Bråkig, med funderingar

Jag kan inte sluta att förundras över att jag inte behöver

jobbstressa. Jobbar gör jag, men stressen har jag lagt åt sidan.

Det är så skönt att få sova tills man vaknar varje morgon. Nå, nu

sover jag väl inte längre än jag har gjort i alla år, men bara tanken att

jag kan om jag vill. Bara det.

På kvällarna brukar jag förundras över hur kravlös jag känner mig. Jag behöver 

varken tänka på vilken mat det behövs till nästa dag, har jag rena kläder för morgondagen,

är håret ok och är alla pusselbitar för nästa jobbardag på plats. Fast skall

jag vara ärlig har jag älskat det livet också. Och dom här sakerna skall ju

ännu fungera. Men det är på ett annat sätt, liksom.

Mina kvällar är mycket lugnare.

Nu är jag min egen arbetsgivare, det blir ingen inkomst om jag inte gör jobbet.

Men nu kan jag välja hur jag skall jobba, när jag skall jobba och med 

vad jag skall jobba. Ibland väljer jag att jobba kvällar och helger, ibland 

blir det vanligt vardagsjobb med en långpromenad mitt på blanka förmiddagen.

Ibland blir det både och, ibland något helt annat.

Ni skall veta att jag känner mig lycklig att jag vågade säga upp mig från ett

fint jobb och att jag vågade ta steget ut i det okända. Livet är för kort för

att inte våga. Jag är glad att jag vågade ta språnget.

Idag visar jag de fina kopparna "Bråkig" som jag köpte på det stora 

möbelvaruhuset i Tammerfors. De härliga färgpastellerna 

är på pricken jag!

Lite lagomt uppkäftig och lite spretig i mönstret.