Anders visar vägen

 Idag tar vi adjö av årets november, en grådisig, regnig och varm november. Samtidigt en månad när jag varit sååå positiv varje dag (jag har i alla fall försökt!). Vi har haft några vackra dagar med sol - dom har inte varit många - men just dom dagarna har jag flängt runt med kameran, bara för att det just då är så roligt att föreviga det som jag har framför näsan när jag varit ute på länk....

Visst är det härligt när molnen och diset skingras. När allt det småtråkiga dunstar bort, om än bara för dom få ljusa timmarna när solen orkar knega sig ovan skogstopparna....

Naturen har inte vetat vilken årstid vi har haft. Egentligen borde vi ju ha vinter - men det har varit vårvarmt (över 10 grader vissa nätter, det är sommartemperaturer det...) så oj, videkissorna är fullt utslagna vid bäcken! Två-tre dagar med minusgrader och lite snö, men mest regn och dis denna varma månad. Jaja..

 Hela hösten har varit ovanligt regnig, så nu borde åtminstone grundvattenreserverna vara fyllda i alla fall. Längs mina stigar ute på slätten har jag kryssat mellan vattenpölarna....

Idag på månadens sista dag tackar vi för den här november. Anders-dagen har bjudit på noll grader och lite vitt på marken (efter de flingor som föll i natt) här hos oss. För ni vet ju att det är Anders-dagen som visar hur julens väder skall bli - Om Anders slaskar då braskar julen och om Anders braskar då slaskar julen. Det är sedan gammalt. 

Så, om Anders visar vägen då lär det bli nollgradigt till julen - eller...

Redan första advent!

       När första ljuset brinner

       Står julens dörr på glänt

       Och alla är så glada

       För nu är det advent

Idag firar vi första advent med att tända det första ljuset.

Dagarna rullar in och veckorna försvinner i en rasande fart - och nu är vi redan inne i årets adventstid! Det är endast timmar (dagar) kvar av november månad och redan nu känner vi att december står utanför dörren, knackar på och snart vill komma in. Därute ruvar mörkret - men här inne lyser ljuset!

 I våra fönster brinner adventsljusstakar och lyser upp i den mörka Norden.

Och i kvällningen glittrar rimfrost i trädens grenar i ljuset av vägbelysningen....

För i mörkret finns också ljuset, alltid ljuset! Vi välkomnar årets advent!

Glad lillajul!

 Lördagen före första söndagen i advent firar vi lillajul här i svenskfinland. Och det här med lillajul, det är precis som ordet antyder en försmak till den riktiga julen. När jag var barn var lillajul en rolig högtid, en högtid som vi barn såg fram emot. För det var då vi slängde in lillajul-kort till vänner och grannar, ja till halva byn. Det var också då vi högg en liten gran som fick komma in och juldekoreras. Nu för tiden är det adventsljusstakarna som får komma upp till lillajul.

Glad lillajul till er alla! 

Glada tillrop oss barndomsvänner emellan

 Idag plingade ett meddelande in via min telefon: "En trevlig lillajul och en mysig adventstid till er alla! (plus några juliga emoijer)". Det var en av mina barndomsvänner som hade sänt ut ett meddelande som landat hos bl.a. mig. Det är så att vi fem barndomsvänner har en grupp för att snabbt kunna skicka meddelanden till varandra. Nu dröjde det inte länge innan det började rassla in fler meddelanden med trevliga hälsningar. Och oj så glad jag blev för dessa små ord!

Det var först efteråt jag kom att tänka på att värmande ord betyder så extra mycket just i dessa tider när det inte händer så mycket annat. För just nu är det mest hemmaliv (med en del utomhusliv). Pandemitider och extra försiktighet är det som gäller, trots liten smittspridning just här. Och det där "Black Friday" får affärerna ha bäst de vill, här sparar vi 100% genom att vara hemma...

I morse hade lite vitt lagt sig på marken och då passade det så fint att tända adventsljusstaken i ett av mina köksfönster. Och vet ni, nu börjar fina hälsningar rassla in från mina tidigare arbetskamrater också. Det finns mycket att glädjas åt idag!

