Vandring runt Storberget

 Häromdagen gick vi den 1,5 km långa vandringsleden vid Storberget. En fin vandringsled som jag vandrat många gånger, men som mannen jag bor med inte har upplevt tidigare. Nu var det dags även för honom att uppleva alla de fina platserna kring och ovanpå berget! Han kom ihåg att vi för länge sedan skidat längs spåret som delvis gick här uppe på berget och naturligtvis hade han besökt många av platserna, men som sagt inte vandrat den relativt nya vandringsleden.

Vi startade vid gubben som pekar ut leden. Nu började jag berätta om allt som hänt här kring berget, för nu gick vi på gammal historisk mark. Lite längre till höger ligger flera kullar som varit boplatser ända sedan år 100 e Kr. Vid utgrävningarna vid Pörnullbacken på 1990-talet uppdagades spår av bl.a. järnhantering  med ässja för smide och tillhörande slagg. Här har människor levt på kornodling, boskap, jakt och fiske upptäckte man då. Alltså 100 år efter Kristus! Man har t.o.m. funnit en vapengrav med svärd, stridskniv, lans, sköld och betsel till en häst i en omärkt grav. När skolan byggdes på Kaparkullen i slutet av 1890-talet fann man vapen, pärlor, spännen, armring och krigarutrustningar som analyserats komma från merovingertiden, alltså från 600-talet! Häromkring har med andra ord människor levt och vandrat i årtusenden före oss! Men årtusenden har ju också förändrat landskapet kring berget och kullarna - nu vajar stora sädesåkrar där vattnet tidigare svallade...

Vandringsleden är behaglig att vandra längs och jag kikade upp mot berget som syns mellan träden och alla buskar, allt verkligen trivs och växer denna sommar. Och så fick jag syn på de stora blåklockorna som blommar längs leden! Så vackra vilda blommor! När jag var liten växte också dessa blåklockor nära mitt barndomshem, men de finns inte längre på den växtplatsen.... Här känner jag mig som hemma, här känner jag att generationer av människor före mig vandrat och arbetat...

Här vid bergssluttningens södra sida finns ännu idag en mängd röda stugor, uthus och bodar. Många av stugorna är idag sommarstugor. Huset ovan är dock ett museum; nämligen Munters torp. Huset eller torpet var ett soldattorp där krigare Munter en gång bodde med sin familj (han som omnämns i Johan Ludvig Runebergs "Fänrik Ståls sägner"). Maria Munter (kallad Majs), var byns lärarinna och hon var den sista som bodde i Munters torp. Jag minns henne som en gammal pigg tant med mycket raska fötter. Min pappa målade och tapetserade inne i hennes hus och för det mesta fick jag följa med för jag tyckte så mycket om att springa där mellan husen, hoppa omkring på hällarna och springa längs stigarna som gick mellan de små husen. På den tiden  "jobbade" Majs som piga åt den gamla bonden Nyback Ant som bodde i granngården. Hon pilade iväg längs stigen till hans stora bondgård för att koka mat och kaffe och jag kommer ihåg hur det frasade i den långa kjolen när hon gick. Jag följde naturligtvis tyst efter och satt inne hos Ant på väggbänken och såg på när hon tände eld i vedspisen och satte på pannan för att göra kokkaffe. Här på Storberget hade tiden stått stilla redan då, allt var så gammaldags - här levde man som vid sekelskiftet 1800/1900!

Här den vackra gamla bondgården där Nyback Ant bodde. Visst är det vackert med dessa röda hus med vita knutbräder och vitt runt fönstren med den blåa dekoration ovanför! Allt gör sig så vackert i sommargrönskan.

 

 

Så vandrade vi vidare längs den vackra stigen ut till vandringsleden igen...

Här i skogen längs leden är det som om tiden stått stilla, som om vi förflyttats århundraden tillbaka till tiden när inga miljöförstöringar med ändrade odlingsmetoder skett. Här i bergssluttningen har träden grott, växt och sedan av hög ålder blåst ner i någon höststorm - och sedan ruttnat ner i marken igen. I vattendiket växer den gröna sörjan som jag minns från min barndoms vattengropar, med grodor och trollsländor....

Vi vandrade vidare och där uppe på berget finns små stiger ut på stenhällarna - och oj så träden har växt sig långa.... På Branten har man på senare år återupptäckt några skålgropar som eventuellt i tiderna har fungerat som offergropar. Enligt sägnen skulle man låta baren tvätta händerna i den stora gropens vatten för att bli kvitt vårtor..... Här uppe på Branten har ungdomar under långa tider samlats under vackra sommarkvällar... .Att Branten är en viktig plats återspeglas av att detta namn finns upptaget på landets grundkarta.

