Korsholms slott och annat medeltida

I går kväll var jag på en intressant föreläsning om medeltiden.

För Finlands del räknas Medeltiden under tidsspannet år 1100-1520

(1523 tillträdde Gustav Vasa som kung i Sverige och då blev det andra tider!).

I går kväll koncentrerade vi oss på 1300- och 1400-talen. 

Tänker man efter så rör vi oss långt tillbaka i tiden, och tänk så många 

generationer som sett morgnarna gry efter detta.... Historia fascinerar mig!

På medeltiden var också vår del av världen bebodd, men det var glest befolkat.

Här byggde man pörten/hus av trä, likaså var arbetsverktygen mestadels gjorda

i trä och trä är som bekant ett förgängligt material. Här fanns inga storståtliga palats med

tenn- eller guldföremål helt enkelt. Med andra ord är det få "bevis" från den här tiden.

Här levde man för sin familj av odling, fiske och jakt.

Det fanns ingen bokföring över folk på den tiden - men det finns ännu 

dokument bevarade som berättar om tvistemål, brottmål och mirakler....

Här ovan kan ni läsa köpebrevet från år 1407, det äldsta brevet som finns

bevarat i Österbotten (här omnämns Mustasaari och Wallegrund).

Men det finns ju äldre noteringar från Österbotten. År 1303 gick Mikael från 

Lappfjärd, Anders från Sastmola och Tobbe från Tjöck till kungs i Stockholm

gällande ett jaktbråk. Det äldsta dokumentet som togs upp i går kväll var från 1393.

Första gången Österbotten nämns var år 1478 och då med benämningen

"Östernorrbotn".

Under århundradens gång har förstås folk befolkat vårt område.

Här en bild på fornminnen i Österbotten. Mörkröda punkter visar fornminnen från

5.000-1.500 före Kristus dvs yngre stenåldern, orange prickar visar från bronsåldern 

dvs 1.500-500 fKr, blå prickar visar mellersta järnåldern 200-800 efter Kr, gula prickar

visar sen järnålder 800-1150 eKr och slutligen de gröna prickarna som visar

den historiska tiden från 1150 och framåt.

Här ser man hur landhöjningen har spelat in här i våra trakter (pga inlandsisen).

Jag kan tillägga att år 1413 bestod Mustasaari "socken" av området från

nuvarande kommunerna Nykarleby till Malax och mot öster förbi Laihela. 

I Mustasaari/Korsholm fanns då noterat (1413) att det beboddes av 120 rökar. 

En rök brukar noteras som 4 hushåll och ett hushåll bestod av 5 personer. 

Skulle man räkna på detta viset skulle detta

område ha betydligt fler innevånare än Åbo stad.... ja, fast på större yta då...

Österbottningarna hörde om religionens "kamp av ont och gott" via den

katolska kyrkan först via kringvandrande präster som hade flyttbara altaren.

På 1300-talet byggdes den första "kyrkan" på Kapellbacken (nordost om Gamla Vasa).

Nu är vi då inne på historien om Korsholm slott, vars rester ännu idag

finns vid vallarna i Gamla Vasa. Den svenske kungen Magnus Eriksson

 gav rätten av handla med ätbara varor (som råg, smör osv) till Mustasaari, Närpes 

och Pedersöre handelsplatser år 1348. Här längs kusten hade man länge varit 

intresserad av handel och via sjöfarten var det lätt att skeppa ut och in med sina varor. 

År 1367 besökte kung Albrect af Mecklenburg Österbotten och han anbefallde

att Korsholms slott skulle byggas. Slottet blev sedan under en följd av år ett

säte för hela Österbottens och Västerbottens förvaltning. 

Korsholms slott byggdes i trä och hur det såg ut i sina glansdagar vet ingen.

På den här tavlan står slottet på sin kulle (vallar) med staden nedanför till höger, men 

 målning är gjord långt efter att slottet började förfalla under 1500-talet, såå...

Alla slott med benämningen hus är byggda i sten (Tavastehus slott, Åbohus slott),

men det nordligaste slottet var i alla fall byggt i trä. I början kallades slottet Krytseborg.

Här ännu en teckning av slottet, detta är dock en äldre ritning i ett dokument.

I slutet av 1300-talet (1391-1398) härjade vitaliebröderna i Östersjö-området. 

