måndag 29 augusti 2016

Ny vecka, nya beslut

Måndag och ny vecka.
Jaha, så var det dags att samla ihop sommarens trådar och foga samman
till något som skall föreställa höstens arbete.... En sommar som
gick alldeles för fort (eller så kunde jag skriva att den slutade alldeles
för tidigt för jag är ju inte klar med allt jag hade tänkt göra denna sommar....).
Nu sitter jag här och jag har börjat grunna på höstens begivenheter.
För några veckor sedan hörde jag mig högt säga att nu kunde
jag tänka mig att verkligen ta på mig mycket mera jobb. 
Det skulle jag inte ha sagt, inte ens tänkt....
Bara några dagar efteråt gav min kroniska sjukdom sig till känna.
Den som jag inte blir frisk från och den som jag får leva med
så länge jag lever.... Samtalet med min läkare gav mig mycket att
tänka på. Och då lade jag det myckna jobbet på hyllan.


Men lite roligt skall jag väl ända få ha. Så nu denna måndag satte jag mig åter
ner framför datorn och tog tag i en del kontakter och vips har jag åter lite jobb
att se fram emot. Nu får det bara bli så-där-lite. Sånt som inspirerar och som lyfter
mig. Sånt som gör att det är roligt att leva livet.
Nu kör vi!
Inte gasen i botten som tänkt, utan mera lite så-där-lagomt.
Så att det passar mig.
 

söndag 28 augusti 2016

Vår villaavslutning

I går firade vi villaavslutning (eller forneldarnas natt eller venetiansk afton
eller stugsista eller lysnatta eller något annat fint namn som denna sista lördagen
i augusti har i olika delar av Norden). 


Vi slog inte på något stort firande i år, vi tog det däremot mycket lugnt.
Men eftersom en sommarstorm hade dragit in under
dagen var vi lite uppmärksamma på hur vädret skulle utveckla sig. Hemma kollade jag
via nätet att inte elen hade gått ute vid villan (flera tusentals hushåll hade
drabbats av strömavbrott), men ingen fara där ute hos oss. Dessutom drev vinden in från
rätt håll, så vid vår villa skulle det inte bli några höga vågor. 
Vi åkte ut först vid fyratiden på eftermiddagen.


Där ute drev tunga moln över fjärden, men inget regn. Och visst rev vinden
i det bästa den kunde, men vi hade vinden i ryggen så inga vågor hos oss.
Fram emot kvällen avtog vinden mer och mer.....


Genast började vi elda i Jötulen inne i stugan och nästan genast hade vi varmt 
där inne. Jag satte på kaffe och precis när kaffet hade proppat klart kom vår gäst
in genom dörren och vi fick vår kaffepaus med kantarellpaj och den
smarriga morotskakan. Vi spelade lite kort allt medan vi lyssnade till radion
och när det började mörkna sökte sig vår gäst hemåt. Nu ville alla
tända lyktor vid den egna villan.


Skymningen började sänka sig vid pass 21.30 och lämpligt före det var det
varmt i vår bastu. Inte en kväll vid villan utan ett skönt bastubad!


Nu började sambon placera ut våra ljus nere på strandstenarna.
Jag satt ute på trappen som går ner till stranden och njöt av att vinden
äntligen började mojna och att det var rätt ljummet i luften.



Vi satte ut rätt många ljuspunkter, men inte så många som tidigare år.
Det är så vackert när det fladdrar av ljus i vattenbrynet, när ljusen speglar sig
i vattnet och gör att allt blir som dubbelt.


När mörkret började lägga sig mer och mer började man se villagrannarnas
ljus där på andra sidan stranden. Nu började det också vissla av raketer och 
smällare. Vi satt på första parkett och njöt säkert lika mycket som våra grannar...



Augustimörkret föll mer och mer 
och det vackra ljusskådespelet fortsatte.


Så sökte vi oss in i stugvärmen igen. Där inne tände jag massor av värmeljus.
Vi satt länge och läste, lyssnade på radion, njöt av lugnet medan 
himlen utanför ännu lös upp av både facklor och raketer.
Villaavslutningen är en speciell afton, en fin avslutning på sommaren.
Den nya veckan bjuder på ännu några augustidagar sedan får vi 
välkomna höstmånaden september.

lördag 27 augusti 2016

Att ta farväl av sommaren

I dag skall vi ta farväl av sommaren genom att fira villa-avslutning.
Jo, så är det att sista veckoslutet i augusti då firar vi här på den
österbottniska kusten.Vi tar adjö. Genom att fira.... 
Idag känns det faktiskt riktigt höstlikt. Vinden viner där ute och det
utlovas någon regndroppe till eftermiddagen. Eftersom våra björkar har en svampsjukdom
har björkarnas blad färgats gulbruna för flera veckor sedan. Idag dansar
löven i vinden. En härlig karusell, hej och hå!


