tisdag 11 december 2018

Ack en så mörk dag!

Just nu är vi inne i årets mörkaste period.
Skulle solen ha gått upp idag skulle den ha gjort sig gällande kl 10,
men idag var det ingen sol som lyste upp dagen utan det var ett mörkt
lock av moln som låg över vår del av världen. Ibland föll en regndroppe
och fram emot kvällen, vid 15-snåret, blev det till något som liknade våt snö.
Nu i mitten av december är det kväll redan före kl 15, då egentligen solen
skulle ha gått ned om vi hade sett minsta stråle.... Så egentligen, om jag tänker efter,
 kändes det som afton precis hela dagen idag. Så mörkt och tråkigt väder hade vi.
Jag var in till staden mitt på dagen. Och vet ni vad som gällde då, 
jo grått, grått och grått..... Det var grått och slaskigt där med....
Vi vill ju ha vit snö! Krispig vit snö! 
Så där lagomt kyligt så att snön inte smälter!
Kall snö som lyser upp hela dagen!


Jag måste stanna och fota lite vitt utanför en blomsteraffär.
Julrosor är så vackra och dom trivs utomhus dessa dagar när vi
har lite plusgrader. Lite gladare blir man ju av dessa härliga blommor!



 Vid blomsteraffären fanns så mycket trevligt, vackra dörrkransar och
vackra stora kottar och gröna cypresser och....
En hyacint fick följa med mig hem.
Något att glädjas åt måste man ju unna sig i detta mörker!

måndag 10 december 2018

Anna-dagen med kusinträff och julsånger

Anna-dagen, den nionde december, var dagen när min mamma 
lade lutfisken i blöt. Enligt gamla traditioner var tydligen Anna-dagen
den dag när julförberedelserna inleddes förr i tiden. Julölet skulle provas,
man skulle ta itu med jultvätten och julljusen skulle stöpas.
Vad betyder Anna-dagen för oss nutidsmänniskor? Tja, för mig
betydde gårdagen Andra advent men också träff med mina kusiner.



En riktig höjdardag som länge varit inprickad i min kalender.
Lördagen bjöd på massor av blöt snö och när väl söndagen, alltså Anna-dagen,
randades då vräkte regnet ned. Plus 3 grader och vägar som förvandlades till
snösörja och isbana.... 


Vi trotsade väder och vind och körde iväg till Härmän Spa för julbord
tillsammans med mina kusiner från min pappas sida.
En välinövad tradition att vi kusiner träffas just i Härmä.
Här i matsalen tillbringade vi sedan eftermiddagen, med massor av mat och
glatt pladder. På bilden ovan ser det ut att vara folktomt i restaurangen,
men det var det faktiskt inte, trots att kanske vädrets makter gjorde att det 
var färre matgäster än vanligt. Jag kom mig för att fota först när vi skulle åka 
därifrån och alla hade avnjutit sina julbord.


I Härmä serverades det finska julbordet med bland annat morotslåda och kållåda.
Vårt finlandssvenska julbord är mer inspirerat av det rikssvenska julbordet
(men de goda finska lådorna dom har vi minsann anammat!)
Igår åt vi förrätt, varmrätt, efterrätt och som avslutning
glass och kaffe. Ja det räckte alldeles utmärkt för oss!
Efter maten satte vi oss i bekväma fåtöljer ute i den stora foajén och jag berättade
 vår släkthistoria. Det är nämligen så att jag de senaste veckorna har skrivit
en historik om vår farmor och farfars släkter, en historik som går tillbaka
ända till 1500-talet. Nu skall vi alla komplettera historiken med de färskaste
uppgifterna om våra barn, barnbarn osv, sedan trycker vi upp historiken till en bok!


Vi hann bara komma hem från Härmä innan sambon och jag svängde bilen till vår 
grannby, för vi ville också hinna sjunga in julen tillsammans med Ann-Katrine och Yngve.
Inne i hembygdsgårdens gamla byggnad brann elden i den öppna spisen och en 
kastrull med glögg stod på uppvärmning....


Vi bänkade oss, allsångsledarna kollade in vilka sånger vi skulle sjunga -
allt medan sorlet och värmen steg i den gemytliga storstugan.


