Vilda djur i vår näromgivning

Idag skall jag bjuda på några foton av de vilda djuren som bor 

i skogen och på åkrarna nära oss. Dom här djuren har jag stött på

den senaste tiden när jag åkt bil eller varit ut på vandring. 

Älgen, skogens konung, ser vi ofta när vi åker till eller ifrån vår sommarstuga.

Den här gången var dom två stycken. Och båda var lika nyfikna!

Råbock eller vitsvanshjort ser vi också ofta här i trakten.

 Rävhonan, hon med den söta rävungen som ni kunde läsa om här ,

har ofta jagat kring husknutarna. Inte alltid skoj med ett rovdjur 

så nära våra frigående ankor....

 Nej, småfåglar som är näpna och fångar insekter, det vill vi gärna

ha kring våra hus! Nu börjar första kullen med fågelungar lämna sina bon och

ge sig ut på upptäcktsfärder.

Vuokko, Aile och Pähkinä vid byacaféet

Ibland är det roligt, ja riktigt spännande, att satsa på något som man åkt förbi

 många gånger, men aldrig tagit sig tid för att utforska.

Dagens trevliga upplevelse blev att vi stannade vid det lilla byacaféet i Tuurala och 

avnjöt varsin kopp kaffe. Vi tyckte att det skulle smaka gott

med kaffe efter ett jobbarpass. Och ja, vi stannade och upptäckte något nytt!

Tuuralan kyläkaffila /Tuurala byacafé är inrymt i en liten gammal bod alldeles

bredvid Kyro älv i Storkyro (Isokyrö på finska). Det trevliga caféet är öppet

sommartid och det ligger inte längs de stora allfarvägarna, om jag säger så.

Vi beställde varsin kaffe med bulle och satte oss på uteplatsen invid älvstranden.

På andra sidan älven är det inte långt till Kyro gamla kyrka från 1300-talets början.

Det här är ett gammalt samhälle med många gamla röda bondgårdar längs älven.

Bredvid caféet betade tre får i sin hage. Så roligt att de även fick sina namn

marknadsförda på papperstallrikar, så nu vet vi att de heter Vuokko, Aile

och Pähkinä!

Vi avnjöt det goda kaffet medan vi tittade ut över älven. 

Vattnet låg som en spegel och en och annan fisk hoppade i vattnet.

Just nu ser det ut att vara lågvatten i älven. Det brusade i forsen längre upp

längs älvfåran, men det var ingen stark ström - inte alls som på våren....

Här har jag åkt förbi massor av gånger men aldrig stannat.

Idag gjorde vi det.

Det här borde man ju göra oftare... utforska näromgivningen alltså....

Näckrosor och pizza i Åminne

För exakt en vecka sedan svängde vi in till Åminne.

I båthamnen blommade de vita näckrosorna.

Vi parkerade bilen vid Folkparkens entré och strosade runt bland 

sjöbodar och småbåtar som låg inne i hamnen. 

Vårt egentliga ärende till Åminne var hungern. Magen kurrade och

vi drömde om något ätbart från folkparkens restaurang. 

Väl där inne kände vi för varsin pizza!

Numera kokar och äter vi alltid maten hemma, så det är en 

Stor Händelse att äta ute på restaurang. Så jag åt och åt. Mycket mera än vanligt.

Helt proppmätt och med sjuk mage fick jag lov att lämna 

en bit av den goda pizzan....jag känner ännu hur mätt jag blev....

Men ack så gott (en pizza att minnas)!

Bloggvärlden

Jag har bloggat i fem år. Alltså 5 år! 

Det blir många inlägg....

Under dom här åren har jag hittat många trevliga bloggare där ute

och en av de första jag fick kontakt med var A med bloggen nette cecilia

Vi har inte känt varandra tidigare, men vi bor rätt nära varandra (åtminstone

när vi är ute vid våra sommarparadis) och i flera somrar har vi tänkt

träffas "in real life". För någon dag sedan blev det så äntligen dags 

att A och hennes man kom ut till vår sommarstuga.

Och när bloggare träffas då har vi naturligtvis kameran med oss, som vår

högra hand. Nu är ju A proffs med lyxiga kamera med olika objektiv, så där ligger

jag i lä. Men foto-intresset, det har vi båda. Det var jättekul att träffa

en likasinnad och prata bort någon timme....jag tror karlarna också hade trevligt....

Vi började med lite salt och sött (med bär och grönsaker från egna trädgården).

Så tog vi våra kameror och gick ut en sväng. Det var en kall, blåsig

sommardag så A tyckte vi kunde plöja en väg ned till Påttin.

Vi gick ner till vår lilla insjö, där var det vindstilla och rätt skönt.

Så vi balanserade på några stenar och fotade lite. (Skall bli så

spännande att se vad A fångade i sin kamera....)

Så dök vi ned med näsan i gräset och hittade en hel rad med rara växter.

Som en snart utblommad primula....

Det blev en riktigt spännande dag ute vid vår havsvik, det är roligt

med "nya ögon", när man själv tycker allt är sig likt.

Ja, det är riktigt trevligt att träffas - inte bara på nätet!

 

Slåttern på de vilda blommornas ängar

Varje sommar slår vi ner gräs och blommor på några gamla ängar.

Slåttern av de små ängarna tar ungefär en dag i anspråk, det är små tegar
 och många stenar som gömmer sig i gräset. Här betade sambons
mormors mors och fars kor en gång i tiden och häromdagen slog han ner gräset
för denna sommar.  Jag burkar åka ut med kaffe och smörgåsar och vandra runt på

de vackra ängarna och fota lite. Det gjorde jag också denna julidag.

