En gråmulen kväll vid havet

I går kväll åkte sambon och jag ut till vårt sommarparadis,

som nu förvandlats till vårt höstparadis.

Sambon ville elda bastun och koppla av från dagens älgjakt.

Klockan hade hunnit bli 18 innan vi var framme och kunde börja

elda inne i både bastun och bastukammaren. Vi brukar inte elda uppe i själva

villan om vi bara är ut över kvällen, då räcker det att få värme i en mindre kammare.

Jag gick ut med kameran trots att mörkret började sänka sig....

Det var lågvatten. 

Det ser man på stenhögen ute i vår grunda vik.

Alla tre stenarna syntes.

På hösten är det så vackert med allt det gula.

Löven och vassen har nu ändrat färg.

Havsviken låg nästan spegelblank och allting speglade sig

i det mörka vattnet.

Det var ju kallt inne i bastukammaren och medan elden i kaminen

började sprida värme inne i rummet gick jag ut i skogen.

Siktet var inställt på ett kantarellställe som ligger nära.

Nu hade tyvärr älgarna varit i farten och trampat ner mina svampar,

så jag kom tillbaka utan. Att älgar varit i farten såg jag eftersom

kantarellerna växer längs en djurstig i skogen och det syntes

tydliga älgspår i ett mjukare parti av stigen.

När jag vandrade tillbaka igen noterade jag att skymningen 

började falla. Inne bland träden var marken  så där obestämbart

svart, men genast jag kom ut till stranden blev det lite ljusare.

Nu hade kaminen värmt så pass mycket att jag kunde sätta mig inomhus.

Vi kokade te och gjorde goda smörgåsar och satt och njöt av 

tystnaden. Jag kollade på telefon kl 19:20 och då var det alldeles

svart utanför fönstren. Inte ett enda ljus såg vi från någon 

annan villa. Det är säkert många som tycker att villasäsongen

är över för denna höst. Fast det tycker inte vi.

Jag satt och bläddrade i gamla tidningar medan jag kände hur datortrötta

ögon och upphöjda axlar landade där dom normalt borde vara.

Lugnet och tryggheten när den är som bäst.

Efter ett skönt bastubad, där jag många gånger slängt vatten på de heta 

stenarna för att få en riktigt skön ånga, satt vi en lång stund inne i bastukammaren

och njöt av friskheten. Det är ju så härligt med ett riktigt varmt bastubad

i en vedeldad bastu och med en god bastutvål!

Här ovan ser ni en bild på föremål vi har på det höga skåpet i

bastukammaren. Inga dyrgripar utan bara minnen. I bakgrunden en tavla jag målat 

föreställande Aavasaksa, ett gammalt glas med olika fjädrar som vi hittat nere vid standen. 

Att ha massor av ljus är ju ett måste, fastän inte alla är tända....

..

Det var som att vandra i en svart säck när vi skulle ner från bastun till

parkeringen. Den svarta hösten är definitivt här!