fredag 20 april 2018

Att vara hemmablind

Visst är vi hemmablinda för det mesta!
Vi uppmärksammar inte det exklusiva i vår närhet, för att allt
är som vanligt. Som en vanlig vårvinterkväll när dagens alla ljud tystnar
och det blir så där tyst att det nästan ringer i öronen. När
luften man andas är så där djupt frisk och klar - och så helt vanlig
som det alltid brukar vara en helt vanlig vårvinterkväll.
Sådant som för de flesta människor i vår värld är något av
det mest exklusiva som finns, absolut tystnad och en helt frisk luft.


För några kvällar sedan åkte vi ut med bilen för att kolla om 
havsisarna låg kvar. Och så körde vi längre och längre, bara för att....
Och slutligen kom vi till vägens ände ute vid Klobbskat, här där Kvarkens
vatten ännu doldes under ismassorna. Kvällen var mulen, endast en
ljus rand syntes mot den svenska kusten i väster.


Här låg ännu en hel del snö kvar, men en del av
Kvarkens stenar hade dykt upp ur snötäcket (jag kan tänka mig att
idag är det bra mycket mindre snö och mycket skörare is).


Här var det tyst och stilla. 
Vi såg inte en mänska. Det hördes endast några skri
från havsfåglarna som hade kommit med de sydliga vindarna. Vi såg
inte fåglarna, men den lätta vinden förde ljudligt med sig deras läten.
Exklusivt.


Här ute i det yttersta av karga platser finns ett hotell för alla jordens
resenärer. För dom som söker något exklusivt, något annorlunda.
Här ute ligger Kalles Inn, som idag fått emotta utmärkelsen för
Finlands bästa reseföretag.


En övernattning i en av de nybyggda glasigloona kostar förstås en slant,
men naturupplevelsen är garanterat unik och vilsam.
Hotellet har en fin restaurang, rökbastu, lappkåta och många andra faciliteter.
Tänk, här ute vid havet som för oss är något av det vanligaste som finns
där finns också något så unikt för någon annan. 


Tänk er att ligga i en av dessa rum och se ut mot horisonten.
Att upptäcka solnedgångar och stjärnklara nätter - eller norrskenet....
Och så stillheten. Tystnaden. 



Som en vacker och unik solnedgång. Röd och klar.
Vi tar dessa solnedgångar som de mest vardagliga, men inte heller dessa
vackra naturfenomen kan ses av alla. Kanske det är de höga skyskraporna
eller bergen som skymmer den vackraste kvällningen. Sådant som är en självklarhet
för oss ute i slättlandskapet.


Vi blir så hemmablinda. 
Blinda för allt det otroligt vackra runt husknuten.
Ibland måste man resa bort för att se det vackra på bakgården.
Eller så måste man bjuda hem människor från andra sidan jorden.
Jag kommer så väl ihåg en av sambons utlandsgäster, jag tror han kom från Indien,
det finaste han såg var en stor hög med stockar i skogen....
En stockhög... jag hade aldrig tidigare reflekterat över att en
stockhög kunde vara vacker. 
Hemmablind.
 Något exklusivt för någon annan.

torsdag 19 april 2018

Nässelfjärilen är ett klassiskt vårtecken!

Denna vackra vårtorsdag har småkrypen vaknat upp till en
ny säsong. I kväll såg jag hur myggen dansade mot kvällssolen....
Redan på förmiddagen fotade jag nässelfjärilen som värmde sig 
på vår gamla vedbodsdörr. Där hade den det säkert varmt och skönt,
livgivande efter en lång och kall vinter. För nu är det äntligen VÅR!



Fjärilen såg lite tunn och trasig ut, men den flög här
runt husen och tyckte säkert det var skönt att vintern äntligen är över.
Jag såg att nässlorna börjar växa i fjolårsgräset, så fjärilens favoritföda
grönskar redan mellan snöhögarna.
 

