torsdag 23 november 2017

Snöstorrrr...rr......rrr..rm

I morse vaknade vi till en kraftig vind och snöfall.
Säsongens första snöyra var ett faktum och hela förmiddagen virvlade
snön kring i vinden. Nu håller vädret på att ändra sig, till midnatt
väntas massor av värmegrader. Alltså blir det etter värre med regn, takdropp
och hala vägar.....


På förmiddagen när jag var ute för att ge ankorna mat och vatten
beslöt jag dokumentera snöeländet. I vattentunnan hade
vattnet frusit till is och jag var tvungen att hugga mig ner med en hammare.
Trots att det endast var omkring minus 3 grader hade det bildats en
tjock isskorpa. Ankorna var glada att de fick stanna inne, men de tjattrade
värre än vanligt.... (Jo, jag ser att det snöar och blåser!)




Jag bestämde mig för att gå in i skogen bakom uthusen, där blåste det inte
så mycket, någon promenad ute på slätten blev det inte idag.
(Vi får se till kvällen vad jag hittar på, snöyran kanske avtar.)


Jag var utomhus max 5 minuter och väl inne igen såg mössan ut
så här... där fick den ligga på tork.
Vet ni vad som är det bästa med snöstorm?
Jo, det är när man får sitta inne i ett varmt hem, titta på
snökaoset utanför fönsterrutan medan man smuttar på en kopp kaffe!

onsdag 22 november 2017

Fädernegården på Storberget

I dag har vi haft en grå och kulen dag, inget att njuta av precis. Därför
 plockar jag istället raskt fram några foton från en kväll i augusti - lite råkall den också. 
Det var den kvällen när vi åkte flott i en amerikanare till veteranbilsträffen 
på Storberget (läs här), och det var den kvällen som vi också besökte 
hembygdsmuseet med Fädernegården.


 Fädernegården är en typisk österbottnisk parstuga byggd år 1852. Stugan har
flyttats från en annan plats i byn hit upp till Storberget på 1950-talet och på 
museiområdet har man skapat ett bondgårdstun med loft och bodar. 
Denna augustikväll var dörren till Fädernegården öppen, 
så vi klev in och tittade oss omkring.


Högsäng med tallrikshylla på gaveln.
Spinnrockar längst fram.
I denna stuga har två familjer varit bosatta, en i vardera storstuga.
När huset flyttades och gjordes om till museum, har den ena delen gjorts om
till ett typiskt hem i slutet av 1800-talet, den andra delen innehåller en hel del 
föremål som insamlats/donerats av byborna.


Ett vackert hörnskåp i Vörå-färgerna grönt och rött.




Köksdelen med den stora öppna spisen. 
(Visst kollade ni in de breda handsågade golvplankorna.)


Bakom spisen i den lilla sovkammaren pryds väggarna av vackra tavlor.
Här en tidstypisk "glittertavla" (brukade jag säga när jag var liten) med sina
speciella tavelramar.


I den andra storstugan finns bl.a. stora vackra möbler och några prydnadsföremål.
Kolla in den vackra flugfångaren i glas (tredje från höger).


En Vörå-spegel hänger ovanför ett vackert skåp.



På gårdstunet finns också ett ståtligt loft och en stilig väderkvarn.
Loftet är från Rejpelt medan väderkvarnen har hämtats från Korsnäs.
 

måndag 20 november 2017

Snögubbe och uggla i skymningsdimman

Gårdagen bjöd på en tjock frostdimma fram på eftermiddagen.
Det kändes som att vandra i mjölk där ute på slätten. Skymningen föll rekordsnabbt.
Det var vit snö på marken och vit dimma i luften, det blev som
att vandra i en förtrollad skymningsvärld.


Redan när jag steg ut på yttertrappan var omgivningen vit. Ljuset i lyktan
lyste upp, men inte speciellt strålande i "vispgrädden".


Hemma hos M hade en snögubbe växt fram under dagen. Den vinkade 
till alla som gick förbi. Lilla J hade haft rätt skoj i nysnön och jag
antar att hennes mamma, pappa och mormor också hade
njutit av snön. Där stod den nu, snygg, proper.... och glad!


Snögubben vinkade i den tilltagande skymningen
och glad blev jag också när snögubben liksom tittade på mig 
när jag gick vidare....


