fredag 19 juli 2013

Landhöjningen vid Brändö sund

I dag fortsätter jag min historiska vandring med berättelser om Vasa stad.
Del I kan du läsa här och del II kan du läsa här

I Kvarken-området höjer sig landet ur havet med ungefär
1 meter på 100 år. Stenarna som finns i strandbrinken vid Brändö sund 
markerar strandlinjen vid början av respektive sekel. I början av 
1500-talet nådde havet upp till den första stenen.
Nu ligger havsvattnet långt där nere.
I dag tar jag er med på en vandring ner mot havsnivån och vi börjar med ....


1500-talet.
Mustasaari by under Korsholms kungsgårds tid. På en ö alldeles invid
slottskullen kommer senare det blivande Vasa att växa fram. Längs Österbottens
kust är detta den enda handelsplatsen som den svensk-finska regeringen godkänt.
Resorna går främst till Stockholm och Åbo. 


1600-talet.
Vår dåtida kung Karl IX grundar år 1606 Vasa stad i Mustasaari socken. 
Staden utvecklas raskt till Bottenvikens ledande centrum för sjöfart,
skeppsbyggnad och tjärhandel. Här vid stränderna av Brändö sund byggs
skepp och här finns handelsmännens tjärbodar.



1700-talet
Krig med ryssarna, stora ofreden och lilla ofreden. Efter slaget vid Napue i Storkyro 
år 1714 plundrades Vasa. År 1765 blir Vasa stapelstad. Hamnviken uppgrundades
och 1789 förläggs den yttre hamnen till Brändö sund. Skepp från Vasa 
seglar ända till Medelhavet.


1800-talet
Ryssland erövrar Finland i och med 1808-09 års krig och förbindelserna
med Sverige bryts. År 1852 brinner Vasa stad ner till grunden, men år 
1856 påbörjas återuppbyggandet av staden på dess nuvarande plats på
Klemetsö-udde. Brändö hamn upplever en tid av livlig sjöfart. Vasabon
C.G. Wolff är Finlands mäktigaste skeppsredare. Wolffs skeppsvarv och 
skeppsdockor befinner sig vid Brändö sunds stränder.


1900-talet
Finland blir självständigt år 1917. Brändö hamn blir för liten för de allt
större båtarna och yttre hamnen förläggs till Vasklot. Verksamheten i Brändö
hamn avtar, förutom varvsverksamheten som fortsätter ända in på 1950-talet.
Strandmagasinen försvinner och de kvarblivna byggnaderna övertas av museifolk.

Havets flykt den bara fortsätter....


Jag gick en solig och blåsig dag längs Brändö Sunds stränder. I dag är platsen
fridfull. Vid sundet ligger ett sjöfartsmuseum och några turister har hittat vägen dit.
Nere vid vattnet finns en tvättbrygga där ett tio-tal personer tvättar sina mattor. Här finns
också en småbåtshamn och en och annan båt styr ut mot skärgården. Några cyklister
och en och annan flanör vandrar längs stränderna och över bron till Smulterö.
Men annars är det en fridens sommardag långt borta
 från slamret från dåtidens båthamn.

2 kommentarer:

  1. Ja tiden och landet förändras .Kalla vindar idag igen men solen skiner ,kram nette

    SvaraRadera
  2. Så trevligt det är att läsa historia i din blogg!
    Nyttig repetition för oss alla!
    Ha en fin helg! ♥

    SvaraRadera