Lillajul i morgon och sedan är det advent! Allt gott er alla! 🌟

Adventsstädning inne hos ankorna

 Idag blev det städning inne hos ankorna. Dags för lite adventsstämningen även för dom, tyckte jag. Ut åkte allt gammalt och in kom det nya gyllengula spån. Jag putsade deras serveringsfat och fatet för vatten fick sig också en make-over. Ikväll när de så kom in till den adventsstädade buren kvackade dom ett tack för städningen (eller var det månne Var har du maten?). Ute i det fria hade de tvättat sig själva nästan hela dagen, så i kväll var det prydliga ankor i en nystädad bur!

Efteråt gick jag ut på en promenad i det vackra novembervädret. För - hör och häpna, idag har vi haft solsken! Vid postlådan knäppte jag denna hjärtliga bild. Det behövs många hjärtan i dessa tider!

PS  Det blev risgrynsgröt med smörklick och kanel inne i huset, lite adventsstämning även inne hos oss!

Ett litet leende

 Tänk vad ett leende ansikte ändå kan förgylla en hel dag! 

Denna onsdag är gråmulen med snöblandat regn. Sura och förbittrade Trump-miner på tv-skärmen och suckande och beklagande pandemi-nyheter i radion. Hala vägar och en bil som krånglar. En vanlig vardag som gör sitt bästa för att vara småtråkig... Eller....

Ett lite leende! Tänk vad ett lite leende kan göra under!

Vi är ju vad vi tänker, lite så tänker jag. Tänker vi positivt, då kommer ofta leendet fram av sig självt!

När jag går för att handla säger jag ofta något trevligt till kassörskan som gärna skiner upp där bakom sitt plexiglas och ansiktsmask. Eller när sambon kommer in svettig och hungrig efter en heldag ute, då gäller det att ha ett leende i beredskap. Ett leende gör så gott åt både den som ler och den som får ett leende emot sig....

* Träffar du någon utan ett leende, ge hen ditt!

* Leendet är det kortaste avståndet mellan två människor.

* Ett leende sker i ögonblicket, men minnet av det kan finnas kvar en livstid.

* .... sedan avbröt hon mig med sitt underbara leende... (Thomas Ledin)

                                             Ha en leende fin onsdag alla som kikar in hos mig! 😃

När skogen färgas röd inför adventstiden

 I morse, eller skall vi säga på förmiddagen för idag gick solen upp först kl 9:20, färgades skogen mot nordväst alldeles röd. Det kan endast bli så här vackert den här tiden på året. Vinterhalvåret. När solen vill ligga länge och dra sig om morgnarna och infallsvinkeln över horisonten blir "lite sömnigare"....

Det är som om skogen gör sig redo för advent. Pyntar sig i en gyllenröd skrud, lämplig inför julhögtiden. Som ni ser saknas snö här hos oss, det är fortsättningsvis grått och lite småtrist. 

Men den lilla strimman av rött i skogstopparna är en bra start på denna tisdag. Tyvärr är molnen rätt många - men kanske det sker en förändring till eftermiddagen, vem vet!

Och så ett litet glädjeskutt: inga covid-19 påträffade i vårt sjukvårdsdistrikt denna dag! Äntligen!

Saffransbullar och pepparkakor på en måndag

 Igår ringde en av våra grannar och undrade om vi hade jäst hemma. De skulle baka bullar och jästen var slut. Visst, jag som alltid använder torrjäst har alltid jäst på lager. 

Vi fixade jästen och dom fixade två nygräddade saffransbullar fyllda med vaniljkräm åt oss. Nu på förmiddagen blev det bullfest till förmiddagskaffet här hemma! Mums såå gott!

 Visst är det något visst med saffran! Saffran som hör advent-tiden till. Nu är det ju första advent inkommande veckoslut, så nu känns det verkligen som om julen är i antågande. I lördags bakade jag de första pepparkakorna, lär blir fler gånger innan julhögtiden är här....