Det känns rätt skönt att sitta inomhus. I morse sken solen och jag började
baka lite till kvällen. Morotskaka och kantarellpaj, något som passar
perfekt en dag som denna. 


En stor vas med rönnbärsklasar får pryda bordet. De röda
bären riktigt lyste i solen i morse, nu när molnen har dragit in får
man nästan ha lampan tänd. Alltså mitt på ljusa dagen...


Till kvällen blir det att åka ut till vårt sommarparadis. Det är där vi firar
villa-avslutningen. Med ljus, facklor och raketer. Fast i den här vinden
blir det inga eldar utomhus, men det skulle visst mojna framåt natten
så kanske något litet oljeljus får lysa upp utan att slockna.
Med åren har jag börjat uppskatta att vara ute vid villan även under hösten.
Nästan så jag tycker det är skönare då. Luften är så härlig ute vid havet
under hösten. På kvällarna är det skönt att kura i mörkret med
värme och ljus inne i huset.
Jag välkomnar verkligen hösten!

torsdag 25 augusti 2016

Kantareller

Finns det något positivt med för mycket regn så är det svamparna trivs
i det blöta vädret. I år är det ett riktigt svampår här i trakten!
Jag har plockat massvis med svamp denna sensommar och ändå
vill jag bege sig ut i skogen igen.


Jag har flera kantarellställen som jag varje år brukar inspektera.
I år växer det ju kantareller överallt, så det är bara att tacka och ta emot.


Så jag fortsätter att plocka.
 Nästan varje dag finns det "kantarell" på matmenyn hemma hos oss just nu.
 Kantarellpaj, stuvade kantareller, stekta kantareller med lök....
(Jag kan avslöja att pyttelite timjan förhöjer vilken svamprätt som helst.)
Nu skall jag i alla fall försöka förvälla dagens kantareller och
frysa ner några påsar inför vintern.


Trattkantarellerna har även börjat visa sig, rätt tidigt för dom tycker jag.
Dom här skall jag torka och lägga i glasburk. Kanske vi vill ha
svampsås någon dag i februari...


Så här sitter jag nu och rensar svamp i solen (för ibland behagar den där
solen lysa också). För mig får det bli gula kantareller och trattisar, övrig
svamp lämnar jag helt sonika kvar i skogen.

tisdag 23 augusti 2016

Vattentäckta åkrar

De senaste veckorna har vi fått mera regn än normalt.
Mycket, mycket mera regn. Ibland har det kommit hagel och skyfall
och ibland har det regnat timmar, ja dagar, i sträck. Regn, regn, regn.
Med översvämningar som följd.....


Våra vackra sädesåkrar ligger under vatten. Alla diken och bäckar
är överfulla. Vattnet har tagit åkrarna i besittning.
Så har det sett ut i nästan en vecka nu.... Härom dagen sågs två svanar 
simma omkring på en grannes åker..... Alltså sädesåker!
I morse när solen äntligen visade sig efter veckor av regnväder
gick jag ut på slätten för att fotografera bedrövelsen.
Den gula havren står i vatten.


Här plaskar jag ut i sädesfältet...
Det mörka är vatten som går på halva stöveln.
Ja, vad säger man? Det är ju förskräckligt, jag blir nästan gråtfärdig! 
Vi som haft de vackraste sädesfält denna sommar.... och så på
några dagar är allt förstört. Troligen kan vi inte tröska säden, den
är förstörd även om det skulle förbli vackert väder nu och några 
veckor framöver. Åkrarna bär maskinerna först efter en lång tid.
Och om någon dag utlovas mera regn....


Här i vår del av landet har vi fått absolut det mesta regnet.
Minst två-tre-fyrdubbelt mera än en normal augusti. 