Ute på slätten såg jag endast några meter framför mig, sedan blev
allt till ett töcken. Dimman tog bort alla ljud så det kändes som att
vandra i .... tyst vispgrädde (eller något ditåt).


På långt håll såg jag en fågel som satt på el-ledningen.
Den liknade inte kråkan som ofta brukar sitta just där, och när jag
zoomade in med kameran såg jag att den hade en vit rand runt halsen.


När jag närmade mig flög den upp och satt sig i en av de
späda björkarna som växer i bäckkanten. Ha, en uggla!


Den satt där uppe och spanade ner i bäcken. Så synd, tänkte jag,
varför just dimma idag? Tänk så snygga bilder det hade blivit utan dimma!
Men, tänkte jag vidare, då hade den säkert inte suttit kvar så nära mig.
Dimman gjorde säkert att den kände sig trygg....



Vilken blick! 
Jag kunde knäppa flera bilder och den rörde sig inte ur fläcken!
Huvudet snurrade fram och åter och den hade fokuserad blick hela tiden. 
Ugglan såg fet och frodig ut, det finns säkert föda så det räcker.
Jag lämnade fågeln där upp i trädet och vandrade vidare
i den tilltagande grå skymningen ....


söndag 19 november 2017

Glatt och trevligt i november

Normalt är ju november en grå, trist o tråkig månad, men i år
är november den bästa månaden. Eller vi kan väl säga som så
att jag gör den glad och trevlig. Jag har helt enkelt ställt om i hjärnan.
Glatt och trevligt. 
Punkt.


I natt föll lite snö (för mycket tänker kanske många...) och det blir ljust och trevligt.
Idag är det varmare än i natt, så snön blir lite våt och kladdig. 
Perfekt för snögubbar och snölyktor, tänker jag
(halt och eländigt med snöskottning, påstår andra....).


Jag sitter här inne och myser i stugvärmen och jag har tjuvstartat med
den första adventshyacinten... November är ju ändå rätt nära december med
advent och jul - så lite tjuvstart får man väl ändå bjuda på.
Mossan med både harsyra och kvistar, den röda klasen rönnbär 
får tillsammans med kottar från Spanien och hyacinten bli mitt 
vackra blickfång som jagar bort slask och grådask.


Jag har faktiskt lärt mig att tänka positivt, det gör gott åt kroppen.
En annan sak jag lärt mig det är att leva här och nu. Njuta av dagen liksom.
Visst har man ju hört i hela livet om just dom här sakerna, men att verkligen
göra och tänka så, det är något helt annat. Det gäller att ställa om sig, 
att bli aningen mer egoistisk samtidigt som  man måste bli mera generös.
Ha en bra dag alla ni som kikar in hos mig!


lördag 18 november 2017

Trevlig kväll med GVB-gänget

I går kväll träffades vi GVB-gänget för både bowling och mat.
Tillsammans med mina fd arbetskamrater firade vi att M & M kommer att
byta arbetstitlar. Den ena byter till en lugnare tillvaro medan den
 andra håller ångan uppe och byter stol fr.o.m. måndag.
Lycka till med era nya karriärer killar!



 Efter arbetsdagens slut strålade vi samman vid stadens bowlinghall 
och det blev match, nästan på blodigt allvar. Här slängdes kloten ut med
mer eller mindre precision. Vissa har ju varit bowlingproffs, men de flesta var
glada amatörer som inte spelat på år och dagar....


Sedan åkte vi iväg till en av stadens trevliga restauranger. där vi lät oss väl smaka.
Vi hälsades välkomna med årets första glögg och sedan började vi studera
menyn. Här satsade jag på restaurangens meny-förslag med både förrätt,
varmrätt och efterrätt. Förrätten bestod av "rimsaltad gös, handskalade räkor, äppel, gurka,
smetana och kall rökt forellrom", allt bara slank ned. Sedan kom varmrätten på
bordet och även den smälte i munnen. Här ser ni renfilén som var supergod.


Till efterrätt vankades det havtornsparfait, Maxmo chokladkaka, chokladsorbet och
några klickar havtornssylt och en vacker ätbar blomma.
Nej, vi åt inte hela tiden .... vi hann också sitta och avhandla allt
mellan himmel och jord också. Och så hade vi roliga lekar,  humoristiska tal
med stiliga dikter och allt möjligt skrattframkallande....


