Vi går till skogs

När L och jag träffas och det är ett lite svalare sommarväder

med lämpliga vindar, då kan inte ens stela leder stoppa oss (läs: mig) från

att ta en sväng till hjortronskogen. Sagt och gjort. Igår cyklade vi

mot skogen där en lämplig hjortronmosse finns.

Det blev en bit att gå. Först längs en stig ute på slätten....

..förbi vajande sädesfält.

Vi kommer in mot skogen och här 

gick vi längs en stig som i början kantades av späda björkar....

där stora ormbunkar kantade stigen. I bakgrunden ett s.k. älgtorn.

Det används av jägarna under älgjakttider på hösten.

Vi tränger längre och längre in i storskogen.

Stigen går längs en bäck. Här är skogsvattnet nästan svart.

Bredvid stigen växer granarna så tätt att det knappt finns någon 

undervegitation. Maken är täckt av granbarr.

Stigen fortsätter in i storskogen. Solen skiner och någon enstaka vindpust

hittar vägen in bland träden. Myggen jagas på flykten...

I en glänta i skogen växer älggräs. Där svänger vi av från vår 

stig och banar oss vägen ännu längre in i skogen.

Här har vi lingon och blåbärsris på marken. 

Snart är det dags att plocka blåbär, men inte riktigt ännu....

Stora myrstackar kantar stigen.

Så kommer vi ut mot myren. Getpors och späda tallar växer tätt och

nu går vi inte längre längs någon stig. Här är det ganska tungt att gå.

Så ser vi de första gula prickarna emellan riset.

Hjortron!

Vi kommer ut på myren och här lyser det gult på marken.

Ute på myren blåser det, så jag behöver inte min myggluva.

Den och kameran hänger jag på en torkad tallstam och så

början jakten på myrens guld.

Svetten rinner längs ryggen, benen värker av att gå på myren.

Men humöret är på topp! Det finns inget bättre än att vara ute på

den vackra sommarmyren och se att hinken fylls med de läckraste 

gula bären. Vi stannar ute på myren någon timme, så

vänder vi hemåt igen.