För oss och alla andra häromkring blir det enbart kostnader detta år.
Inte en cent i inkomst.... Livet är inte rättvist.
 

måndag 22 augusti 2016

Borgå och Lovisa

Vi skulle ju till Borgå på lördagen så vi bestämde oss för att åka
redan på fredagsförmiddag för att hinna ströva runt lite i de båda städerna
Borgå och Lovisa. Till Borgå har jag varit ett flertal gånger, men grannstaden
Lovisa har faktiskt varit en vit fläck för mig. Tills nu då.
Och nu hade jag kommit på den fiffiga idéen att vi kunde
övernatta på hotell i Lovisa....


Borgå är Finlands näst äldsta stad, enbart Åbo är äldre.
Borgå beviljades stadsprivilegier omkring år 1380, men här på kullarna
har människor bott århundraden innan. Staden har bränts ner eller brunnit ner 
helt och hållet ett flertal gånger, bland annat av härjande danska sjörövare och av ryska trupper. 
Gamla stan i Borgå med de röda strandbodarna och med domkyrkan i bakgrunden
hör till en av de mest fotograferade platserna i Finland.
Och visst förstår man varför. Åtminstone när augustisolen bjuder till....
(Jag var inte ensam som var ute med kameran denna augustifredag kan jag avslöja.)



Gamla staden, med de smala gatorna och de många små affärerna
och caféerna, bjuder naturligtvis på fina strövtåg och trevliga upptäckter.
Jag hade gärna stannat flera dagar för att utforska alla roliga gränder....
men nu var tiden begränsad. Men i gamla staden finns ett måste.....

Nämligen domkyrkan. 
Kyrkan fick sin nuvarande utformning på 1400-talet och den är tillägnad
Jesu moder Maria. En vårnatt år 2006 utbröt åter en brand i kyrkan, denna gång 
var branden anlagd av några ungdomar. I dag är kyrkan åter vackert återställd.


Det var vackert inne i kyrkan
 (och jag tyckte den var förvånansvärt liten).


Vi strövade runt i gamla staden, nere vid åstranden och så gick vi 
en runda i de nyare delarna av staden. 


Finlands nationalskald Johan Ludvig Runeberg bodde många år i Borgå
(i flera olika hus). Hans och hans hustru Fredrikas hem på Alexandersgatan är i 
dag ett museum med föremål som hört tilll familjen Runeberg. Tyvärr hann vi inte
besöka museet denna gång, men jag hann vandra runt i den vackra trädgården. 
Klockan hade rusat iväg och vi kände att det var dags
 att styra färden de knappa 40 kilometrarna till Lovisa och vårt hotell. 
På kvällen hälsade vi på sambons kusin med familj som bor i ett vackert 
nybyggt hus i Lovisas utkant. Kusinen har själv färdigställt både hus och 
garage, ett strongt jobb. Nu trivs familjen ypperligt i Lovisa. 
De två äldsta barnen visade stolta upp sina många pokaler som de vunnit
i olika idrottstävlingar (skidor, Borgå Akilles). Och jag förälskade mig i
sovrummets vackra engelska tapet (som jag naturligtvis inte fotade....).
Tack för jättegod blåbärspaj med glass, det var så roligt att vi kunde ses!


Lördagsmorgonen var vikt för strövtåg i staden Lovisa, men oj så dimmigt det var!
Här står vi på torget, där morgonkommersen redan var i full gång. Här har jag fotat stadshuset.
Just här på torget svor sambon sin faned när han gått ut sin rekryttid (inte alls så
mäktigt som sonens edgång skulle bli senare på dagen). Lovisa fick sina
stadsrättigheter i mitten av 1700-talet och naturligtvis hade jag gärna strövat
omkring även i Lovisas gamla stadsdel, till bastionerna och kanske en båttur ut
till Svartholmens fästning (systerfästning till Sveaborg som finns utanför Helsingfors),
men se det får allt bli en annan gång.


Vi hade verkligen otur med morgonvädret, men får jag säga det så var det 
mycket vackert i dimmiga Lovisa. Här går vi igenom allén från kyrkan, över
torget och neråt mot bastionerna.