Med inspiration från" Digiloos" textremsor hade vi en jättekul tävling.
När man sitter hemma i soffan och ser på tv ser det så lätt ut, men sedan när
en textremsa visas upp för en när det är tävling, ja då blev det betydligt knepigare.
Men vi vann! (Ha, här kan jag skryta hur mycket som helst...!)
Den sista textremsan kom från eurovisionsvinnarlåter "Digi-loo-digi-ley" och då
passade det utmärkt att förära guldskor åt de två killarna som vi firade....!


Vi hade en riktigt gemytlig kväll, precis som i fornstora dagar.
Till slut måste jag säga att jag är så tacksam och glad att jag ännu får tillhöra
GVB-gänget. Vi är ju bara bäst! (Där fick jag skryta igen!)

fredag 17 november 2017

Prematurdagen

En artikel i dagens tidning gjorde mig uppmärksammad på att
det idag är prematurdagen. En prematur är ett barn som föds före graviditetsvecka
37, alltså ett barn som föds för tidigt. Min son föddes två månader för
tidigt och han var en prematur. Idag är han en stor och lång man i sina
absolut bästa år, men när han föddes då var han ett litet knytte som
kom alldeles för tidigt. Så väl jag kommer ihåg den dagen...


Jag kunde inte låta bli att plocka fram fotoalbumet från den tiden (då hade 
man endast riktiga pappersfoton!). Med glädje minns jag dagen.
Här på fotot som togs av den lilla krabaten var han endast några timmar 
gammal, han var röd som en rödbeta och vägde 1.650 gram (redan då en 
stor grabb!). Han fick ligga en halv månad i kuvös och efter en månad och tio
dagar fick han komma hem. Jag har skrivit en liten bok över hur mycket mjölk
han drack per dag. Han orkade inte suga bröstet så jag matade med flaska (egen
modersmjölk) och jag minns hur jobbigt det var att få ner 10 mg.... jag matade honom
många gånger per dag. I boken läser jag om dagen när han var två månader, då fick
han mat 11 gånger från flaskan, han lärde sig aldrig riktigt det där med att direktdia.
Men han växte och redan efter ett år var han uppe på normalkurvorna....


Det är med glädje jag tänker på den tiden, aldrig jag tänkte att det inte skulle gå.
Som prematur gick vi på massor av undersökningar på sjukhuset, men
allt såg fint ut. Ibland låg han efter i utvecklingen, ibland låg han nästan före.
I dag när jag läste artikeln i tidningen om dagens mammor och de utmaningar
de har gått igenom, till dom vill jag säga att det går bra.
Mina minnen från babytiden fick bli dagens gladis!

onsdag 15 november 2017

Ett vackert novemberljus

Denna novemberdag har bjudit på en liten knippe snöflingor och rikligt
med snökristaller - men också massor av vackra solstrålar. Dagen har dessutom bjudit
 på ett mycket vackert ljus. Tyvärr lite svårt att fånga med kameran, för ni borde
ju samtidigt få andas in den friska och klara höstluften, uppleva ljuset och skuggorna som
avlöste varandra allt efter molnen åkte fram på himlen och gömde solen och visade den igen....



En perfekt dag för en långpromenad!
Nu var stigen ute på slätten frusen och mina steg var lätta när jag
vandrade framåt denna krispiga solskensdag.




Rimfrosten glittrade i gräset.



Ljuset var alldeles fantastiskt. Det var så mjukt som det bara
kan bli en kall och solig dag i november!
(Jag kom hem med femtio bilder i min kamera.)


Sol och skugga.



Här på ängarna har fåren betat denna sommar, nu har rimfrosten tagit över.
Rimfrost och en lätt eftermiddagsdimma.


Rimfrost i mossan uppe på en sten.


Idag gick jag längs en av stigarna in i skogen.


Jag hörde hur det knäcktes några grenar framför mig.....
månne det var älgar eller hjortar? En fågel skränade uppe bland
träden, såg den månne mig och de andra djuren...?
Jag såg inga djur. Jag njöt av att vara ensam... eller ganska ensam....


Myrstacken låg öde, myrorna har krupit ner i stacken inför vintern.


Några tappra svampar gömde sig i mossan.


Det var alldeles vindstilla inne i skogen.
Dagens glädjepiller var min skogspromenad som faktiskt tog någon
timme. En mycket härlig dag! Fler foton längre fram (det kanske blir
blaskväder någon dag, då plockar jag fram fler vackra rimfrostfoton!).