Dagen var halvmulen. Ibland sken solen, ibland inte. Men inget regn och 

den lätta vinden jagade bort myggen.

Frömjöl från hundlokorna låg uppe på slåttern, trots att sambon
föst ned en hel del. Vi tar en gemensam kaffepaus

med smörgås och stekta ägg som tilltugg.

Solen tittar fram!

Traktorn kommer brummande....

och gräs och blommor ligger i vackra rader.

I skogskanten blommar hallonen, det ser ut att bli ett fint bärår.

Det är något visst den dagen slåttern går.

Och så doftar det så gott av nyslaget.

Stillhet

I går kväll samlades mörka moln på himlen och i fjärran hördes åskknallar.

Det var en laddad kväll och visst, i natt har det regnat.

För några kvällar sedan hade vi en stilla kväll ute vid vårt sommarparadis.

Vinden hade mojnat, och solen hade gått till vila.

Stillheten sänkte sig över fjärden.

Vi hade eldat bastun och jag satt stilla och svalkade av mig på en utebänk.

Havet färgades rosa och fåglarna bara satt på sina stenar.

Tystnaden rådde.

 

Stillhet i sommarnatten.

Tjärbränning i Övermark

Söndagen randades härligt solig och varm och jag kom på att idag 

skulle det vara trevligt med en liten biltur till Övermark.

Lämpligt till Finlands 100-års jubileum har nämligen Övermark-Yttermark

Lions Club återupplivat den gamla traditionen med tjärbränning. 

Tjärbrännarvecka ordnas 12-19 juli inne i de djupa skogarna vid Högåsen i Övermark, Närpes.

I onsdags, den 12:e, tändes tjärdalen och på söndagen (16:e) hade den redan levererat

tjära och brunnit ned så pass mycket att ungefär hälften av dalen återstod.

Det pyste och rökte i tjärdalen och flera arbetare stod redo med skyfflar och spadar

för att kolla branden under "täcket". Den första tjäran tappades på lördagen och

dalen kommer att brinna till onsdag, då den släcks. Då har den brunnit en vecka.

Här kollar man hur varmt det är inne i dalen. När männen kom tillbaka hörde jag

att de viskade "76 grader där nere och 200 där uppe".

På ett bord stod en hink med lite tjära. En sockerskål stod bredvid.

Den som ville fick smaka på tjäran....
och ja, tjärsmaken föll inte mig i smaken om man säger så...

Det var vanligt med tjärbränning i Österbotten under 1600- och 1700-talet.

Det ansågs vara en god binäring eftersom det fanns en hel del tall i våra skogar.

Tall är nämligen det träslag som bränns i dalen. Tjäran användes bla för att skydda

fartyg och båtar, som byggdes i trä på den tiden, mot röta.

För 300-400 år sedan var "Närpestjäran" mest känd i Stockholm. Senare blev de
nordligare socknarna i Österbotten de största tjärproducenterna. Det har inte
funnits tjärdalar i Sydösterbotten sedan slutet av 1940-talet, men nu
har man alltså återupplivat tjärbrännartraditionen även här.

Om jag förstod rätt började man i Övermark barka växande tallar i maj 2015.
Man grävde dalen med grävmaskin och fyllde den med jord. På vintern 2016
avverkades så tallarna och i juni samma år klövs stammarna till ved
i lämpliga längder (se ovan). För ett år sedan fylldes dalen med lera och
nu denna sommar staplades veden inne i dalen och man fyllde på med
torv och jord (här är jag inte säker vad man riktigt använde).

Tjärbränning är en gammal teknik för att utvinna tjära. Redan antikens greker använde sig
av denna teknik. Man vet att tjära brändes i Norden redan under järnåldern.
Tidigare samlade man upp tjäran i gropen, men i en tjärdal tappars tjäran ut via ett
rör redan under bränningen. Tjärdalen ligger i en sluttning för att man skall
kunna samla in tjäran i byttor eller strutar av granbark.

Tjäran, som tappades dagen innan, glittrar i tunnan.
En stoppare hindrar att mera tjära rinner ut.

Allt medan det rök och pyste kring tjärdalen hände det en hel del i området
runt i kring. Eftersom tjärdalen låg inne i skogen hade man ordnat en stor bilparkering
nere vid Riksvägen och fraktade alla besökare med bussar till Högåsen.

Där fanns olika marknadsstånd, här bredvid själva tjärdalen sålde man "Tappadreck
och tjärflaskor". Nere vid själva festplatsen, dvs sportstugan, fanns publiktält,
olika marknadsstånd och mat- och kaffeservering. Det ordnas olika program
under hela veckan.

En rolig programpunkt var tillverkningen av pärtor enligt gammal metod.
 Pärtor användes förr i tiden som b.la. takmaterial.

"Nu sätter vi igång kultändsmotorn så att vi lockar hit folk", sa motormästarn

och så pustade han igång ångmanicken! Och visst samlades folk för att kolla

vad som visslade och stånkade....

 

Intressant med pärttillverkning. Jag förärades med tre stycken pärtor (som inte
godkändes till själva pärthögen) och så tog vi adjö av tjärdalen och hoppade på bussen
tillbaka till bilparkeringen. En mycket intressant dag ute i skogen,
så har ni möjlighet åk ut till Övermark senast nu på onsdag, för då släcks
årets tjärdal!