torsdag 15 februari 2018

Vissa dagar är skönare

Hela vintern har det varit gråmulet och trist. Men så idag - vinden rev tag
i molnen och föste iväg molntussarna med fart .... för att solen skulle få sin chans!
Och plötsligt kändes det vår i luften! Sol, flera plusgrader och 
de första småfåglar som livat kurtiserade i träden.


Tänk bara det att solen bländar! Att solen reflekterar i svart asfalt!
Nästan hela körbanan var blöt och glittrande!
Och tänk att jag log längs hela vägen där jag promenerade
 trots att vägen var våt och snömoddig... och jag hade motvind!


Ute på slätten var det som sagt blåsigt - men solen värmde skönt!
Och jag bara fortsatte att le...


Jag hade tänkt fota småfåglarna som kvittrade, men de gömde sig
uppe i träden och bland grenarna. Både kråkor och skator var också
mera livliga än på länge och den här stora skatan fick jag i alla fall på bild
innan den ystert skrikande flög vidare.


 En så skön torsdag! I går läste jag om att vintern skulle stanna i
ytterligare två månader.... och så fick vi en vårvinterdag!
(Nu är det mulet igen, men det skriver jag inom parentes.)
Helt klart är vissa dagar skönare än andra!

onsdag 14 februari 2018

Vändagen

Hoppas ni alla har haft en fin Vändag!
(Eller Alla hjärtans dag som dagen också kallas.)


För egen del blev det krakelerat, men det får lov att gå det också....

tisdag 13 februari 2018

Fastlagstisdag!

När jag var barn var fastlagstisdagen en av årets höjdpunkter.
Då brukade mamma koka fastlagstisdagens speciella mat, nämligen fastlagssoppa
(köttsoppa med klimp) och så gräddade vi våfflor som vi åt med vispgrädde och sylt.
På kvällen eldades traditionsenligt en stor fastlagsbrasa i byn.
Vi barn brukade grilla korv i den falnande elden och så fick vi vara uppe och
leka länge där vid brasan, trots att vi hade skoldag dagen därpå. 
Fastlagstisdagen är för evigt inpräntad i mitt minne!


Numera är det inte samma traditioner som gäller. 
Istället har denna dag blivit fastlagsbulles dag.


Denna fastlagstisdag faller ett lätt snöfall här hos oss. 
Dagens oväder gör att min arm värker mera än vanligt och det 
har varken blivit våffelfest eller fastlagsbrasa. Däremot har det blivit
en varm fastlagssoppa denna gråkulna fastlagstisdag.
Några traditioner måste man hålla fast vid!
 

måndag 12 februari 2018

Byafesten 2018

Sedan några år tillbaka har det åter årligen ordnats Byafest här i byn.
Det har blivit en tradition att mitt i vintern anmäla sig till festen för att få skratta
 bort en helkväll tillsammans med andra bybor och njuta av massor av
god mat och dryck (drickat får man ta med själva, så där får var och en välja inriktning).
Det här är en sluten tillställning - och alltid med bindande anmälan.
I två dagar hade sambon (och jag på ett litet hörn) turats om med några andra att
elda i den stora kaminen inne i festsalen för att göra hela hembygdsföreningens 
utrymmen varma och festklara. Och så i lördags var det så äntligen dags!
Redan ute vid vägen spred facklor ljus och ett härligt sorl mötte oss 
inne i en den varma lokalen när vi kom!
Efter välkomstskålen och lite prat av hf-ordföranden blev det så dags
för alla att hugg in på den goda maten!


Maten är via catering och i år bestod den av olika sallader, grisfilé med pepparsås,
 potatisgratäng och varma grönsaker. Här ovan ser ni min välfyllda tallrik
och som ni ser - här var en hungrig festdeltagare! Mellan tuggorna sjöng vi
en hel del snapsvisor och sorlet var ganska högljutt i festsalen.


 Mellan huvudrätt och efterrätt ordnas som brukligt P-r-o-g-r-a-m.
Varje år utges ny utgåva av byns eget årsinfo som kallas Facklan.
 Att det heter just Facklan har sitt ursprung i tidigare
årgångar av byainfon, en gång i tiden trycktes t.o.m. häften upp till försäljning.
Facklan har som sagt långa traditioner här i byn, kanske rent av såg detta forum
dagens ljus på 1930-talet, vem minns?
Kvällens rubriker av Facklan ser ni ovan. Uppe på scenen stod konferenciern och
han visade bilder och - Årets Nyhet: F-i-l-m! - på en duk som spänts upp från väggen.
Det vill jag kalla utveckling! Först uppläsning, så tidning, databilder, nygjorda bya-filmer
och ja, vad blir det nästa år?..!
 Byafestens höjdpunkt är alltid Facklan-informationen.
Alltid lika fenomenalt roligt!
I år fick vi verkligen skratta! Här fick vi bl.a. veta om hur flitiga
renoveringsjobbarna hade varit - och då visades bilder på byns jobbare som stod och
hängde med händerna i byxfickorna - ja, för att inte tala om deras idoga jobbande för
kaffe och bulla .... Och så fick vi ta del av hur välstädat och fejat det hade
varit i lokalen - allt medan man visade hur byggjobbarna var täckta av damm....