De var en grupp plundrande sjörövare som till en början försåg Kung Albrect af Mecklenburg 

med proviant. Kungen var nämligen illa  omtyckt och man ville avsätta honom, 

men han hade förskansat sig i Stockholm. Vitaliebröderna var organiserat som ett

ett gille, ett brödraskap, och bestod främst av äventyrliga unga män ur den

nord-tyska lågadeln. Med tiden blev Gotland/Visby vitaliebrödernas högsäte i 

Östersjön. När drottning Kristina övertog kungamakten och Albrect frigavs hade

vitaliebröderna ingen uppgift men de fortsatte härja främst i Finska viken och Bottenviken.

De intog Åbo och Viborg och det var nu de även kom till Kosholms slott.

År 1398 förlorade bröderna Gotland och frågan är om de nu alla kom seglandes upp

till Korsholm, de kunde i alla fall ha varit flera hundra fartyg som kom norröver.

Den 10 oktober 1398 lovade vitaliebröderna med dess anförare Sven Sture, 

att överlåta Korsholms slott, som det sista slottet, till den svenska drottning

Margareta. 

Eftersom det blev så mycket text idag fyller jag på med två kartor (från en

bok på finska). Här ser man slotten på den finska sidan under 1400-talet.

Under äldre tider användes vattenlederna som färdvägar. Om man däremot tog landsvägen

från Korsholms slott till Åbo slott (Turun linna) fick man räkna med 1 veckas restid.

Här ännu en sista bild av Korsholms slott och här ser man att det var

en träbyggning. Under 1430-talet var Erik Puke fogde på slottet. Många fogdar

var tyskar och de var grymma att driva in skatter.

På den här reliefen ser man träslottet med vallar och Erik Puke som deltog i

 Engelbrekts uppror mot kungamakten.

Ja, detta och mycket mera fick vi ta del av under gårdagskvällen.

Vinterpromenad i skymningen

I går kväll just i solnedgången gick sambon och jag ut på en promenad.

Det är inte ofta vi går ut tillsammans, vi har liksom olika

vanor därvidlag. Men som sagt i går kväll, då...

Jag hängde kameran på axeln för jag tyckte det var vackert 

med solnedgång.

Solen höll just på att sänka sig bakom skogstopparna.

Visst märks det så här i mitten av februari att vi börjar gå mot ljusare tider!

En nästan full mångubbe var redan högt uppe när jag tittade

mot andra hållet.

Solens sista strålar lyste upp några björkar och vägen var

tack och lov sandad, för nu är det värsta isbanor som gäller.

Så vandrade vi ut längs ett skoterspår och här gick det perfekt

att vandra.

På himlens syntes åtminstone två flygplansstreck.

Skymningen började sänka sig och vi travade på uppe på snön.

Som ni kanske ser så hann jag inte med min följeslagare, eftersom

han travade på med långa kliv precis som vanligt.

Jag stannade ofta för att fota och sedan fick jag småspringa

för att hinna med....

Ett sista foto och så vände vi hemåt

(och jag behövde inte småspringa längre....)

Att må bra ute i naturen

Finns det något skönare än att vara ute i naturen?

Nej, knappast. Det har nu även uppmärksammats vetenskapligt.

Det räcker med en kvart, en halvtimme, så gör det gott för blodtrycket

och för stressade nutidsmänniskor. Ja men, där håller jag helt med!

Att stå där i skogen och lyssna till vinterns småfågelkvitter.

Kisa emot solen och andas in lugnet....

 

Känna doften av granskog..... så friskt och rent....

Känna hur axlarna faller nedåt...

känna hur solen värmer....

Att stå där ute och bestämma sig för att himlen aldrig

har varit så härligt blå som just idag. Just nu.

 Och aldrig har skogen doftat så gott!

Harmoni.

 

Klimatförändringen

Klimatdebatten intresserar mig och jag har den senaste tiden försökt

sätta mig in i vad en klimatförändring innebär.

Redan från början måste jag tillstå att ändringar i klimatet och

miljöförstöringen är riktigt skrämmande. Nu skall det bli intressant att se

vilka frågor som tas upp under politikernas debattrundor inför

vårens riksdagsval och EU-val här i landet. Trots att klimatfrågan

är en global fråga är även det lilla en bit av det stora....

 Ett är i alla fall säkert, dagens människor blundar för klimatet.

Visst, vi källsorterar, har tygkasse med till affären, vi försöker äta mera grönt

och om vi köper kött skall det vara inhemskt. Lite har vi ändå lärt oss!