Så stämde vi upp med sången och vi höll på i två timmar! 
Fast vi hade ju en kort paus när vi hann dricka glögg och mumsa på
hembakade jultårtor och pepparkakor också.
Sedan fortsatt vi med julsångerna.... så nästan taket lyfte....
Ja, det var årets Anna-dag för min del.
Vad gjorde du på Anna-dagen?

lördag 8 december 2018

Doft av saffran

Idag har jag bakat saffransbullar och en härlig doft av saffran
har spridit sig i hela vårt hus.Saffran är en doft av advent!
Och förresten - finns det något mera hemtrevligt
än doften av hembakat i ett hus? 


Idag blev det två plåtar med nygräddade gula saffransbullar!
Under mina år i Umeå lärde jag mig älska dessa saffransbullar och eftersom
jag har ett så enkelt recept, måste jag ju baka dessa bullar varje advent!


Jag svängde ihop den gula degen (med två påsar saffran), tände ett ljus 
och lät degen jäsa i nästan en timme.


Jag rullade ut mina s-bullar (som inte får några russin eftersom jag 
inte tycker om bakade russin....och är man bagare så får man ju bestämma...).


Mina bullar fick jäsa i ca 30 min på plåten, sedan penslade jag bullarna
med ett ägg och strödde på pärlsocker. In i varm ugn och  där & då
började doften av saffranet svepa in över köket...
Mina saffransbullar behöver inte vara några vackra mästerverk,
nej jag tycker att det är smaken och inte utseendet som är det viktiga!
Två plåtar med bullar åkte in i ugnen och sedan fick bullarna
svalna något innan jag satte på kaffe och avnjöt en smarrig adventsbulle.
med dagens andra kopp kaffe.
Som sagt. Saffransbullar det är advent!
 

fredag 7 december 2018

Att fira en 101-åring

Igår firade vi en 101-åring.
Vi firade Finland 101 år som självständig stat. 
Vissa tycker säkert att landet varit självständigt väldigt länge, men trots
allt är ju 101 år inte så förfärligt länge när vi tänker på hur länge människor
har bott i det som är dagens Finland. 101 år är ju endast lika länge som en
mycket gammal människa kan bli (ja, människor kan leva mycket längre än så,
nåja, inte alla förunnat - men ändå....). Är du född år 1917 då är du 101 år.


Vi firade precis hela dagen. Från morgon till kväll.
På morgonen tog jag en promenad när solen gick upp, för när morgonen grydde
då visste vi att vi skulle få ett vackert soligt vinterväder! 



De första solstrålarna gnistrade som kristaller i blötsnön som 
klistrat sig fast i träd och buskar. Nu hade snön frusit fast och skapat ett
vackert vinterlandskap. En mycket fin och värdig inledning på festdagen.


Så vackert med ny vit snö! Med snö som är vackert blå i skuggorna.
På eftermiddagen vandrade vi iväg till lokaalin för att träffa byssboor,
dricka kaffe och smaska på nygräddade jultårtor.



Hembygdsforskargruppen önskade få gamla foton och hade efterlyst bilder som
kunde scannas in i gruppens datorer. Gruppen planerar en bya-bok (nr 2), förstås med
bilder på hur det har sett ut en gång i tiden.


Vid lokaalin sprakade vackra eldar och välkomnade alla, men gladde
även förbipasserande längs landsvägen.


Hembygdsföreningen hade uppmanat alla att fira självständighetsdagen 
med att tända marschaller, facklor och lyktor ute vid gårdsvägen.
Jag hade tyvärr glömt köpa marschaller så det fick bli massor av 
lyktor hemma hos oss.


 Sent på kvällen vandrade jag igenom byn och det var många som hade hörsammat
uppmaningen, här är det en av de små vägarna som är upplyst.
Så vackert med alla dessa ljus vid nästan varje hus. I fjol när Finland
firade 100 år hade hembygdsföreningen satsat på marschaller även längs
den stora landsvägen som går igenom byn. Hoppas vi kan ta det som
tradition att lysa upp vår by varje år den 6:e december! Det är ju så vackert!


På kvällen var vi inbjudna på självständighetsmiddag hemma hos M.
Här lyste stjärnor i alla fönster, ute fanns två julgranar och massor av marschaller.
Maten var mycket fosterländsk och avslutades med en blå-vit efterrätt
(blåbärskräm med vaniljglass!).