Saffransbullar och pepparkakor, vilken start på en ny vecka!

En blek novembersol

 Söndagen bjöd på en blek novembersol. Solen kommer sig inte så högt upp på himlen så här i slutet av  året. Men soligt väder det var det och ut i det friska vädret kom jag mig!

Dessutom bjöd söndagen på halt väglag. En fast isskorpa hade lagt sig längs min promenadväg. Jojo, nu börjas det. Vinterväglaget. Isen. Halkan.Vilken tur att jag hade tagit på mig skorna med isdubbarna!

På stigen som går ute mellan åkertegarna hade is bildats i vattenpölarna. Och många pölar var det efter dagar med regn och åter regn denna höst. Här en pöl med ett spännande mönster.

Solen stod så lågt på himlen, men den flödade i alla fall. Någon nämnvärd värme var det inte heller.... fast vad kan man begära av en eftermiddag i november?

Det vari alla fall skönt med den raska promenaden ute denna molnfria söndag!

Nej inte snö, förebrår ankorna

 Det blev lite snö på marken i går och den har legat kvar hela dagen trots några futtiga plusgrader. Från morgonen var det mulet och blåsigt, men fram emot eftermiddagen började molnen skingras och jag beslöt låta ankorna komma ut en liten stund. De kvackade så uppfordrande när jag öppnade dörren till deras bur. Dom tyckte säkert att jag var sent ute, flera timmar senare än vanligt! Skärpning! manade ankorna.

Sedan upptäckte de snön på marken, snön som dom inte gillar.  Vad har du ställt till med nu igen! Kallt om fötterna är det ju också! Men de sprang fram till vattenskålarna och började morgontvagningen, trots att det ju var eftermiddag... Jag hade tagit bort isskorpan så att de kunde ha sin procedur med vattendrickande och tvättande precis som vanligt. Blev det för kallt om de näpna ankfötterna satte dom sig helt sonika ner och täckte fötterna med sin varma fjäderdräkt. Deras vattenbestyr tar minst en halv timme.... Nej Fröknarna blir inte klara i första taget....! Så är det med fröknar!

En glipa ljusblå himmel började synas mot väster, men jag bestämde mig snabbt för att det blåste för kallt för någon längre promenad, så jag gick in. Ankorna stannade ute.

Efter en timme (drygt) såg jag att de flesta molnen dragit undan och att solen också började göra sig redo för nedgång. Molnen och några trädtoppar färgades rosa, dags att kolla till ankorna. Jo, dom ville inte vara ute längre. Var håller du hus nu igen? Vi skall iiiiinnn! Kvaaack-kvack!

När jag öppnade ytterdörren och klev ut på trappan kom dom livligt kvackande framrusande till mig. Väl framme vid mina fötter stannade dom och blev tysta. 

Ankfröknarna söker alltid ögonkontakt med mig. De kollar av mig för att vara helt säkra på att det är jag och ingen annan. Jo, det var jag... Kalle kollar Fröknarna och Fröknarna kollar mig....

De båda Fröknarna har ännu inte fått egna namn - jag ser ju ingen skillnad på dom! Dessutom gör dom precis samma miner och håller huvud precis på samma sätt. De två bilderna ovan är inte samma anka, utan Fröknarna är på varsin bild.... Visst är vi bra tjusiga? Mycket vitare fjädrar än den där Kalle...

Alla de tre ankorna var så glada att få komma in igen. Jag serverade nytt vatten och både en skopa havre och en skopa ankfoder. 

Tystnaden rådde i ankburen när jag avlägsnade mig. Hungriga ankor äter med rekordfart kan jag avslöja, alla nöjda över att vara inne igen. Tyst med dig! Jag tycker om våra ankor - och ankorna tycker om mig - åtminstone när jag bjuder på massor av god mat!

