Den magiska hösten

I går var jag och sambon ut till vår villa.
Det var kallt, nästan minusgrader även dagtid. Men bara nästan.

Jag tog ett djupt andetag och det kändes i den kalla luften att vintern verkligen
är i antågande. Det kändes att nu är det stunden mellan sommar och vinter.
 Efter en lång och magisk sommar är det dags att välkomna
slutet av den magiska hösten. För om något är magiskt,
så är det väl hösten.

Det var krispigt kyligt och sträft i luften. Men inte så kallt att isen hade lagt sig.

 Ute vid havet var det ännu några plusgrader. Och det var lågvatten. Den sista

växtligheten lyste gul efter några nätter med nattfrost.

Vassen speglade sig i vattnet, så att den syns dubbelt så lång.

Så hördes plötsligt  ett hundskall och en älghund kom rusande rakt ner till 

bryggan där jag stod och memorerade. Den sprang med nosen mot marken,
 så att den knappt noterade att jag stod där. Tungan i ena mungipan. Flämtande.
Här var det bråttom! Här var det dofter i höstskogen som gällde....

Vi hade noterat att en av grannbyarnas älgjaktlag idkade jakt.

Efter en stund kom hundägaren med bil.

Hunden var försedd med pejling och ägaren trodde att den älgkalv hunden

jagade hade simmat över vid vår vik. Men vi hade inget sett,

det måste ha hänt innan vi kom. 

Hunden rusade vidare in i skogen och jägaren åkte efter. 

 Lugnet rådde åter.
Jag gick ner till "piren" för att

hämta den vita plaststolen som jag hela den varma 

sommaren har haft ute i vassen. Här på stolen har jag suttit

och njutit varma sommarkvällar. Men nu sitter jag nog inte mera där 

ute bland stenar och vass, stolen får följa med upp till bastun där den stuvas undan.

Har man sett! Jag fick mina foton att fungera även i den nya datorn!

Dessutom har jag redigerat bilderna. Den översta har fått lite mera färg

och så har de alla fått min autograf.