Hösten är här!

Länge har vi haft sommarvärme denna september, men så idag blev det

betydligt kallare. Hösten har bestämt sig för att knacka på.

Plus 9 grader och nordvästlig virvlande vindar ute på slätten.

Jo, det känns allt lite höstlikt idag.

Trädens löv börjar ändra färg. Många röda färger denna höst.

Den stora rönnen bakom vårt uthus har lyst röd i flera dagar.

Fåglarna har redan haft kalas på de flesta rönnbären.

Trots den torra sommaren finns det massor av svamp detta år.

Och titta här; röd flugsvamp! Två röda och granna svampar!

Den ena flugsvampen är den största jag sett denna höst (jmf min fot).

Jag tyckte att svampen verkligen ville visa upp sig.

"Skryt lagomt", tänkte jag.

Jag gillar inga röda svampar, för mig är det gult som gäller.

Ännu växer fina kantareller överallt.

Så mycket kantareller jag plockat denna september!

Man måste helt enkelt tacka och ta emot när det lyser

gult längs mina stigar i skogen.

Årets by i Österbotten

Igår kom jag mig äntligen iväg för att fota den 

nyuppsatta skylten här i byn. 

Och det är ju inte vilken liten obetydlig skylt som helst, 

nej den här skylten bevisar att vår by har erhållit utmärkelsen

 "Årets by 2018" i Österbotten.

Aktion Österbotten och Österbottens Förbund har alltså i år utsett vår by

till Årets By. Visst uppskattar vi detta bevis att vi gör något rätt här i byn!

Frågar ni mig så är det viktigaste av allt att det som görs här i byn 

görs över både generationsgränserna och över språkgränserna. 

Kontakten och informationen sker effektivt via nätet, via FB eller Instagram, 

men man försöker också dela ut pappersinfon i postlådorna 

för att alla dom som inte använder smarttelefoner och datorer också skall

känna sig delaktiga. Det finns ett gäng ivriga talkojobbare (frivilligjobbare) 

som under vintern och våren har renoverat delar av lokaalin 

(den som tidigare hette ungdomslokalen men numera är en hembygdslokal).

Dessutom byggde man under våren en snidigärdsgård och en stocklada 

(en ny vedbod) vid lokaalin. I de nyrenoverade utrymmena har redan hållits

flera tillställningar av olika slag, kurser, fester...

Och apropå fester, så ordnades naturligtvis en Byafest med anledning

av utmärkelsen. Den festen gick av stapeln redan söndagen den 12 augusti.

Folk strömmade till och redan ute på gården gick kommersen.

Hembygdsföreningen hade tryckt upp kylskåpsmagneter och tygväskor som ett minne.

Här står jag och väljer vilken färg jag skall köpa..... en naturfärgad

eller en gul väska....? Det fick bli en färgstark gul väska!

Inne i festsalen (som kommer att renoveras först nu under inkommande höst/vinter)

samlades folk till ett fint festprogram. Korsholmsgillet spelade glada

melodier medan vi intog våra platser. Meira-Pia höll i programmet, 

förstås både på svenska och finska.

 

 Flera talare höll korta anföranden, bland annat Mats Brandt från Aktion

Direkt. Även landskapsdirektör Kaj Suomela berättade hur han ser

på arbetet ute i landskapet. I Österbotten finns 300 byar och det

är många byar som är aktiva och gör gott för närmiljön.

Det var flera utmärkelser som uppmärksammades på festen, bland

annat Thomas Snellman, "grundaren" av Reko-ringarna, fick motta pris.

Ja, och så fick då byn emotta utmärkelsen i form av en skylt.

Som numera är uppsatt!

Styrelsemedlemmarna Camilla, Camilla och styreleordf. Peter

stegade upp på scenen för att tacka för utmärkelsen.

Singsby sångkör sjöng under ledning av Jenny Mendelin.

 

Yngve Lithén spelade vackert på saxofon.

 

Kommunen gratulerade byn och överräckte ett körsbärsträd.

Här är det kommunens fullmäktigeordf. Carola Lithén, kommundirektör

Rurik Ahlberg och kommunstyrelsens ordf. Lars Gästgivars.