Men i det stora hela: vi kör bil till jobbet precis som förr, vi unnar oss 

en flygresa till södern minst någon gång per år och så unnar vi oss matingredienser

från jordens alla hörn. Gröna oliver, kaffe, jordnötter och palmolja i det 

lokala bageriets godaste kaffebröd.....

Vi har uppnått en god levnadsstandard och den vill vi absolut inte pruta på!

Skyhöjer politikerna bensin- och dieselpriset då kommer vi också att gå ut på 

gatorna, precis som de gula västarna i Frankrike. För skall alla börja köra el-bilar

då blir mitt vrålåk plötsligt värdelöst och då kommer allas el-laddning att dra så 

mycket el att vi blir tvungna att bygga mera kärnkraftverk, som vi inte vill ha...

Och vi vill inte heller att de rika skall kunna sko sig medan de stora 

massorna bara blir fattigare och fattigare....

Vad är då vår demokrati värd? 

Nej, det är inte enkelt att reda upp den snabba klimatförändringen. 

Det är svårt att ändra ekonomernas sätt att tänka när det är vinster som skall uppnås.

Med "mördande reklam" och årets snyggaste trender som skall locka.... 

Och i den globala världen är vi inte värst, vi bor till och med i ett av de bästa

av länder, så varför skall just vi bli tvungna att ändra oss....

(Märker ni att jag provocerar?)

Jo, vi måste dra vårt strå till stacken.

Vi måste också tänka om. Vi måste bli bättre, till och med bäst!
Världens alla klimatlösningar kanske inte passar ett nordligt klimat, vi måste lära oss.

Trots det skall vi exportera våra ideér på klimatsmarta lösningar.

Nu sätter jag mitt hopp till alla landets klimatsmarta företag. 

Jag säger bara: Heja ungdomar -  det är ni som skall utveckla

 tekniken för ett bättre klimat!

Forskning, ny teknik, en bättre värld!

Vändagen 2019

Idag på Vändagen ger jag dig några ord på vägen

av Dalai Lama:

Ge dem du älskar

vingar att flyga,

rötter att komma tillbaka till

och anledning att stanna.

 

 

Som ett bonus även detta:

 

Kylskåpet är ett bra exempel

på att det är insidan som räknas.

 

Jag önskar er alla en vänlig dag!

Sparkföre

I morse fick vi åter lite snö och så vid middagstid tittade solen fram.

Plötsligt blev det ett skönt februariväder! Med någon plusgrad. 

Ett riktigt lämpligt väder för att åka iväg på en liten sparktur!

Här längs den oplogade vägen ute på slätten var det ypperligt väder för mig

och min sparkstötting. Inte minsta sandkorn under snötäcket, så

det blev bra fart!

Jag susade iväg ända till "vägens ände"

Solen värmde idag och till och med ute på slätten kändes det så

varmt i vinden. Nästan som en vårvind!

Takdropp från ladans tak. Dripp dropp, ett vårligt hopp!

Trots att det idag kändes gott i den första lilla vårvärmen, har vi ju massor

av snö runt gård och stugor. Nu vet vi att vi har några varma dagar

framför oss men vi vet också att det är långt till våren...

Muntrar upp mig med varma Texas-foton

Helgvädret är en trist historia....

Mulet med snö, regn, och mera snöblandat regn. 

Nej, helgvädret är ingen munter upplevelse. 

Det får räcka med snöandet nu tycker jag - måttet är rågat!

Vad göra för att muntra upp sig? Jo, jag plockar fram några

Texas-foton från förra sommaren.

Här bjuder jag på värme från stranden vid den Mexikanska Golfen, med 

svalkande vågor och azurblå himmel. Och så en flagga för att ni skall veta

var vi höll hus förra juli månad.

Snabbt förflyttar jag mig till den svalkande skuggan av höghus och stora träd,

ombord på en flodbåt som tuffade längs San Antonio-floden. 

Tvära kast - men här är de vackra nötterna som hängde i ett träd vid

Mission José, ett fd "indianreservat". Men känner ni värmen där under trädet?

En skön hotell-aula vid Pearl. Här var det så soligt och varmt, men tänk er hur det skulle

kännas när solen gått ned och det är varm kväll med syrsor som spelar i buskaget....

Jag älskade att vandra mitt inne i en miljonstad och så plötsligt
se detta porlande vattenfall.

Och så tillbaka till flodbåten och den anrika restaurangen vid River-walken
inne i San Antonio.... ja,ja, annat var det i den heta Texas-sommaren....