  
I våras var vi bybor på en busstur till Kyrön  Distellery. Byns förening har fått Leader-pengar
(dvs EU-pengar) för renoveringen  av lokalen och vi ville besöka andra som också
fått del av EU-kakan. Lämpligt hade distelleriet i Storkyro även fått bidrag så vi fick oss
ett trevligt studiebesök till ett av världens främsta tillverkare av gin (Napue gin
gjort på råg har fått flera internationella utmärkelser).
Nu hade dom visst fått inspiration av vårt besök och gjort ett nytt gin-märke också ...


Byns tv-reporter hade också intervjuat byns nya ishockeyproffs. Byn har ju
vintertid en isbana som byn själva underhåller. Här skrinnas det flitigt vintertid,
både barn och ungdomar och som sagt de nya proffsen... och vi märkte
att vissa är mera frispråkiga än andra....
En fin film inspelad en av de få vinterdagarna med sol här i byn, tjusigt!


Vår by är också känt för sina MC Angels (fast själva kallar dom sig för moppe-pojkarna
eftersom dom vurmar för gamla mopeder). Ni vet, sommartid knattrar dom ut på
rundtur alla på rad och sprider skräck - eller förtjusning - där dom drar fram.
Vintertid servar dom sina klenoder, som vilket mc-gäng som helst....


Dom här pojkarna, som alla räknar sig som pojkar fast dom av någon konstig
anledning vid det här laget passerat 50, har väckt intresse långt utanför byns
gränser -ja, ända till Petsmo!
Vi fick se en film där Elin drömde om dom snygga mopederna eller var det
pojkarna.... Efter filmen står hon plötsligt livs levande uppe på scenen...


och visst fick hon dom tuffa mc-knuttarna att resa på sig i festlokalen och
visst utverkade hon både kramar och telefon-numror.... Helt fenomenal
teaterprestation Elin eller U!


Vi fick oss också till livs översättning av olika dialektala ord/uttryck som används i byn.
Det är många som är inflyttade till byn, många har förstås andra dialekter och
det är många som har finska som modersmål och då kan ju den här byns
viktiga ordförråd vara omöjliga att begripa. Eller hur det nu var?
Slutligen kan jag avslöja att vissa av kvällens rubriker hade sin förklaring i
kommentarer på byns FB-konto. Det gällde liksom att följa med på nätet....

 
Så blev det dags för kaffe och efterrätt allt emedan sorlet i lokalen  nådde nya höjder.
Efterrätten hade förenings driftiga kvinns gjort själva och den smakade utmärkt!
Så var det dags för några av byns ungdomar att bjuda in till lekar i sann studentikos anda.


Först behövdes fyra frivilliga personer. Vinnaren skulle få en stor kartong med
något drickbart....kartongen visades upp flera gånger....
Två damer och två herrar lovade ställa upp. Först var det en
Dobi-doo tävling (vi tjöt av skratt....) och sedan följde en dricka-med-sugrör-och-blåsa-ut-ljus-
 tävling och efter mera skrattsalvor  korades En Vinnare. Vinnaren fick den åtråvärda
stora kartongen som innehöll något drickbart -  det visade sig vara den minsta
 pyttelilla flaska man sett.... Men innehållet var drickbart!


 Inför ungdomarnas nästa programpunkt utdelades en plastpåse som innehöll
diverse förunderliga saker. Med i påsen fanns en sångtext på "Fula Bettan" med
melodi Pippi Långstrump. Det visade sig att medan vi sjöng skulle vi först
ta på oss hatten på huvudet (plastpåsen), sedan de två papptallrikarna (som öron), de två
sockerbitarna (nya framtänder) och till sist de två snapsglasen (till nya ögon)
- och där såg jag inte längre sångtexten.... och dessutom skrattade jag så mycket
att jag inte kunde sjunga. Bara en titt på sambon räckte... Det blir inga foton av oss
som utklädda Fula Bettor, den glädjen förbehåller jag oss festdeltagare emellan...
Vid det här laget var jag riktigt sjuk i  magen av allt flabbande.
Som en av de sista programpunkterna kunde så festdeltagarna
kasta slant mot en stor flaska god konjak. Det här är en programpunkt som alltid lockar
storpublik, men det är då jag brukar gå runt och prata lite för jag är varken intresserad
av tävling eller konjak. Kvällen avslutades med dansmusik och nattamat för den som ville.
När sambon och jag vandrade hemåt i natten kunde vi båda konstatera att det
hade åter igen blivit en lyckad byafest!