Som ni ser var det många fotografer som förevigade ögonblicket.

Det var även flera andra som uppvaktade pristagarna.

Efter festprogrammet inomhus sökte sig alla ut på gården.

Hembygdsföreningen bjöd på kaffe och jordgubbstårta.

Här ute på gården hade man satt upp stora tält med bänkar och bord 

där man kunde sitta och dricka sitt kaffe och samspråka bybor emellan.

Alla lät sig väl smaka av den goda tårtan.

Som ett minne av dagen skrev alla sina namn i gästboken.

Gästboken var av det ovanligare slaget. Alla ritade av sin ena hand

och skrev sitt namn och ålder på pappret. Ett gäng flickor klippte sedan

ut alla våra händer. Här ovan syns alltså en del av gästboken....

Nu under hösten fortsätter bya-aktiviteterna med bla mer talkojobb i lokalen,

kända smultronställen i byn skall utmärkas med skyltar och det blir pidrokvällar

och stick-in café. Det har redan ordnats en uppskattad hårflätningskurs för byns

barn och ungdomar samt en företagskurs där Aktion Direkt höll i trådarna.

Under hösten ordnar Vuxeninstitutet Surbrödskurs och 

Marthaföreningen ordnar en kurs i matlagning av proteingrödor. 

Det händer fortsättningsvis massor här i byn!

På cykeltur bland sensommarens blommor

När jag köpte mig en ny telefon upptäckte jag att jag samtidigt fick

möjlighet att följa med hur många steg jag avverkar varje dag.

Nå, nu är det ju så att jag måste ha telefonen med mig när jag tar mina steg,

och det är ju sällan jag har den i fickan när jag rör på mig här inne eller runt på gården . 

Men jag har numera satt som mål att röra på mig minst 10.000 steg per dag, helst fler.

Jag har nämligen läst att i min ålder skall man röra på sig minst detta antal 

steg per dag och jag har märkt att jag mår bra av att röra på mig mycket. Inte behöver 

jag springa dessa steg utan jag känner att det är helt ok att bara röra på sig.

Att ta ett steg - som blir två - och så vandrar jag vidare....

Nåväl, varje dag är jag ut på promenadlänk och jag har upptäckt att jag faktiskt

rör på mig mellan 10.000-15.000 steg per dag. Hurra för mig!

För några kvällar sedan var jag ute på cykeltur, en härlig motionsform det också

och kameran fick hänga med i cykelkorgen....

Kvällssolen flödade, tänk så vacker sensommar vi har haft!

 

Jag trampade förbi öppna landskap med gula tröskade fält och vägkanter som

ännu blommade överdådigt. Vi har ju faktiskt inte haft någon frost ännu!

 

 

Här blommar klöver som vilken sommardag som helst!

Och så kom jag fram till blomsterängen...

På den här ängen härskar blommorna i alla färger!

Så vackert att man nästan dånar av!

Jag cyklade vidare och åkte förbi de små vattendragen

där vattnet låg alldeles spegelblankt.

Kvällsmolnen låg över landbacken och det var en varm och skön kväll.

Jag åkte också förbi naturåkern med strålande solrosor och havre.

(Det var nu jag upptäckte att det började skymma, jag måste nog vända hemåt...)

Och har ni märkt att vi trots en torr sommar har massor av svamp i naturen.

Visst är den röda flugsvampen vacker, men ack så farlig...

Solen hann gå till vila innan jag var hemma. Här har jag ännu ett antal

kilometer kvar att cykla, men jag stannade bara för att det var så vackert.

Och så kunde jag inte låta bli att undra vem som satt på planet som

syns där uppe i skyn....

Fast frågan är ju om dom som sitter i planet får de antal steg 

som får dom att må bra. Jag trampade i alla fall hemåt.

Och hade nått mitt mål för dagen.

 

 

Ny dag med nya möjligheter

Dagarna rullar på och det är ännu en ny dag.

Denna septemberdag ser ut att bli solig och vacker den också.

Tänk, ännu en ny dag med nya möjligheter!

Ett helt oskrivet blad med möjligheter, bara för mig att fylla det med något.