Rapport om coronaläget och ännu en höststorm

 "E jöutas."  Ni som pratar min dialekt förstår mina inledningsord. Till er andra kan jag väl avslöja att det i dagens läge ungefär betyder att "vi stampar på ruta ett". Lite så denna corona-höst 2020. En höst som varit mycket olika andra höstar. Varmare och våtare än mången höst och helt avvikande vad gäller att befinna sig i en covid-19 pandemi.

Idag stormar det där ute, och vinden har vänt från syd till nordlig och nu börjar snöflingor blanda sig med regnet... En riktig busvädersdag idag alltså. Från att i morse vakna till +10 grader till att det i kväll utlovas många minusgrader, nej jag vill stanna inne idag.

Kunde inte låta bli att fota syrenbusken med sina gröna "mössöron" när jag på förmiddagen släppte ut ankorna. Då var det uppehållsväder, men nu har stormen friskat i och det är snart dags att fösa in dom lätta små liven innan dom lyfts bort i stormbyarna... 

Och så var det coronan då, den vi alla skall akta oss för. 

I början av oktober hade vi ett stort utbrott här i våra nejder, men sedan några veckor tillbaka är det åter rätt lugnt. Just idag rapporterades om 4 nya covid-19 fall i vårt sjukvårdsdistrikt (incidenstalet ligger hos oss på 39 och för hela landet är talet 50). Vi använder munskydd inomhus i alla andra miljöer än hemmiljön. Sambon och jag håller oss hemma så mycket det bara går, det blir inget specifikt julhandlande i år heller (klapparna har jag redan fixat). Här sköter sjukvårdsdistriktet om testa-spåra-sitta i karantän, och det har visat sig vara ett vinnande koncept. Allt det här fungerar och nu hoppas vi att de mest behövande skall få vaccin efter några månader så att samhället kan börja fungera som vanligt igen. Det mesta fungerar ju, men förstås går mycket på sparlåga. 

För vår egen del är det ingen panik, vi stannar inne i vinterstormen (som döpts till Liisa) och när detta skrivs är ankorna inne i värmen!

Jag tror inte mina ögon...

 Igår kväll somnade jag till regnsmatter på taket. Ute var det becksvart, endast hästgårdens (den som ligger nästgårds) starka utebelysning spred ett svagt sken uppe i vårt sovrumstak. I morse vaknade jag till en rosa himmel - utan ett endaste moln! Det disiga och dana vädret var som bortblåst! Jag kunde nästan inte fatta att det finns morgnar med gyllengula soluppgångar! 

Men just en sådan morgon bjöds vi på idag!

Vid 12-tiden mitt på dagen gick jag ut en sväng med kameran som sällskap. Det var så länge sedan vi sett en klarblå himmel, det kändes nästan unikt! Men en lätt molnbank fanns redan som ett orosmoln i väster. Det utlovas nämligen busväder. Med massor av regn, snö och snart minusgrader.... så jag tyckte allt att det gällde att njuta av en solskenspromenad medan solen visade sig....

Det är något visst med höstsolen när den lyser upp skogens mossiga stenar. Denna höst har varit regnigare och varmare än vanliga höstar. Månne det är så här det kommer att bli nu pga klimatförändringen? När växter, djur och människor inte vet vilken årstid vi egentligen befinner oss i?

Fast hur det än är. Den där glimten av solen, den stunden lever jag länge på!

Apropå gråmys

 Dom senaste dagarna, veckorna, har gått i grått. Molnigt, disigt, dimmigt, duggregn. Molnen och diset har verkligen parkerat över vårt landskap. Vissa dagar med lite nederbörd, andra dagar bara gråa. Dag som natt har temperaturen pendlat mellan 4 och 8 plusgrader.

 Precis som sig bör har grådiset legat över oss också idag. Eller gråmyset, som vissa kallar vädret....

Jag har färdadats ute på vägarna idag. Här var klockan runt 12-snåret och det kom lite duggregn ur diset. När man mötte en långtradare översköljdes bilrutan av slask... suck.

 

 En och en halv timme senare tog jag den här bilden inifrån bilen. Nu började ett litet hopp synas långt borta. Men det visade sig att det endast var mindre regn i de molnen.

