Slaget vid Oravais den 14 september 1808

Nu är det dags för lite blodig historia.

Finlands öde kom till sitt avgörande i september

1808. Finland hade varit Sverige i 700 år, men nu hade

ryssarna ännu en gång invaderat vårt land. Detta var en följd av
den franske kejsaren Napoleons framfart i Europa. Ryssland hade
lovat stödja Napoleon mot England, men svenskarna stod på engels-
männens sida. Genom att anfalla Sverige ville Ryssland tvinga Sverige
att stödja Napoleon.

Den 13 september stannade den finska armén i Oravais för att bland annat

ta reda på om reträttvägen norrut var öppen. Soldaterna var trötta, de saknade 

proviant, de var sjuka. En brigad under ledning av Georg Carl von Döbeln sändes

norrut och kunde slå tillbaka ett ryskt försök att nå Nykarleby. Slaget stod vid

den viktiga vägknutpunkten i Jutas. Kanonernas dån hördes ända till Oravais.

I gryningen den 14 september 1808 inleddes slaget vid Oravais.
När kvällen kom, låg tusentals sårade och döda på åkrarna.

Källor säger att 700-1000 svenskar och 800-900 ryssar stupade i Oravais.
Slaget var finska krigets blodigaste. Utgången av detta slag avgjorde Finlands öde.
Finland blev ett storfurstendöme under Ryssland.

Här vid en bro i skogen hade svenskarna en förtrupp. Ryssarna gick till anfall i gryningen
och striden pågick till klockan 10. Svenskarna tvingades ge upp striden och
retirera till huvudställningarna som låg på en höjd söder om Oravais kyrka.
Här sårades den unge löjtnanten Wilhelm von Schwerin och han
dog senare av sina skador. J.L.Runeberg har skaldat om denne
yngling i Fänrik Ståls Sägner

Han hade sitt sextonde år ej nått,
på bår re´n lagd,
Långt var det liv dock, han leva fått,
om liv är bragd.

Tänk er en femtonårig soldatyngling, öga mot öga mot kanoner och bössor.
Det enda skydd var en vadmalsrock och sitt stridshumör....

Carl Johan Adlercreuz, var svenskarnas befälhavare på plats. Han stod på
en bergsrygg med uppsikt över åkrar och ängar i söder där sedan slaget ägde rum.
Striderna böljade fram och tillbaka. Det var rök från kanoner och skrik från sårade
människor och hästar. Den svenska armén hade ett eftersatt artilleri med
endast 18 kanoner. En kanonkula nådde 300 meter. Man hade gevär med bajonett.
Det såg bra ut för de svenska och finska förbanden, men så fick ryssarna
förstärkning. När mörkret föll satte ryssarna in ett slutanfall och det orkade
de finsk-svenska soldaterna inte stå emot. Ammunitionen och stridskraften
var slut. Man retirerade och den blodiga avgörande striden var över.

När jag besökte krigsskådeplatsen sken solen och det
var lugnt och stilla i omgivningen. Men det kändes
krutstänk kring det som hänt.

Då platsen finns idag många minnesmärken.
I bakgrunden skymtar det fina furirbostället  med restaurang
Ädelbragd som serverar utsökt 1800-talsmat.