Våra ankor tycker också det är skönt med lite värme.
Och de tycker det är extra roligt med alla vattenpölar på vår gårdsplan.
Här sörplar Fru Anka i sig av det smutsiga vattnet. Jag
tror hon mumsar på ett och annat sandkorn också. Men några
insekter äter inte våra ankor, de väntar på gröngräset och de blir så
överlycklig när jag bjuder på finhackade salladsblad nu innan
 gräset börjat spira.


Den som tycker om insekter är småfåglarna. Nu äntligen dags för lite
föda!, tänker de säkert. Och så kvittrade denna talgoxe en trudelutt 
innan den flög vidare. För vilken småfågel vill sitta stilla
på våren... nej ingen ville låta mig bli en paparazzi....

onsdag 18 april 2018

Islossning

Att den här snörika vintern skulle ställa till det fram emot vårkanten,
ja, det har man ju haft på känn. Snön skall smälta och här i vårt
platta landskap skall smältvattnet sedan söka sig ut till havet på
ett eller annat sätt. Oftast med massor av översvämmade 
åkrar och ängar - från alla älvar, åar och bäckar....
I går hade vi regnväder, som gjorde att snön smälte mera än
vanligt. Det är nu som det är snösmältning och "sigafööri" ute på landet.
Vi åkte längs den stora Kyro älv för att se om isen börjat röra på sig.
Jovisst! Det hade den på vissa ställen... men inte överallt.



Älven var till bredden fylld med vatten. 
Här vid Myllynkoski i Storkyro, Ritaala flöt vattnet fram i en väldans fart,
 man såg nästan inte forsen. En ispropp hade bildats ovanför forsen,
men vattnet flödade framåt ändå.


Tranorna har kommit.
 

Vi fortsatte nedåt längs älven. På vissa ställen hade isen släppt för
att efter någon kilometer bilda stopp med stora högar av isflak.
Sedan fanns det vissa sträckor där isen ännu låg kvar, som
om våren var långt borta...


En given plats att kolla in älven varje år år vid Pullinkoski i Kolkki. 
Här kommer stora isflak virvlande under den blågröna bron som går över älven.
När jag stod där på bron och tittade nedåt på vattenmassorna
började det riktigt snurra i huvudet, vattnet kom i sådan hård fart
att det var bäst att hålla fast sig i broräcket....



Det är ett riktigt folknöje att vallfärda för att se islossningen
på älven. Årets islossning skrevs alltså till den 17.4.



På andra sidan bron brukar alltid en ispropp bildas och de hus
som ligger nedströms har alltid problem på vårarna.


Vi fortsatte att köra längs älven och på många ställen var
åkrarna bredvid älven översvämmade. Här når vattnet
nästan fram till landsvägen.



Vid Skatila bron i Korsholm låg istäcket ännu kvar. 
Två änder simmade ute på en åker och tycktes trivas bland
allt folket som kollade in älvens vatten. Nedströms längs älven har
man för någon vecka sedan sågat fåror i isen för att vattnet lättare skall
 kunna ta sig framåt.
Vattenkraften är en enorm kraft, en naturens urkraft.


Vi åkte vidare längs den översvämmade älven.
Idag läste jag i dagstidningen om ytterligare översvämningar längs Kyro älv.
Om några dagar utlovas lite svalare väder, då kanske snösmältningen
tar en paus eller i alla fall att den hämtar andan.
Fast.... visst vill man ju att våren * utan snö * skall komma. 
Men det blir vad det blir....


lördag 14 april 2018

Nu får vi njuta av vårvärmen!

Äntligen lite vårvärme!
Nu under veckoslutet gäller det att njuta av vårvärmen!


Tjohoo! Trots att det ligger mycket snö kvar hade snödropparna bredvid
växthuset lyckats spira eftersom snön smält på just den här fläcken!
Så glad jag blev igår när jag grävde fram de små blommorna.