Så kommer leden fram till råtthålet - ett mycket nyare påhitt! I bakgrunden syns den renoverade danspaviljongen. Här har firats många midommardanser och bröllop! 

 Här uppe på berget finns den storståtliga ungdomslokalen. Här har jag fotat ingången till kök och servering, som dagen till ära var dekorerad med sommarens blommor. Här uppe på berget finns även stor parkeringsplats, en grillplats och en uteserveringsbyggnad.

En bit längre fram uppe på berget finns en annan fin raritet, nämligen Fädernegården, hembygdsförenings gamla byggnader. Från vandringsleden går en ingång igenom det gamla lidret rakt in mot bondstugan (som en gång i tiden var en parstuga för två familjer).

 

Alla byggnaderna är hitflyttade till Storberget för att bli museum (här hade Nyback Ant ett stort finger med i själva uppförandet av museet) från andra platser i byn. Den enda byggnaden som inte tagits från byn är väderkvarnen, för byns väderkvarnar var i för dåligt skick när det begav sig...

Här kommer mjölnaren nerför kvarntrappan... Kvarnen är från Korsnäs, men alla kvarnar som funnits i byn har också sett ut såhär.

 Jag sänder ett stort tack till hembygdsföreningen som tagit hand om de gamla husen och gett alla byggnaderna ny röd färg och nya tak osv. Det här är verkligen en vacker helhet! Vi fortsatt vår vandring längs leden och kom snart tillbaka till utgångspunkten. Vi hade gått den unika vandringen runt Storberget!

 Så många gånger jag blickat ut över denna vy - men har inte träden lyckats bli än högre och än yvigare än när jag var här senast? Solen sken under vår sommarvandring och jag var så glad att jag kunnat ana alla dessa människor som en gång igenom alla dessa sekler, ja rent av millennier, vandrat/lev-sina-liv här uppe på eller omkring Storberget!

Första juli med fint sommarväder!

 Så dök juli upp i min kalender. Sommarmånaden! Den som för många betyder semester och för oss andra bara betyder sommar. Och visst startade juli på det allra bästa sätt! Med sol och behaglig värme på runt 22-23 grader i skuggan.

 Hemma hos oss lunkar livet på med sommarblommor på bordet. Lite lågmält sådär...

På förmiddagen blev det förmiddagskaffe där ute - för första gången denna sommar. Där satt vi och avnjöt solen och kaffet samtidigt som jag ojade mig över lupinerna som är rekordhöga denna sommar (pga allt regnande). Nu skall de bort, för de döljer ju alla mina andra blommor... Men oj så kaffet och hallonkakan smakade under bar himmel!

Till kvällen blev det en runda förbi en av grannarnas fårhagar. Man blir så glad för alla de skuttande smålammen som får vistas därute med sina mammor.

 Och det var tydligen också fler djur som var ute denna varma sommarkväll. Den här insekten (skråttin) gick just över vägen när jag kom vandrande.

Välkommen juli månad - jag skall försöka göra det bästa av dig också! 

Tack till årets juni månad!

 Idag skriver vi 30 juni och det är dags att säga "Tack och hej!" till årets juni månad. Normalt är juni en av sommarens härligaste månader, men i år har juni varit kylslagen, rätt regnig och blåsig. Inte många timmar  över 20-graders strecket, tyvärr. Endast en dag har jag använt shorts och betydligt fler dagar långkalsonger under långbyxorna... Fast det är många som påstår att det trots allt har varit ett helt normalt sommarväder.... (I sydvästra Europa har de värmebölja med nästan 50 gr just nu, så kanske jag är rätt nöjd ändå.)

Men visst har även denna månad bjudit på fina kvällar också med sköna avkopplande kvällspromenader, sådant som jag tycker om! Jag/vi har hunnit med en hel del trevligheter också mellan regnskurarna. Som tex idag när vi hade två rikssvenska kusiner på eftermiddagskaffe eller under lördagskvällen när vi var ut på en danskväll (för vilket årtal hände det senast?) eller söndagens trevliga historiska utfärd med jättestor glass som avslutning.... Ja det händer mycket när det är sommar!

Förra veckar randades en solig och fin torsdag - och då  bestämde jag att vi skulle åka ut till vårt sommarparadis för att njuta av solen. Jag hade inhandlat en korsordstidning och packat ner lite matnyttigt i bilen och så rattade vi ut längs vår villaväg. Vi började med ett plättkalas ute i solen på verandan - men det blåste kraftig nordostlig vind och det blev kyligt där ute, så det blev ingen skön stund i solstolen med korsordet. Sambon började elda i bastun för att vi skulle få ett varmt bad och jag tog kameran med mig för att vandra längs vår villaväg för att plocka bort alla dessa nedblåsta kvistar från träden....