Vi hann också bänka oss framför tv:n för att delta i Självständighetsbalen
vid slottet. Denna bal är den finaste balen i vårt land.
Balernas bal. Årets tema var "miljö" och många speciella kreationer passerade
tv-kamerorna när de inbjudna gästerna hälsade på presidentparet.
Mätta lutade vi oss tillbaka i soffa och fåtöljer och värdinnan gick runt och serverade 
oss varm glögg som avslutning på en trevlig självständighetskväll.
Hurra, hurra, hurra hurra för 101-åringen!

onsdag 5 december 2018

Femte december fick vi blötsnö

I morse var det grått och mulet. 
I vinden vräkte det ner blöt snö i mängder! Flera centimeter! 
Igår klagade jag på att den vita snön smälte bort i regnet -
men mera snö fick vi idag, så nu är marken åter vit!


Nästan plusgrader, men ändå var det vitt det som virvlade ur molen...


Det kändes som om hela världen kläddes i en vit skrud.
Vått var det, ett riktigt gummistövel-väder....


Jag sökte mig inomhus i värmen och tänk, på eftermiddagen skingrades
molnen och det blev betydligt kallare väder. Snön ligger på marken, men-men
så halt det blev på vägarna när snöblasket fryste till isskorpa....
Så blev det denna 5:e decemberdag!
Blötsnö. Och isskorpa.
 

tisdag 4 december 2018

Julkrans av blåbärsris

I går kväll började det snöa. Det var så vitt och vackert på marken
i morse. Men så idag fick vi plusgrader och regn - det var den vackra snön....
I går kväll satt jag och band årets julkrans som får komma upp på ytterdörren.
Min vana trogen blev det en krans med blåbärsris.
Vackert grönt och det är faktiskt rätt tacksamt att jobba med blåbärsris.


I morse sopade jag halva yttertrappan och lät halva trappan vara vackert vit
så att jag kunde fota kransen i snö....


"Hand made with love" är ett band som jag köpte för många år sedan på
Kvinnornas Julmässa i Vasa. Bra att ha, tänkte jag och band en rosett....
 

Jag hann faktiskt inte sätta upp dörrkransen idag för jag skulle in till staden.
Nu hoppas jag på mindre regn i morgon så att jag får den uppsatt.




På torget inne i staden lyste en stor julgran. Stora runda julgransbollar
fanns på marken bredvid granen. Stadens esplanader var dekorerade med runda 
bollar de också. Stad i ljus - fast dagen var grå och regntung....

måndag 3 december 2018

Taket blåste iväg med vinden....

Idag har jag öppnat lucka 3 i adventskalendern.
Jo, jag har en kalender jag också, och jag får öppna luckor
ända fram till 24 december! Det är en reklamkalender som 
ramlat in i vår postlåda med ett inbetalningskort.... inget som jag
ville ha, men när vi nu försågs med kalendern ja, så då använder
jag den bara rakt av.


Så här i juletid är det många som går med håven och önskar sig en slant eller två.
Ibland ger jag en gåva, ibland inte. I år har jag bestämt mig att ge mat och
gåvor till behövande i vår egen näromgivning. Det finns fattiga här också,
trots att dom nästan inte syns. 


De senaste dagarna har höststormar dragit fram. Inte minst ute på Kvarken blev
det besvär när Vasalines färja måste vända på grund av sex meter höga vågor
och en omkullvält långtradare i lasten. Här på landbacken blåste det också rejält.
Delar av mitt gamla växthus skadades när två takmoduler flög iväg med vinden.
Sambon lyckades hitta takbitarna, och dom var nästan helt oskadda ....



Idag satte jag tillbaka takmodulerna, för idag väntas det mera snö och slask.
För att hindra att taket  flyger iväg ännu en gång placerade jag ut fler gamla
tegelstenar uppe på taket.Jag älskar mitt skrangliga västhus som varit i min
ägo i snart 20 år (och dessutom köpte jag det begagnat, så låt oss säga att
växthuset är 30 år. En riktig raritet!)



Här inne har jag i åratal suttit och druckit mitt förmiddagskaffe och här
inne har jag odlat tomater, gurkor och kryddor. Och här inne torkar jag
både lök och blomlinet. Vintertid är växthuset en perfekt förvaringsplats
för allsköns "bråte" som hör sommarmånaderna till. Numera är det också
vedupplag, det hade tydligen sambon bestämt....


Tänkte avsluta med en julröd bild av de godaste tomaterna.
För egenodlat är garanterat det mest smakliga som finns!