måndag 27 februari 2017

Rymdkontakt

I går kväll när jag gick ut på en långpromenad kände jag nästan att
jag hade kontakt med rymden. Det var bitande kallt ute på slätten, det blåste
från norr och jag gick just mot norr. Solen hade just krupit ned bakom skogstopparna
och himlen höll på att färgas gul.


En halv halo-ring bildades i det iskalla vädret.
Den nedåtgående solen, med sin solstege upp mot det rosa molnet,
och så en regnbåge mot  norr. 



Den sista solstrålen blev till en pelare, en stege, upp mot himlen.
Jag stod som fastfrusen i snön ute på slätten och beundrade skådespelet.


Så här såg solpelaren ut innan det röda molnet drog in.
Rymdkontakten dröjde några minuter, sedan var skådespelet över,
regnbågen tynade sakta bort och solpelaren försvann.


Jag fortsatt min vandring. Solen var borta och molnen skingrades.
Det skulle bli ännu en riktigt kall natt.

lördag 25 februari 2017

Dagen som bjöd på silver i Lahtis

Efter två dagars snöande vaknade jag i morse till strålande väder.
Redan på förmiddagen gick ut på en liten solskensrunda med kameran,
bara för att få njuta av ett väder i vitt och blått.



Jag gick för att hälsa på A och lilla fröken J som bor hemma hos hunden Lucas,
eftersom Lucas matte är i Florida en vecka. Visst tycker Lucas det är roligt med gäster,
men han sakar sin matte lite, lite grann..... 


 Lucas tycker om den nya vita snön. Nu hade lilla J:s mormorsmor bjudit in till
förmiddagssoppa och Lucas var nöjd att komma på promenad tillsammans med oss.


 Här får lilla J hålla i Lucas koppel. Det är allt liiite spännande....
men hunden lunkar glatt bredvid vagnen.


Gott med varm soppa och alla roliga leksaker hos mormorsmor, tycker lilla J.
Sedan får J leka i snön medan Lucas tar sig en middagslur.
Allt medan dagen fortsätter med spänning i skid-VM i Lahtis....
Och över allt lyser en vacker sol!

fredag 24 februari 2017

Tapas tillsammans med vänner

I går kväll strålade jag samman med några fd arbetskamrater för lite 
god mat och massor av trevlig samvaro. Redan för någon vecka sedan hade
vi bokat in datum och bestämt att vi skulle träffas vid restaurang Fondis.




Vi bänkade oss kring ett bord och beslöt att beställa in små rättar på planka.
Tapas fick det bli! På våra plankor hade vi bla kött, fisk, ost, grönsaker och en
hel kastrull med musslor. Medan vi väntade på maten avhandlade vi allt som
hänt sedan senast, nåja en del i alla fall. Sedan satt vi länge, länge
och åt av maten medan vi fortsatt prata och - gapskratta
 (hoppas vi inte var störande!).


Mmmm, för mitt bröd med laxröra... 
"Vad sa du nu, jag liksom njöt av maten här...."


Det är roligt att äta små maträtter medans man lyssnar. Ja, ibland
känner man för att flika in med någon kortare eller längre kommentar också.
Sedan mumsar man i sig mera mat - tills man är alldeles proppmätt!


Vi hade det verkligen mysigt. Där ute ven vinterstormen och där inne
satt vi och hade det varmt och trevligt.


Jag satsade också på efterrätt, fattas bara annat. Mums så gott!


Vips, 
bara så där försvann några timmar i glada vänners lag!
Vi bestämde att vi snart skulle ses igen. Roligheter vill man ju skall ske ofta.
Tack tjejer för den trevliga after work-kvällen!
 
 

torsdag 23 februari 2017

Och så kom vintern....

Torsdag och vintern har kommit! 
I morse tog sambon ut traktorn och började schakta bort snön som kom i natt,
det var andra gången denna vintern som han behövt schakta.
Pass middagstid drev ytterligare ett snömoln in över oss och nu virvlar
stor maffiga snöflingor ner mot marken. Dom där flingorna lär spä på
snötäcket ytterligare. Precis som det brukar vara vintertid....


Jag tycker det är rätt skönt att kura inomhus just nu. 
Småfåglarna sitter också och trycker någonstans,
 dom är tydligen inte vrålhungriga för restaurangen vajar öde.


Jag dukar upp kaffe med god bulle dagen till ära. Dessutom passar jag på att 
läsa lite komisk hundraårshistoria. En lämplig torsdagssyssla
medan snön vräker ner där ute.
 (Snön vräker ner.... smaka på dom orden denna vinter....)
Nej, nu måste jag ta tag i lite arbete om här skall bli något gjort!
 