lördag 10 februari 2018

När det är olika nyanser av grått

Om solen inte lyser utan molnen flockas på himlen då är det
rätt mycket grått och vitt nu på vintern. Eller egentligen är det endast olika
nyanser av grått, för riktigt vitt blir det inte förrän solen lyser.
Häromdagen när vi var ute i skogen knäppte jag några foton.
Skogen är så vacker i vinterskrud, men särskilt färgrikt är det ju inte.
Ett foto med lite färg fick jag och det är när jag fotade fönsterrutan
på vår sommarvilla... och inte ens det blev särskilt färgstarkt.


Vackra iskristaller på en fönsterruta.
Här följer några fler färglösa foton från samma dag.

 





Det är härligt att vistas ute i skogen.
Luften är ren och klar. Lite kyligt, så att det kniper i näsan.
Och lite så att jag tycker att jag är riktigt rik
 som får bo i en så vacker del av världen!

torsdag 8 februari 2018

Lite bak och fram

Tänk så allt ser annorlunda ut när man plötsligt vandrar den vanliga vägen
men från andra hållet. Det är som om allt det vanliga blir till något nytt.
Igår valde jag att vandra omvänt. Jag gjorde inte som jag brukar....


Efter en natt med ny pudersnö tittade solen fram på eftermiddagen. När jag gick
ut började jag med att vandra längs grannens traktorspår och kom ut till ungefär
mitten av min normala promenadväg. Åt vilket håll skulle jag nu fortsätta?
Jo, jag bestämde jag mig för att gå hemåt i precis motsatt riktning mot
det jag alltid väljer. Omväxling förnöjer!



Här låg nattens snö kvar i hallonsnåret vid en skogsdunge.


På vissa ställen lyste solen och på vissa ställen blev det blå skugga.


Pudersnö i träden och ingen trafik längs min skogsväg.



Tänk så vackert när det är sol på vintern!


Ute på slätten är skuggorna blå.


En av våra grannar är ute med traktorn och skrapar bort snön längs vägen.


Får jag välja kunde det vara ny vit snö och solsken varje vinterdag.
Nå, nu är det ju inte jag som bestämmer så då passar jag på att njuta när vi 
fick just en sådan bedårande vacker vinterdag.
Trots att min promenad blev lite bak och fram.

onsdag 7 februari 2018

Förnöjsamheten

Idag tänkte jag skriva om förnöjsamhet, men jag hittar inte på
någon bra början.... och det är rätt svårt med själva innehållet också....
Nu har jag börjat på flera inlägg och sedan raderat ut och börjat om på nytt....
Skall det nu vara så svårt?  Förnöjsamhet som är ett så vackert ord.
Förnöjsamhet samma som anspråkslös, nöjd med litet, förnöjd, glad.
Jag vill ju bara säga att ibland måste man förstå att vara förnöjsam.  
Som det att vara vänlig, bara för att det alltid är möjligt och att vara optimist,
bara för att det känns bättre för en själv.
Som det att ju mer man bryr sig om andras välbefinnande, desto bättre
mår man. Och borde jag kanske tillägga att det kan bli en riktig lyckoträff att
man inte får allt det man vill ha. Med det vill jag inte säga att man inte skall försöka
nå sina mål, för att sikta mot himlen och nå skogstopparna, det kan bli lyckan.
Lyckan finns kanske där halvvägs. Utan att man behöver förta sig.
Utan att förta andra och utan att gapa för stort.
Dagens inlägg illustrerar jag med ett foto av en ljuslykta, som har varit
mina föräldrars. Nu står den hemma hos mig och sprider gemenskap till en annan
tid som var för länge sedan. Som ett band mellan generationer.
Vintersolen lyste in igenom fönstret och skapade en skugga på väggen.
Det blev en stund av magi, en lugn stund med solljuset som sakta sökte sig 
vidare längs väggen. Allt medan jag satt och var tacksam över att jag inte behövde
bry mig det minsta om oron på börserna världen över och att jag inte behövde
få magsår för att jag kanske valde fel vid ett givet ögonblick. Nu kan jag
ta det lugnt, vänta ut oron och kolla in att dagen ändå visar gröna siffror....
 Till sist vill jag ännu en gång dela med mig Darai Lamas visdomsord:

Människan offrar hälsan för att tjäna pengar,
sedan offrar hon pengar för att få tillbaka hälsan.
Hon är så angelägen om sin framtid
att hon inte njuter av nuet.
Följden blir att hon inte lever i nuet
och inte heller i framtiden.
Hon lever som om hon aldrig skall dö
och så dör hon utan att någonsin ha levt.

Jag upprepar ordet. Förnöjsamhet.