Landhöjningen vid Brändö sund

I dag fortsätter jag min historiska vandring med berättelser om Vasa stad.

Del I kan du läsa här och del II kan du läsa här. 

I Kvarken-området höjer sig landet ur havet med ungefär

1 meter på 100 år. Stenarna som finns i strandbrinken vid Brändö sund 

markerar strandlinjen vid början av respektive sekel. I början av 

1500-talet nådde havet upp till den första stenen.

Nu ligger havsvattnet långt där nere.

I dag tar jag er med på en vandring ner mot havsnivån och vi börjar med ....

1500-talet.

Mustasaari by under Korsholms kungsgårds tid. På en ö alldeles invid

slottskullen kommer senare det blivande Vasa att växa fram. Längs Österbottens

kust är detta den enda handelsplatsen som den svensk-finska regeringen godkänt.

Resorna går främst till Stockholm och Åbo. 

1600-talet.

Vår dåtida kung Karl IX grundar år 1606 Vasa stad i Mustasaari socken. 

Staden utvecklas raskt till Bottenvikens ledande centrum för sjöfart,

skeppsbyggnad och tjärhandel. Här vid stränderna av Brändö sund byggs

skepp och här finns handelsmännens tjärbodar.

1700-talet

Krig med ryssarna, stora ofreden och lilla ofreden. Efter slaget vid Napue i Storkyro 

år 1714 plundrades Vasa. År 1765 blir Vasa stapelstad. Hamnviken uppgrundades

och 1789 förläggs den yttre hamnen till Brändö sund. Skepp från Vasa 

seglar ända till Medelhavet.

1800-talet

Ryssland erövrar Finland i och med 1808-09 års krig och förbindelserna

med Sverige bryts. År 1852 brinner Vasa stad ner till grunden, men år 

1856 påbörjas återuppbyggandet av staden på dess nuvarande plats på

Klemetsö-udde. Brändö hamn upplever en tid av livlig sjöfart. Vasabon

C.G. Wolff är Finlands mäktigaste skeppsredare. Wolffs skeppsvarv och 

skeppsdockor befinner sig vid Brändö sunds stränder.

1900-talet

Finland blir självständigt år 1917. Brändö hamn blir för liten för de allt

större båtarna och yttre hamnen förläggs till Vasklot. Verksamheten i Brändö

hamn avtar, förutom varvsverksamheten som fortsätter ända in på 1950-talet.

Strandmagasinen försvinner och de kvarblivna byggnaderna övertas av museifolk.

Havets flykt den bara fortsätter....

Jag gick en solig och blåsig dag längs Brändö Sunds stränder. I dag är platsen

fridfull. Vid sundet ligger ett sjöfartsmuseum och några turister har hittat vägen dit.

Nere vid vattnet finns en tvättbrygga där ett tio-tal personer tvättar sina mattor. Här finns

också en småbåtshamn och en och annan båt styr ut mot skärgården. Några cyklister

och en och annan flanör vandrar längs stränderna och över bron till Smulterö.

Men annars är det en fridens sommardag långt borta

 från slamret från dåtidens båthamn.