På den här bloggen brukar jag sällan ta ställning.
Men idag är det dags igen. För ibland blir jag så beklämd när jag ser
vart vi människor navigerar vår värld. Aldrig någonsin har det
funnits färre djurarter på denna planet som nu. Tittar vi omkring oss här
i vårt närområde Norden ser vi hur få naturliga platser som de vilda djuren har
att röra sig på. Allting skall besprutas/manipuleras (för att få största möjliga vinst) både
växter, blommor, djur, kläder, prylar och sådant som i slutändan blir vår mat.
Jag är ekonom, så jag förstår de ekonomiska konsekvenserna. Men jag
förstår också, vilket inte alla förstår, att i dagens samhälle tänker vi inte långsiktigt.
I många år har jag förstått att ekonomi inte alltid är ett långsiktigt tänkande.
Det är årsbudgetar och det är max 5 - 10-års framtidsplaner.
Långsiktighet är hur det blir för våra barnbarn och barnbarnsbarn och deras barn.
Vilken värld ger vi över till dem? Inte bara miljökonsekvenserna utan även
människorelationerna. Närheten människor emellan.
Blir vi, som på bilden ovan när ljus speglar sig i fönsterglaset ut mot mitt höstlika
äppelträd, små prismor som ensamma hänger lösa utan stam och utan
en plattform att stå på?
Jag anser att stort inte är likhetstecken med framgång.
Jag anser att ödmjukhet är en värdefull egenskap.
(Grattis till Malala, årets Nobelsfredspristagare, som så rättframt lyfter fram
de självklara målen som för många anses så kontroversiella.)
funnits färre djurarter på denna planet som nu. Tittar vi omkring oss här
i vårt närområde Norden ser vi hur få naturliga platser som de vilda djuren har
att röra sig på. Allting skall besprutas/manipuleras (för att få största möjliga vinst) både
växter, blommor, djur, kläder, prylar och sådant som i slutändan blir vår mat.
Jag är ekonom, så jag förstår de ekonomiska konsekvenserna. Men jag
förstår också, vilket inte alla förstår, att i dagens samhälle tänker vi inte långsiktigt.
I många år har jag förstått att ekonomi inte alltid är ett långsiktigt tänkande.
Det är årsbudgetar och det är max 5 - 10-års framtidsplaner.
Långsiktighet är hur det blir för våra barnbarn och barnbarnsbarn och deras barn.
Vilken värld ger vi över till dem? Inte bara miljökonsekvenserna utan även
människorelationerna. Närheten människor emellan.
Blir vi, som på bilden ovan när ljus speglar sig i fönsterglaset ut mot mitt höstlika
äppelträd, små prismor som ensamma hänger lösa utan stam och utan
en plattform att stå på?
Jag anser att stort inte är likhetstecken med framgång.
Jag anser att ödmjukhet är en värdefull egenskap.
(Grattis till Malala, årets Nobelsfredspristagare, som så rättframt lyfter fram
de självklara målen som för många anses så kontroversiella.)
Jag förstår dina tankar, ja vår 'moder jord' får många hårda smällar av oss människor.
SvaraRaderaHur länge ska hon orka ta emot skiten år ut och år in.
Precis som du skriver så navigerar vi människor oss själva i fördärvet.
Vet vi om detta ? Vi vet hur man ska minska på 'allt', men hur KAN VI GÖRA DET ?
ALLA måste hjälpas åt, men alla vill leva just nu. Sången med Tomas Ledin: Just nu vill jag leva - just nu.
När är JUST NU ? !
Dina tankar, det tänker nog många och det är ingen lätt tanke, men vi fortsätter som vanligt.
Den bästa händelsen när Malala fick fredspriset.
Må väl/ Eva