Vi firar svärmors ojämna födelsedag

I söndags firade vi svärmors födelsedag. Hon fyllde inga jämna år,

men hon fyllde år i helgen. Hon bjöd in till kaffekalas med lite

salt och sött. Och hennes tre barn och alla barnbarnen och

barnbarnsbarnet var på plats. 

Hon fick blommor och en mängd presenter. Hon var så

glad och tacksam. En fin dag att minnas, sa hon.

Storkyro 1700-tals marknad anno 2017, del 2

Första delen kan ni läsa här .

Vi sökte oss ut i marknadsvimlet och kunde inte låta bli att beundra

många olika hantverksprodukter. Här följer några foton från marknaden:

Marknaden blir större för varje år.

Här ovan en arbetsdemonstration, en grabb som mejslade ut träskålar.

I år var det  liv och rörelse på marknaden, med mycket folk i farten.

Soldaterna marscherade in på marknadsområdet och gjorde "seis".

Alla marknadsförsäljare bar kläder i äldre stil. Här hittade vi en vacker folkdräkt,

och jag fick fotografera. Dräkten kommer från Kurikka.

Den här folkdräkten kommer från Laihela.
Den var nygjord i en äldre variant (det finns tydligen även
en dräkt i en nyare utformning från Laihela).

Vi vandrade runt bland marknadsstånden och pratade med många trevliga

försäljare. En lykta, några ljus, lite honung och en present hamnade i min väska.

Innan vi skulle söka oss hemåt kände vi för nygräddade plättar (gräddade i

muurikka-panna) och förstås en klick sylt. Mmmm... 

Vi tackade för oss, hoppade upp på traktorkärran och så gasade traktorföraren 

iväg mot vår bilparkering. Vi hade en riktigt trevlig marknadsdag
 i Storkyro även detta år!

Storkyro 1700-talsmarknad anno 2017, del 1

Under detta veckoslut har årets 1700-tals marknad invid Storkyro

gamla kyrka anordnats. På den här platsen invid den gamla stenkyrkan och
alldeles vid stranden av Kyro älv har det hållits marknader i århundraden.
Dagens marknad är en hantverksmarknad med en alldeles speciell stämning. 

Här finns en stark prägel av gamla tider. Soldater i 1700-tals munderingar
vandrar runt bland marknadsbesökarna, de exercerar och de ställer upp för
fotografering. Det är som sagt en marknad
där det händer saker, hit åker man inte bara för att handla....

Redan för en vecka sedan bestämde jag mig för att åka till marknaden
av en speciell anledning. Det var nämligen så att det skulle hållas en speciell
föreläsning på lördagen i den gamla kyrkan....

Men om vi tar det från början. Vi var tidigt ute och därför blev vi hänvisade
till en utmärkt parkeringsplats en bit från marknadsområdet.
Men ingen fara att vi måste parkera några hundra meter ifrån ingången till marknaden,
för här hade Sorkyro-borna ordnat med traktorskjuts! Flera gamla Zetor-traktorer
körde i skytteltrafik runt mellan de olika parkeringsplatserna och marknadsplatsen.

Härligt att få åka traktorsläp! Här kommer vi tuffande och som ni ser
lite halvmulet väder, men riktigt behaglig värme.

Exakt fem minuter i 12 hade vi betalt in oss (hela 1 euro!) och skyndade mot
den gamla kyrkan. Här inne skulle nämligen Anna Wessman från Helsingfors universitet
berätta om de senaste forskningsrönen kring ett av Finlands och Nordens
märkligaste fornminnen. Hon skulle nämligen berätta om Leväluhta begravningskälla.
Förr benämnde man källan som offerkälla, men nu pratades det om källan
som en begravningsplats.

Kyrkan var fullsatt av intresserade åhörare, alla fick inte ens sittplats utan måste stå.
Jag kommer senare att blogga om Leväluhta, men kan säga så mycket att
den nya grundliga forskningen inleddes år 2013 och slutresultaten kommer
förhoppningsvis att presenteras i slutet av detta år. Man har trott att offren, något över
100 personer främst kvinnor och barn, är från järnåldern (500-700 eKr).

Den gamla stenkyrkan är från 1500-talet, men den är byggd kring en ännu
äldre träkyrka som daterats till 1304 (kan vara äldre, dvs 1200-talet).

Efter den intressanta föreläsningen tågade vi ut ur kyrkan. Målningarna på
väggarna är mycket unika och försedd med svensk text. Högst uppe finns
en träskulptur föreställande St Göran och draken.

På marknadsområdet (bakom kyrkomuren) var det smockat med folk!