Där längs skogsvägen stötte jag på den lilla ensamma harungen som livrädd gömde sig bland några gamla nedhuggna trädgrenar. Vad var jag månne för en stor individ - och var fanns hens mamma? Ser ni så rädda ögon.... Jag vandrade vidare och lät harungen ligga och trycka sig mot marken (när jag vandrade hemåt var den försvunnen).

Där längs vägen blommade försommarens härliga nattvioler, som doftar så gott när kvällen och natten närmar sig. När jag gick där och fotade nattviolerna tänkte på alla dessa oroligheter som denna månad stått på världsagendan denna månad. Där jag gick var det så lugnt och stilla längs skogsvägen (den kyliga vinden var där bland träden som bortblåst). Det nya för juni har varit att Israel och Iran började bomba varandras länder, just den kvällen visste vi inte hur det skulle gå för nu hade USA också sänt ut stora bombplan för att förgöra Irans kärnvapenanläggningar. Sedan visade det sig att alla tre länder nu försöker ta det lugnt, men misstroendet bland de inblandade kvarstår. Och kvarstår gör också Rysslands utökade anfall mot Ukraina och dess civila samt Israels krig med beskjutning av matköande i Gaza. Jag gick och tänkte på det osäkra och krigiska världsläget, det som är så osäkert just nu och som är mest krigiskt sedan andra världskriget.... Hur tänker egentligen världens ledare. Och hur täcks de?!!!

 

Efter att USA fick en ny president i Donald Trump har världen verkligen förändrats och det känns som om alla står på tårna. Här fick världen en president som försöker omkullkasta allt som vi tidigare tagit för givet.... Under månaden beslöt tex Finlands regering att åter tillåta landminor och Nato-länderna har kommit överens om att utöka sina militärbudgetar till 5% av BNP inom ett visst antal år. Mycket har handlat om krig och försvar hela denna vår och speciellt juni månad.

 Och längs min skogsväg blommade också andra blommor. Som här ekorrbär....

 

Och här de små näpna linneorna.  Så vandrade jag tillbaka till villan.

Där var bastun varm och efter att ha njutit av värmen och smörjt in mig med härligt doftande bastutvålen och sedan låtit vattnet rinna över mig, satt jag så nöjd där i bastun - och jag fick verkligen upp värmen. Efteråt kokade jag varmt te och med en liten kaffebrödbit satt vi så ute på piren i kvällssolen - för nu hade vinden även avtagit närmare havsfjärden.

Så när solen sista strålar lyste den kvällen gick jag tryggt in i vår varma villa och löste lite korsord, äntligen. Vi lyssnade på nyheterna i radion och det hördes inte vara värre än för några timmar sedan. 

På morgonen hade redan nya moln börjat visa sig på himlen och redan vid middagstid utlovades mera regn. Och nej inget morgonkaffe på bastutrappan, jag hade bara en påtår morgonkaffe med mig när jag gick ner mot stranden. Så typiskt denna juni månad. Sol, moln, regn, blåst, sol, blåst, moln.... Men ännu lever vi rätt lugnt här i Norden. Vi hälsar på släkt och vänner och de kommer ut och hälsar på oss. Livet går vidare och ännu har bensinpriset inte höjts mer än vanligt.... för osäkerheten finns ju ännu kvar någonstans därute i världen...

Men jag är modig och hälsar juli välkommen - redan i morgon!
 

 

Sommarträff med barndomsvännerna

 Igår hade vi barndomsvänner som ännu bor här i landet en liten träffis. Kaffe och mycket babbel, stort som smått, stod på programmet. Det var förstås mycket vi ville uppdatera oss om. När jag mitt på dagen rattade hem till A var det gråmulet och runt 10 grader - och det här skall föreställa sommar...

 

När jag parkerade bilen kunde jag inte gå in i huset utan att först dofta, beundra och fota den vackra rododendron som blommade i A:s trädgård! Lite lycklig över den fina busken blev jag allt!

Dagen var ju kylig och grå så vi satte oss inne i vardagsrummet för att först avhandla allt från alla sommarens begivenheter, det som redan hänt till det som komma skulle. Så satte mannen i huset på kaffet och vi gick in i köket och mumsade på godsaker medan vi fortsatte prata och ha det trevligt. Efter kaffestunden försvann mannen till utomhusjobb, men för oss barndomsvänner blev det mera häng i vardagsrummet. Vi hade ju inte tänkt stanna hela dagen, men så kom värdinnans ena dotter hem från jobbet och med sig hade hon sin systers hund, så för oss blev det ännu en omgång babbel...

Vi försökte få hunden att lägga sig ner på hans sovtäcke, men icke - hunden ville bli kliad och ompysslad av oss. Så plötsligt upptäckte vi att molnen började skingras och solen titta fram. Jaa! 