Och så våra duvor som kuttrar i gårdsbjörken.
Nu riktigt spritter det i naturen!
Jag njuter!
 

torsdag 12 april 2018

Jag samlar vårtecken

Den här tiden på året brukar jag samla vårtecken.
Vilka fåglar har kommit, vilka blommor har slagit ut, vad annat händer?
Man är nyfiken på våren. Man vill ju så gärna att allt roligt skall
hända. Nu. Genast. Allt  på en gång.


Morgon grydde till ännu en solig dag. Natten hade varit kall,
riktigt kall. Ännu på morgonen visade termometern minus 10, men solen
gjorde sitt bästa för att värma luften och när jag vid pass 9-tiden 
gick ut på skaren var det runt nollan. Det var en vacker förmiddag,
solig och nästan vindstilla. Småfåglarna började söka sig i solen 
och det hördes tveksamma kvitter både här och där.


Jag hade kameran med mig, men små fåglar på långt håll gör sig inte
på bild. Fast jag såg både gulsparvar och sädesärlor som solade sig kring husen 
och minst två lärkor som drillade i skyn ute på slätten. Några svanar kom inflygande 
under ljudligt frasande med sina vingar och efter en stund följde fem svarta skarvar
i en samlad tropp och även de flög norröver. Våra två tranor trumpetade över 
skogsbrynet men de ville inte landa på på våra snöiga åkrar.
Tofsviporna som tidiga vårar brukar bygga sina bon ute på slätten flög av och an,
men ännu ligger snön tjock där ute så inget bobyggande på länge ännu.
Vid skogsbrynet hade vitsvanshjortarna gjort stora hål i snötäcket, de
hade säkert letat gammalt fjolårsgräs. Jag såg endast fotspåren,
djuren hade troligen hört när jag kommit gående över skaren. 
Vårmorgonen var så tyst att jag säker hördes som en ångvält på det
spröda snötäcket - på kilometers avstånd....


Väl hemma igen gjorde jag kaffe och medan jag satt och avnjöt min dryck
kom sex stycken bofinkar till vårt fågelbord.
Nu fotade jag igenom fönstret, så bilden ovan är lite suddig.


I kväll har jag suttit inne i växthuset och njutit av värmen där inne och
dessutom har jag sått vårens första frön. Årets första låda med tagetes 
får stå i växthuset trots kyliga nätter, jag täckte lådan med tidningspapper 
nu till natten och hoppas att vårvärmen kommer så att fröna gror.
Det är spännande att räkna in vårtecken.
För många är dom inte ännu.
Vintern klamrar sig fast åtminstone denna vecka.

onsdag 11 april 2018

Skare

De två senaste morgnarna har jag gått ut på promenad på skaren.
Vi har ännu ca 30 cm snö ute på slätten och eftersom vi fick regn häromdagen
och nu har haft riktigt kalla nätter har det bildats en hård och fin skare.


Nu kan man gå överallt, åtminstone tidiga morgnar. 
Dagtid blir skaren sämre eftersom solen värmer och snön smälter,
men tidiga morgnar då är det perfekt att vandra över åkrar man aldrig 
tidigare vandrat över..... Så spännande att se omgivningen
från en helt annan vinkel!


I går kväll var jag också ute med kameran, men då tvingades jag
gå på klottiga vägar.... men vad gör man inte för en vacker solnedgång.


Under den halvtimmen jag var ute såg jag minst fem flygplan som släppte
ut "ånga" högt där uppe. Vissa flygplan styrde norrut och vissa skulle mot söder....




Hemma brann den nedåtgående solen i uthusfönstret.
Nästan så det såg ut som om det var eldsvåda inne i huset, men nejdå
det var bara solens sista strålar!


Men morgnarna ute på skaren dom är som bäst just nu!
Härliga solskensmorgnar!
Det får vara skare någon dag till, sedan kan den smälta helt....
 

måndag 9 april 2018

Be grateful

Be grateful
for small things,
big things and
everything in between.
Count
your blessings,
not your problems.


 En liten måndagstanke om tacksamhet.
Och vet ni - våren har kommit hos oss! För nu har 
Fru Anka börjat värpa och det om något är ett sant vårtecken!