Vi sökte oss ner mot älvstranden, mot höger, när vi kom ut ur kyrkan. Här vid
älvstranden höll soldaterna till. Alltid trevliga foto-objekt tycker jag....

Soldaterna tycktes komma från olika "regementen", de hade olika uniformer.
Jag kunde inte låta bli att dra på munnen åt denna mundering....

Här nere vid älvstranden hade de "fina fröknarna" spänt upp en tältduk,
de hade tydligen picknick. Kyro älv i bakgrunden.

 Fortsättning följer.
 

Gröna fingrar och cykeltjejer

Häromkvällen när sambon och jag var ut på kvällspromenad hamnade

vi i V:s och JI:s trädgård. De har en underbart inspirerande trädgård

 med massor av växter, främst ätliga sådana. Det är en fröjd att

låta sig inspireras av deras stora grönsaksland, som upptar hälften

av trädgården. Här växer allt från potatis, morötter och jordgubbar

till spenat, fänkål och bondbönor. I deras växthus dignar

olika tomatsorter, chili i olika färger, vindruvor och örter. Som sagt

det är bara att låta sig inspireras.

Jag plockade fram kameran när jag såg de vackra blommorna mitt i 

grönsaksodlingen. Som ett rött utropstecken!

I deras trädgård finns också olika bärbuskar och en mängd olika äppelträd.
Herrn i huset är den som ympar olika äppelsorter och i år dignar frukt från träden.

En ny spännande växt var ärtspenaten (visst var det så den hette?)
Jag hade aldrig sett den förut och den ätbara frukten såg ut som en grön larv...
Jag fick hem en näve "ärtbaljor".

Så igår kväll förvällde jag "ärtfrukten" i saltat vatten och
vi lät oss väl smaka tillsammans med egna tomater, gurkor, nypotatis
 och egenplockade kantareller.

Jag måste tillstå att även jag har jättefina tomater detta år. Hos mig
dignar bifftomater på rad. Vi äter flera tomater dagligen och goda är dom!
V och JI har gröna fingrar, men eftersom årets tomatskörd blir så bra även för mig,
 så tycker jag mig skönja lite ljusgrönt även på mina fingrar.

 I går hade jag besök av två hurtfriska cykeltjejer. De trampade 74 km
endast för att få en kopp kaffe hemma hos oss. Jag måste bara få säga att
här har ni två tjejer som imponerar på mig. Två friskusar som
som trots viss ålder årligen cyklar Botniacyklingen och som gör längre
 träningsrundor nästan varje vecka under sommaren.

 

Jag bjöd på kaffepaus med smörgås och nygräddade muffins med blåbär

och årets sista jordgubbar. Egentligen hade de varit värda en brakmiddag...

Sååå trevligt tjejer att ni tittade förbi!
De drog på sig "cykelvantar", spände på
sig cykelhjälmarna och så trampade de iväg hemåt.

Tur att det börjar med nedförsbacke, hörde jag G säga när de styrde
cyklarna hemåt. Gårdagen bjöd på rätt fint cykelväder. Inte för varmt,
inte för kallt, inte för hård vind, inget regn.

Kalle Anka och hans far och mor

Ni vet ju att vi har tre ankor. Det är mor Fru Anka och far Herr

Anka och så deras son Kalle. Det är länge sedan de har figurerat

här på bloggen, så nu är det dags.

Fru Anka har legat och ruvat i flera veckor. Hon började före midsommar, men 

då hade hon inga ägg i boet (för jag brukar ju ta bort hennes ägg varje morgon).

Det dröjde nästan två veckor innan hon upptäckte att boet var tomt,

så då lade hon av och blev som vanligt. Fast lite finurlig var hon allt,

för plötsligt började hon värpa ägg igen... och jag märkte inget

förrän jag en dag upptäckte tio ägg i boet. Jag plockade bort de flesta

äggen men tre fick hon behålla för nu bestämde hon sig för att

börja ruva igen och och hon stannade i boet.

Under veckorna som gått har hon troget ruvat sina ägg. Tyvärr har en

tjuvaktig skata hamstrat ägg i hennes bo och den sista tiden har

boet innehållit endast ett ägg. De två ankherrarna har gått här ute på

gården, men inte långt bort från mamman i huset. Nu har hon ruvat

långt över tiden, det blir nog ingen ankunge - men Fru Anka har 

inte gett upp hoppet ännu.....

På fotona ligger Kalle Anka och hans far i kvällssolen. De väntar

på att Fru Anka skall sluta ruva. De bara väntar och väntar...