Ja, tänk att leva i ett land där jag själv kan välja och att ingen annan

väljer åt mig! Bara en sådan sak! 

Tacksamt blickar jag fram emot dagen....

Rönnbär och ekollon

I år är det inget rönnbärsår. Inte som förra hösten när alla rönnar, från

minsta buske till de största träden, dignade av röda rönnbärsklasar. Visst finns det

en och annan rönnbärsklase i år också, men inte alls speciellt mycket.

Igår kväll tog jag med mig hem några kvistar med rönnbär och

satte i en vas. I morse när jag kom in i köket lyste solen rakt

på vasen med rönnbären. Ett vackert "Godmorgon!" till mig, tänkte jag

och hämtade kameran. 

Rönnbären i alla ära.... men i år har vår ek fått ekollon. Och det är 

faktiskt första gången som vår ek har producerat dessa frukter! Ännu är nötterna

gröna och jag undrar om dom hinner mogna innan vintern kommer....

När jag skulle fota inne i eken lyste solen så vackert 

att jag fick massor av ljus in i kameralinsen.... 

det fick bli ett lite speciellt foto som jag också delar med er, det här:

 

Ja, bara så att alla skall veta 

att vi har en solig och vacker septemberdag i dag också!

Ha det gott alla som kikar in hos mig!

September börjar med mera sommar!

Så skriver vi september och om det är någon som tror att nu kommer

hösten på allvar - då har ni fel! Fel, fel! För ännu klamrar sig sommaren

kvar och bjuder på varma sköna dagar med mera av allt!

Och det är ju bara att tacka och ta emot!

Söndagsmorgonen började ändå lite höstlik. Det var dimmigt och lite

mjölkvitt ute över havsfjärden. Men solen den lyckades skingra dimmolnen

och snart bjöds vi på en helt underbar solig och varm dag.

Efter en händelserik dag med både middagsbjudning, kafferep och loppisbesök

kände jag starkt för att kvällen behövde ägnas åt en långpromenad.

En långpromenad i den ljumma septemberkvällen.

 

Att hösten ändå finns där någonstans det märker man av att nu ståtar

de bruna tistlarna längs mina stigar. Men tro inte att allt är brunt

och förgånget, nej då!

Många av våra vilda blommor blommar ännu en gång!

Jag kom på att jag kunde plocka blommor i dikesrenen och när jag 

väl kom hem igen hade jag en vacker bukett av blommor som normalt

blommar kring midsommartid....

Det blev många olika sorter i min sommarbukett 

denna septemberkväll!

Att vara lyckligt lottad

Sent i går kväll åkte vi ut till vår sommarvilla för att sova över.

Vi kände båda att vi ville ta tillvara ännu en vacker och varm sensommarkväll.

Innan vi svängde in till våra hus vid havsfjärden stannade vi bilen och

plockade lingon i skogen. När vi väl kom fram till villan hade 

skymningen redan börjat göra sig påmind, det var vindstilla och

havsytan låg som ett golv. Det enda som hördes var några sjöfåglars

färd långt ute på fjärden. Det är dessa ögonblick som gör livet!

Efter en stund steg augustimånen högre och högre på himlen.

Den speglade sig i vattnet och var vackert höströd.

Vi satt tysta och rensade lingon, lyssnade på radion och drack varmt kvällste.

Det är dessa ögonblick som gör livet!

I morse väckte solen oss och solglittret glimrade i havsfjärden.

När jag satte mig på bastutrappen med min kopp med morgonkaffe 

kunde jag se svalorna göra piruetter i luften, kvittrande och alldeles lekande lätt.

Det är dessa ögonblick som gör livet!

Där satt jag och kände mig så ofantligt lyckligt lottad.

Med åren har jag lärt mig att ta vara på stunden, 

att säga nej till livstjuvar och njuta av mina friskare dagar.

Jag har plockat på mig många fina stenar, snäckor, minnen och upplevelser

genom livet och jag har lärt mig leva i stunden.

Jag behöver inte alls äga mycket, jag behöver inte ha det perfekt.

Och jag ser mina vackra ögonblick.