Och en staty med dansande tranor fanns i parken.... Vi gick runt en
sväng men dimman ville inte lätta, så vi tog adjö av Lovisa och åkte åter till Borgå 
där solen lyste (dimman hade tack och lov inte brett ut sig ända dit bort).
Borgå och Lovisa är två städer jag gärna skulle vilja utforska ytterligare....

söndag 21 augusti 2016

Edgång i Borgå

I lördags skulle vår rekryt vid Nylands Brigad avlägga faneden i Borgå. 
Under denna edgång skulle de rekryter som gått grundutbildningen 
avge sina löften att försvara sitt land närhelst landet kallar. 
Det skulle bli ett lite pampigt arrangemang och man väntade flera
tusen anhöriga till staden Borgå. Vi sällade oss till den skaran som åkte
söderut för att med egna ögon och öron ta del av detta speciella tillfälle.
Vi åkte redan dagen innan, men mera om detta i ett senare inlägg.

Edgången i Borgå skedde på idrottsplanen i ett soligt och varmt augustiväder.
Vi var tidigt ute och bänkade oss på läktaren på den översta bänkraden.


Vi underhölls med allehanda information av denna herre i gammal
krigsmundering så länge vi väntade på att själva ceremonin skulle börja.
Först ut var de rekryter som valt att avlägga sin ed utan några religiösa förtecken.
In marscherade 34 rekryter. Bilden överst.


Därefter skulle den stora edgången inledas, ca 700 rekryter skulle marschera
in på planen. Här står de och väntar på att klockan skall ticka framåt
så att de kan börja sin inmarsch.


Marinens Musikkår marscherade in och stämde upp med käcka
marschmelodier.


In tågade så äntligen de olika trupperna. Det var faktiskt riktigt pampigt att se
så många rekryter och deras förmän komma intågande i hundratal.



Rekryterna formade ett U kring planen och vi hade absolut ingen aning
var vår son kunde befinna sig. Kommendören utdelade order (på finska,
eftersom det är militärspråket även på den svenska brigaden) och
alla rekryter greppade gevär, satte gevär på axel, stod "lepo" eller
tog av sig sina mössor när eden skulle sväras.
Allt fungerade i takt enligt order.


Vilken disciplin. Allt fungerade perfekt, vad jag kunde se.


Borgås stadsfullmäktiges ordförande riksdagsman Mikaela Nylander fungerade
som auditör och läste upp eden för rekryterna som upprepade orden.
Därefter höll biskop Björn Wikström en fältgudstjänst och det sjöngs
en psalm. Här ser ni fanorna som vajar i den varma vinden. Från vänster
Vasa Kustjägarbataljonens fana, i mitten Nylands Brigads fana och till
höger Ekenäs Kustbataljons fana. 



Sonen marscherade efter denna fana, han har 
nämligen varit inplacerad i pionjärsgruppen. Efter att en rekryt
har avlagt eden kallas han/hon jägare.


Själva ceremonen inne på idrottsplanen tog ca en timme och snart
var det dags för trupperna att marschera ut från planen. Nu skulle också alla
vi åskådare ut från området för att få en skymt av trupperna när
de skulle paradera (defilera heter det kanske) längs stadens gator.


Nu blev det trängsel längs de av stadens gator där trupperna skulle 
marschera förbi. Militärpolisen gjorde sitt bästa för att mota upp folk
på trottoarerna. Alla ville fotografera.... Alla ville se en skymt av 
sina soldater.....


Och så kom dom marscherande. Ett taktfast stöveltramp.
Först i raden kommer fanbärarna, här Nylands Brigads fana.
 
 

Så marscherade de omkring 750 jägarna förbi. Vi såg sonen och han
såg oss, men fick förståss inte ändra en min. Denna marsch 
genom staden var en höjdpunkt, både för oss tusentalet som stod
längs gatorna men även för ungdomarna som deltog i militärparaden.
 
 

Med precision lämnades gevären bort och här står något av förbanden
uppställda på skolgården när allt är över.


Lite mat delades ut och så var det helt "lepo". Veckoslutsvila.
 
 
Nere vid Borgå å hade brigaden materialförevisning, bland annat Finlands
snabbaste militära stridsbåt visades upp. Vi träffade sonen och köpte varsin kaffe
och sockermunk från Soldathemmets buss. Det smakade gott
med en kaffepaus i skuggan under några träd vid åstranden.


Så bilade vi de nästan 450 km hemåt, nu hade sonen satt sina första
gradbetäckningar på skjortan. Jag satt i baksätet, karlarna turades
om att köra bilen....


Siikajoki korset. 
Soldater vid Nylands infanteriregemente får bära korset
 efter genomförd rekryttid. 
En minnesvärd lördag var det, så roligt att vi ändå kunde vara 
åskådare till detta evenemang. Ett minne för livet.