden...

Snöigt och kyligt kring mitt lilla växthus.... Men vilken tur att vi har massor av ved inför vintern... För det är ju faktiskt ännu minst fyra eller fem månader vinter ännu! Så att. Vintern kom tidigt, men mycket kan ju hända innan vi skriver 1 april (lite april, april kan det ju bli...)!

Julgröten med mina fd arbetskollegor

 Häromkvällen strålade jag samman med mina före detta arbetskollegor. Det var dags för årets traditionella julgröts-firande! Och oj så roligt det var att träffa alla igen! Vårt julgröts-firande är något vi själva ordnar och bekostar, men att ordna med julgröten är en tradition som vi hade redan på den gamla goda tiden när även  jag jobbade tillsammans med detta trevliga gäng. Då kokade vi gröten på arbetstid, numera blir det som sagt på kvällstid.

 I år strålade vi samman vid byns hembygdslokal. Klockan 3 på eftermiddagen kom N och A-L som inhandlat kvällens tillbehör och med sig hade de flera liter äkta komjölk som kom direkt från en ladugård (M hade fixat). Vi satte genast igång med att koka gröten och duka fram tallrikar, bestick, glas och kaffekoppar. Vi tände massor av ljus så att vi kunde släcka takbelysningen - vi ville ju sitta i mysbelysning! (Tyvärr blev det rätt mörkt för fotografering, så gröttallriken fotade jag faktiskt förra året. Fotona av årets julgröts-kollegor behåller jag i det egna fotoalbumet). Allt eftersom droppade resten av gänget in, totalt blev vi 17 personer denna kväll. Sorlet steg och det blev många glada kramar och "vad gör du nu för tiden?"-frågor. T hade med sig fruktsoppa och K hade julservetter...

Vi började med varm glögg och vi fyllde våra blåa glöggkoppar med russin och mandel - och där stod vi sedan och pratade & trivdes. Så var det dags för maten och vi fyllde våra tallrikar med den godaste julgröten, fruktsoppan och så försåg vi oss med gott bröd som vi lastade på med ost och skinka. Allt sköljde vi sedan ner med julmust. Oj, så julstämningen steg i lokalen!

 Som avslutning på allt det goda drack vi kaffe och knaprade i oss pepparkakor. Tack alla för en jättetrevlig kväll! Det är sådant här som förgyller livet! Vi önskade varandra "God jul!" utifall vi inte ses innan julen - fast det kan ju allt hända att just i år sammanstrålar vi alla igen....

Så var det dags att diska bort, sopa golvet och släcka belysningen. Så sökte vi oss hemåt med ett leende på läpparna - många hade ju trots allt en arbetsdag dagen efter!

Måndagens rimfrost

Vecka 43 har bjudit på ett omväxlande väder. 

Måndagen bjöd på klarblå himmel, vindstilla och riktigt kallt väder. Rimfrosten klamrade sig fast på marken och jag vandrade ute på slätten med min kamera. Ibland blir man hemmablind, men rimfrost är ju så vackert så nu beslöt jag ta massor av foton!

Visst är det vackert med rimfrost! Och en klarblå himmel!

Frosten hade nupit fast i alla grässtråna. Det var ett helvitt landskap ute på slätten.

Och i den mjuka snön hade en hare lämnat sina fotavtryck! 

Det var veckans väderbilder för på tisdagen var det gråmulet och på onsdagen drev ett snöoväder in. Snöovädret övergick till regn framemot kvällen och byvinden lugnade ner sig något här på landbacken. Ute på Kvarken hade det gått 4 meter höga vågor och färjan Vasaline (som trafikerar Finland och Sverige) hade ställt in två av dagens tre avgångar. Sonen kom hem från Umeå med kvällsfärjan och han meddelade att det var tufft ute till havs... Inga foton blev knäppta av snöovädret, nej!

Och så kommer vi fram till idag, torsdag, då det åter dalar ner enstaka snöflingor eller regndroppar (eller både också eller ingenting). Det grå molntäcket har svept in landskapet i ett grådis ...

Vilken tur att måndagen bjöd på klarblått - men där mot väster började molnbanken söka sig in mot våra skogar och slätter. Nu längtar jag till mera sol och rimfrost!

Korsholm 675 år och Big Bang-konsert

 På söndag eftermiddag var jag på konsert till Korsholms kulturhus. 

Singsby sångkör och Korsholm Big Band bjöd upp till en hejdundrande konsert! Och i pausen fick vi kaffe och en 675-års bakelse!

På lördagen hade kommunen bjudit in till kalas i Botniahallen och denna söndag skulle det bli en Big Bang-avslutning på firandet av kommunens 675-års jubileum. Trots det storslagna Korsholmskalaset som lockade flera tusen i dessa coronatider dök ändå en hel del publik upp till konserten. Och det blev mycket blås och solosång, ett fint omväxlande program.

Tillställningens eminenta konferencier var Herman Hagnäs, en känd radio-röst som spelar i orkestern Guns Rosor, pratade både svenska och finska - och en del "kåkkålasprååtsi".

Det var som sagt mycket blås....

En hel del körsång (med eller utan orkester). Och så var det flera fina solosångare.

Kvällens Frank Sinatra var Olli Orrenmaa som sjöng bla "My Way".

En riktigt begåvad sångfågel var Susanna Stark som bla sjöng "Les feuiles mortes" på franska!

En småkylig duettsång blev det med Tina Martin och Henrik Berg när de  bla sjöng "Baby it´s cold outside".

Richard Mitts trakterade pianot till fulländning när kören bla sjöng "Som en bro över mörka vatten".

Och vad vore kören utan sin dansbandsveteranen och proffset med sitt dragspel, Stig Snickars - dragspelstoner som passade utmärkt till bla de franska låtarna som fanns på programmet.

Vi bjöds på ett 20-tal dängor allt från rockiga "Bad romance" och "Hit the road Jack" till den smäktande "We´ll meet again". (Och som Herman sa: "Orkestern övar på onsdagskvällar och kören på måndagskvällar, så den som vill börja spela och sjunga hinner börja i båda!".)

Ett trevligt avslut på Korsholm 675 år!