 När vi så äntligen beslöt oss att styra hemåt såg jag veteranbilen som glänste i solen ute på parkeringen. Tack för en riktigt trevlig dag, bästa barndomsvänner! Och vet ni, vi lyckades trolla fram solen med alla våra glada skratt!

Haren som gömde sig....

 När jag på söndagskvällen gick ut på den sena kvällspromenaden mötte jag på räven som brukar avnjuta kvällssolen i utfallsdiket. Långt före jag nådde hens soliga plats i dikeskanten sprang hen upp och iväg ut på en åker med långa, täta och gröna kornstrån. Hen sprang rakt mot den nedåtgående solen så jag såg inte vart hen försvann sedan. Jag beslöt mig för att vända hemåt igen och låta räven springa sin väg kanske upp till skogen. Då jag vände mig om upptäckte jag haren som skuttade framför mig....

 Haren hade också en väldig fart och det blev inga foton av hen heller. Så jag vandrade lugnt vidare där mellan de höga hundflokorna....

När jag så vandrade vidare såg jag att haren hade satt sig ute på ängen som ekobonden slåttade för lite över en vecka sedan. Där satt den och spänt lyssnade när jag kom vandrande.

Bäst att skuttade vidare, tycktes den tänka!. Jag kunde ju vara farlig jag också, precis som räven... Skutt, skutt. Snabbt gick det!

Men så stannade den och hukade ner sig i den korta grässtubben... Den var inte många meter från skogen, men den såg ut att tycka att gräset var en tillräcklig skyddsbarriär emot mig. (Ursäkta suddigt inzoomat foto)

 Sedan lade den sig ner och tryckte sig mot marken. Jag såg en liten svart fläck i gröngräset (som ju ännu inte hade växt till sig speciellt mycket) och där låg den tryckte minst en kvart. För när jag rundade åkern längs vägen och sedan vände mig om såg jag ännu en svart fläck där ute på åkern. Men det var inte lätt att få syn på fläcken.... och räven hade ju sprungit åt andra hållet och jag var på väg hemåt. Ha en fortsatt fin sommar, tänkte jag och blinkade mot gräsåkern med haren!

 

Årets midsommar (del 2)

 På midsommardagen vaknade vi till regnsmatter på taket. Det var grått och trist där ute, så för min del blev det inget morgonkaffe ute på bastutrappan (och det är alltid tråkigt när vi är där ute vid havsfjärden). Det blev en blåsig och regnig förmiddag och lugnet rådde inne i stugan med radion som trevligt sällskap....

Till eftermiddagen bestämde vi oss för att åka hemåt medan regnet ännu forsade ner där ute... Vilket tråkigt väder på årets längsta dag tänkte vi! Men hemma var ankorna glada att få komma ut i regnet en stund, så alltid något...

 Fram emot sen eftermiddag/kväll började regnmolnen skingras och solen kikade fram emellanåt. Nu bestämde vi oss för en liten biltur ut i vårt vackra sommarlandskap. Vi såg att de mörka tunga regnmolnen ännu låg mot öster så vi åkte västerut, än en gång ut mot havet. Där "finåkte" vi längs små grusvägar bland de små röda husen med vita knutar och med vackra blomster längs vägarna.

Vi stannade på några ställen och gick runt och njöt av att solen äntligen ville visa sig.Vi njöt av det blåa havet, de röda sjöbodarna och allt det gröna, vackra! 

 

Under corona-somrarna brukade vi ibland åka ut med bilen på upptäcktsfärder, nu blev det åter en härlig upptäcktsfärd denna midsommardag! Det var lugnt längs vägarna, det var inte mycket folk i rörelse, de flesta satt säkert inne och tog det lilla lugna.

 Och så blev det midsommar annandag, söndag. Då sken solen från en klarblå himmel och temperaturen steg upp över 20 grader. Äntligen en härlig dag under midsommarhelgen! Nu åkte vi åter ut till vårt sommarparadis och det blev fler gäster med mera mat och kaffe!

Nu bjöd vi på mat och nybakad tårta med kaffet och denna dag kunde vi sitta utomhus i det vackra vädret. Vi åt och prata bort några timmar. Tänk så härlig dag vi fick där ute på verandan!

Till kvällen åkte vi hem igen - för på måndag skulle åter molnen och ett regnväder dra in över landskapet. Sonen och hans sambo skulle komma på en kopp kaffe med en bit tårta till kvällen. De hade också haft en trevlig midsommarhelg med sina vänner, både på landbacken och ute på sjön.

 

På kvällen där vid 22-snåret gick jag ut på slätten på min sedvanliga kvällspromenad. Finns det något härligare än en sommarkväll i vår vackra natur? Jag träffade på en räv och en hare, men inga andra....

 Årets midsommarhögtid bjöd verkligen på omväxlande väder, men ack så vackert i midsommartid!