torsdag 19 januari 2017

Vårvärme i januari

Upp och nedvända världen!
I dag - mitt i vintern - har vi plus 5-6 grader! Vårvärme alltså!
Så här i medlet av januari borde vintern vara som kallast, som snörikast.
Nu är det inte så. Nu är det föhnvind, alltså en varm och torr vind,
som smälter snön och ger verkliga vårkänslor!
Ljusblå himmel och så varmt ute att våra ankor kan vistas ute!


Det här fotot knäppte jag omkring kl 14:00 den 19 januari 2017.
Bilden andas vår lång väg!
Det konstiga är att vi har vårvärme medan man i Sydeuropa har snö och kyla.


Höstens ljung har stått i en bytta utanför ytterdörren.
I morse tog jag bort byttan eftersom isen där inne hade smält så pass
mycket att jag kunde lyfta bort ljungen. Nu står 
ljungen inne i en isklump. Tills hela isklumpen har smält....



Och isklumparna smälter allt vad dom hinner....
Ja, och så var våra vägar isiga och hala igen då.....
Vårvärme i januari....

onsdag 18 januari 2017

Rapport från en vägkant

Ibland finns det inget mer rogivande en gråmulen onsdag än att gå
ut på en riktig långpromenad. Jag har känt mig seg och helt utan
 energi de senaste dagarna, så för att satsa på just denna dag så
tog jag lite extra medicin och så snörde jag promenadskorna på fötterna.


Tack och lov har vi sonen hemma några dagar, så nu jobbar han och sambon i skogen.
Jag satt på med sambons bil till deras skogsjobb och så sa jag "hej då, nu går jag hem!".
 Nåja, de hade lovat att jag skulle få tänka på min hälsa i dag, så jag började
vandringen hemåt. Det tog någon timme.
Vill ni hänga med?
Ja då är ni välkomna med på min vandring!


Här har jag börjat knalla hemåt.
 Kameran hade jag ju med mig, perfekt att kunna stanna och fota ibland.
Vädret var som sagt inte det bästa, men så är det ju här i livet,
alla dagar är inte solskensdagar....



De första kilometrarna gick längs en väg med några hus och här
ett större skogshygge.


Så kom jag till byns "byastuga", som ni ser saknar huset värme (fönstren
har immat igen). Några meter från "byastugan" finns
byns slakthus som används vid älgjakten.


Jag vandrar vidare, förbi hus och postlådor.
Det är lite trafik längs denna väg, jag möter några personbilar
och skolbussen....


 Skogar och slätter.
Och har ni sett, det är 80 km/h som gäller! Nåja,
jag höll väl lite lägre fart, men något slöande var det inte....


Mellan träden, bortom hästhagen, ser jag en strimma sol mot sydväst.
Men mest är hela omgivningen vit, grå och brun.


Jag är lite överlycklig att fota tre gamla lador. Det är 
så ovanligt att se lador numera...


Så går jag förbi en av flera hästgårdar 
och här är det tre hästar som tittar nyfikna på mig.


Jag går förbi ett gammalt fint uthus. 
Som ni märker vill jag helst fota gamla byggnader,
de nya husen spatserar jag glatt förbi utan att ta fram kameran....


Som här, ett litet gammalt hus som används som fritidshus.
I fönstret på gaveln såg jag att adventsljusstaken ännu lyste....


Ute på slätten igen och jag har gått mer än halva vägen hem redan...


Längs den större vägen är det moddigare att promenera längs vägkanten.
Dessutom är det mera trafik och jag valde att inte fota.
Men jag kan inte låta bli att kolla in bäcken/diket som var isfritt.
Och oj, här har vattenklövern redan börjat spira!


Nu är jag endast en kilometer från hemmet och där i väster lyser en
solig rand på himlen. Jag har gått en hel del och skall mäta upp sträckan 
någon annan dag.... Med det var skönt, riktigt rofyllt. 
Och jag orkade!

tisdag 17 januari 2017

Iband tror jag att jag har gröna fingrar....

För några veckor sedan skrev jag om att mina fjolårs (julen 2015) amaryllislökar
hade börjat växa och nu fått knoppar. Nu har de första lökarna börjat
blomma! Vet ni, jag känner mig precis som om jag har
det där man kallar för "gröna fingrar".....
(fast det vet jag ju att jag inte har, det är jag alldeles för lat för,
men lite skryt så här en vanlig tisdagskväll det kan man väl få bjuda på!)


Den här skönheten fotade jag i köksfönstret för några dagar sedan.
Den har en alldeles för lång stängel så den lutar emot ett annat
blomsterarrangemang.



Här är amaryllis nr två som jag fotat i ett mörkt rum och blomman har jag
lyst upp med en ficklampa. Den här amaryllisen har också alldeles för lång stängel
så den får luta mot ett fönster /gardin. Den här stängeln har ännu fem
blomknoppar och bredvid växer ännu en stängel med knoppar!
Nu hoppas jag på massor av blommor även på denna amaryllis....
 (...det är till att vara mallig som sagt.....)

söndag 15 januari 2017

Kalla klara vinterdagar

Eftersom den här vintern har bestämt sig för att vara ömsom kall
och ömsom varm så blir det rätt mycket isiga vägar. Isiga och farliga 
för alla oss som rör oss utomhus. Antingen med bil eller till fots.
Nu har vi haft en söndag med massor av minus och
massor av minus betyder att vägarna är vintersträvt framkomliga!
(Nu skriver jag om de små vägarna, de stora riksvägarna saltas och
sandas och är sällan svåra att bemästra.)
Denna söndag bjöd på sol och rimfrost. 
Jag tog med mig kameran och gick ut en sväng.