 

onsdag 22 februari 2017

121 dagar kvar

I dag väntar vi på snöovädret som är på ingång. Denna vinter har det ju inte
snöat speciellt mycket, vi har nästan inte fått någon nederbörd alls. 
Nu när jag så smått börjar längta till våren - då är det tydligen dags.
 Dags för mera snö, lite i alla fall....
Jag kan inte låta bli att räkna dagarna till midsommar.
Och vet ni, det är inte så långt till sommarens höjdpunkt! Endast 121 dagar!




Bara för att känna på det som så småningom komma skall, så har jag plockat fram 
några midsommarfoton från de senaste åren. Jag liksom längtar lite....


I går var vi ut till vårt sommarparadis. Det var soligt med en kylig nordanvind.
Isen har täckt fjärdens vatten, men här nära stranden har vinden piskat upp
flödvatten. En räv hade tydligen kommit vandrande längs stranden på
jakt efter något ätbart.

 
 Jag gjorde upp eld i både villans och bastukammarens jötul:ar, efter någon
timme började det kännas aningen varmare där inne.
Då var det dags för oss att åka hemåt, karlarna hade lastat på ett
stort vedlass....


Nej, det är inte säsong för villaliv ännu.


Men snart!

tisdag 21 februari 2017

Förunderlig

Ibland tycker jag att jag bor i den mest fantastisk av världar.
För ibland kommer det en sådan där dag när ljuset är så där alldeles
speciellt, när färgerna blir så där alldeles magiska. Precis som om jag skulle
befinna mig i någon drömvärld - och inte i vår egna skog.


I går var ljuset så där magiskt, lite molndimmigt men ändå så att solen fanns där.
Och så nypudrad vit snö (den som vi inte är bortskämd med denna vinter).


Det blev som att vandra kring i en sagoskog, trots att det bara var vår
skog.... den som jag vandrat kring i så många gånger.


Mörkt och vitt. Granarnas rötter har växt sig stora, feta. Över stenar, stora som små,
 har rötterna sökt sig för att nå marken.


Och så finns det en liten grön sten under en stam, 
kan det vara en skattgömma?


Ibland tittade solen fram och färgade granarnas barr gyllengula.
Soldis. Nysnö.


Och i gläntan uppe på en sten växer lingonris, som dagen till ära
fått sig hattar av den vita snön.


Ett överfyllt skogsdike lyser brunt..


+
Kölden har gjort att det bruna skogsvattnet har frusit till is.



Jag går djupare in i skogen. Jag följer stigen.
Här har en hare skuttat före mig och här har några hjortar vandrat,
deras fotspår blir avslöjade i nysnön. Det är så magiskt vackert i vår skog! 
 Visst är vår värld förunderligt skön!


söndag 19 februari 2017

Älgarnas och hjortarnas revir

Det blev lite skogsjobb i veckan som gick. Skönt att vistas ute i den friska luften!
Härom dagen när vi kom ut till skogen konstaterade sambon att
här hade några älgar gått över vägen. Väl inne i skogen
fanns det färska älg- och hjortspår överallt!


Jag hade naturligtvis kameran med mig, så jag gav mig ut på en liten 
runda medan karlarna startade motorsågarna.


Spår i snön.... här är det mindre fotspår.
Troligen vitsvanshjort.


Det fanns spår överallt och tecken på deras "härjningar".
Här hade de stått bredvid en tallplanta och ätit tallbarr. Kanske gårdagens kvällsmål?
 De avklippta kvistarna var ett tydligt tecken!


En enrisbuske hade fått stilla djurens hunger.
Nu var det endast några bruna stammar kvar av busken och på marken låg
 några barriga grenar. Här bakom busken såg jag tydliga djurspår som gick
djupare in i skogen. Så jag följde efter.....


Älgtoalett (eventuellt hjorttoalett).


Här bredvid stenen hade ett djur lagt sig ner för att vila.
Kanske nattens skönhetssömn?


Några meter bort under en stor gran fanns en annan bädd.
Runt omkring granen såg jag tydliga tecken på flera bäddplatser....


Efter att ha jobbat några timmar inne i skogen gick jag ut mot en åker.
Där ute på åkern fanns djurspår som gick kors och tvärs i snön.
Inte dagens fotspår, men kanske +från föregående natt?
Vi som hade jobbat med både motorsågar och traktorn hade naturligtvis
varken sett älgarna eller hjortarna under dagen, vi hade helt klart fört för mycket oväsen.
Men kanske, kanske efter ytterligare någon timme i kvällningen när lugnet väl hade lagt sig,
då kanske djuren återkom till ännu en natt i vår skog....

Vi åkte hemåt när månen började visa sig på himlen.
Vi överlämnade skogen till de vilda djuren.