Det är rätt vått i markerna nu också, så vått att till och med daggmasken har sökt sig ovan jord. 

Nej vet ni, grådisiga dagar skall nog tillbringas ínomhus. I stugvärmen och med lyset tänt. Då kan man kalla vädret för gråmys!  Gärna gråmys-dagar för mig!

Nu är kvällarna riktigt nattsvarta

 Är dagarna grå, då är kvällarna och nätterna nattsvarta! Det är riktigt mörkt. Molnen, diset, ligger som ett täcke över oss och innan snön kommer är det riktigt mörkt. Svart, novembersvart!. 

Men otroligt varma nätter, måste medges....

Den här tiden på året får en lykta lysa på trappan vid ytterdörren hemma hos oss.

Igår kväll, runt klockan 20:30, drog sambon och jag på oss gummistövlar, ytterkläder och reflexvästar och stegade ut i mörkret. Vilken tur vi har vägbelysning, men tyvärr är vägen en enda sandvälling.... tills vi kommer till de asfalterade vägarna.... Men kvällen var varm, så varför klaga!

Vi hämtade en hög med bya-infolappar som skulle delas ut till alla postlådor här i byn. På lapparna informerades det om att det snart är dags för att skänka mat och torrvaror till behövande här i vår egen omgivning i Österbotten. Speciellt i dessa tider är det viktigt att stöda behövande i juletid, att tänka på varandra, på alla dom som nu inte har det lika gott som vi har det... Och eftersom det inte blir något luciatåg här i byn detta år så har hf-föreningen konstruerat ett julföredelsebingo. Med rätta kryss på bingobrickan (som finns på info-lappen) kan man sedan lämna in bingobrickan antingen via e-post eller via byns motionslåda...och eventuellt vinna presentkort. Viken rolig idé!

Nåväl, igår kväll delade vi ut en del av lapparna, resten lägger vi i postlådorna i dag/i morgon. (Vi är ju flera som delar lappar här i byn.)

När vi vandrade längs vägar utan vägbelysning var det riktigt svart, som sagt. I väster såg vi ett svagt sken ovanför skogstopparna. Det är ljusen från staden. Inte någon solnedgång, nä...

Ja, så ser våra lördagsnöjen ut. Vandring ute i nattsvarta säcken. Men igår hade jag i alla fall över 11.000 steg på min stegräknare. Trots grå dag och svart kväll!

Denna söndag är fortsatt grådisig. Nej, nu skall här bakas en smarrig och somrig jordgubbspaj med gubbar från frysen! Man gör det lilla man kan för att njuta av grådagen!

Novembergrå dagar

 Det novembergrå diset ligger över landskapet. Varje dag. Temperaturen är den samma dag som natt. Ibland kommer lite vått ur diset, men för det mesta är det bara  -  grått. Här inne är lamporna tända hela dagen....

I går kände jag för att röra på mig lite och åkte ur till Replot-bron för att fotografera. Någon anledning vill man ju ändå ha för att bege sig ut på vift... Sagt och gjort, jag hoppade i bilen och gasade iväg. Där ute vid brofästet har jag fotat många gånger. Igår var det inga andra människor som vandrade längs stranden. Luften var härlig att andas, havet var inte en spegel men några stora vågor var det inte heller. Det fanns ett dis av vått i luften och ibland försökte jag torka bort de våta dropparna på kameran, men nämnvärt våt blev jag inte själv.

 Och det var grått. Bara grått. Men vackert!

Nyanser av grått. En vanlig vardag i Norden.

Några färgklickar fanns, men många var dom inte.

Jag vandrade runt en god stund (och som ni ser hade jag ändå regndroppar på kameralinsen...). Sedan gick jag tillbaka till bilen, stannade vid fiskaffären och inhandlade lite rökt lax med vitmögelost. Bagaren inne i sin husvagn fick också ett besök och hem kom jag med två varma syltgrisar till kaffet.

Grått kan också vara vackert!