Solen gick ned och jag gick hem i den blå skymningen.
Så vackert ute på slätten och inne i skogen!
 

fredag 13 januari 2017

Vi sätter fart på olika sätt

Denna gråmulna olycksdag - fredagen den 13:e -
är vägarna fortsättningsvis isiga, nu med ett tunt lager snö 
som en förrädisk topping. Ännu har inte olyckan varit framme
för min del, men dagen är ju inte slut ännu.... (krax-krax)
Nu är det prefekt att ta till sparkstöttingen, tycker jag, när jag försöker ta mig
fram över gårdsplanen med livet som insats. Sparkstöttingen har jag parkerad
framför yttertrappan, bara att direkt kliva på medarna när jag kommer utanför dörren.
Jag tycker det går lugnt och tryggt till när jag försiktigt sparkar mig framåt. 
För ett och annat sandkorn ligger ju ovanpå isen (osynliga under snön)...
så jag kan ju inte sparka med alltför hög fart....


Wrrooom! Med fart tar sig sonen fram!
Nu är det inte långsam framfart som gäller, nej nu är det motorkraft som gäller!
Vad gör ett och annat sandkorn, vad gör lite is?
Snöskotern sprutar upp en snökaskad över gården.
Här är det en som gillar fart!


Vi sätter fart på olika sätt vi två.
En som gillar att benen är i behåll när man är ute och
 en som gillar hästkrafter och inte tycks fundera på att det är
fredagen den trettonde....

torsdag 12 januari 2017

Åldersnoja

Med hänvisning till gårdagens blogginlägg (som var skrivet med
glimten i ögat -  här kommer fortsättningen....)
 kan jag meddela att i dag har jag fått riktig åldersnoja.
Ett år äldre har jag blivit och tusen gånger tröttare är jag.
Den där tröttheten beror säkert på att jag i morse var till hälsovårdscentralen
för att ge blod. Femton flaskor tappade dom den här gången!
Blodprov kallas det visst.... och nu när jag väl kommit hem i ishalkan
är jag både trött och snurrig. 
Kan det ha med åldern att göra?
Ett år närmare etthundra....eller etthundraett....
(ja, nu tänker jag på biofilmen igen).


I morse steg jag upp lite tidigare än vanligt
 och kände mig som en nyutslagen tulpan.


Nu några timmar senare känner jag mig lite utblommad.

Men skall sanningen fram så vet jag att åldersnojan endast sitter i skallen
i någon timme och att i morgon ser jag framåt igen...
"Ny dag - nya möjligheter".

Dagens tema är:
Antirynkkräm
fungerar bäst
 när den appliceras
tjockt på spegeln.

onsdag 11 januari 2017

Seniorbio och fastlagsbulle

För några dagar sedan fick jag en förfrågan från en av barndomsvännerna
om jag ville komma på Seniorbio. Hmmm.... Seniorbio? Men vad är Seniorbio? 
Jag kollade på nätet och där stod att "Seniorbio är Bio Rex` föreställningstjänst
för lite äldre filmvänner". Jaha! Vidare läste jag att man förevisar
"aktuella filmnyheter med fokus på högklassiga inhemska och
utländska drama-, komedi-, historie- och dokumentärfilmer".
Jaha, men senior... när är man senior?
 Ja, jag hakade väl upp mig lite på ordet där...
För jag känner mig inte som senior....jag har ju några år till pensionen ...
Alltså när blir man senior?
Okej, äldre är jag helt klart. Äldre men inte gammal, så det så...
Okej, Seniorbio visade sig var ingenting annat än bio kl 15:00 och till halva priset!
Där behövdes varken pensionärskort eller annat som bevisar att man är 
en äldre filmvän. (Det visade sig faktiskt att dagens  biopublik var i varierande åldrar
och vi var vaken äldst eller yngst. Där ser man!).
 Och denna onsdag skulle bion visa "Etthundraettåringen som 
smet från notan och förvann".
Härligt, den filmen ville jag gärna se!

+

Vi ställde oss i kassakön några minuter innan kl 15 och oj, vi var inte ensamma!
Bion visade två olika filmer denna onsdag.
(I Vasa är det Seniorbio första onsdagen i månaden - som ett litet tips).
Och filmen då? Jo, Etthundraettåringen var roligare än Etthundraåringen....tyckte jag.
 Filmerna bygger på en bok av Jonas Jonasson och den mustiga berättelse om 
Allan Karlsson och hans smällande internationella bravader.
Och oj, vi satt faktiskt och skrattade ofta, ofta.


Innan bion hade vi stämt träff för att ta en kopp kaffe med tilltugg.
Så härmed kan jag meddela att årets första fastlagsbulle är inmundigad!
Det blev en trevlig onsdag det här! Den bara rann iväg!