Årets oktober har bjudit på en vacker "ruska", löven
har lyst i gult och rött och förgyllt höstdagarna.
I går var jag tillsammans med vänner ut till Björkö och gick en
vacker vandringsled i ett vackert höstväder. Det blåste en kraftig vind från
nordväst och havet vräkte in mot land.
Det gick höga vågor på havet och vattenmassorna dånade in mot
strandstenarna. Tänk så vackert med mörkblått hav, ljusblå himmel och vita vågtoppar!
Och så skönt att få stå på landbacken och ha fast mark under fötterna....
Vi parkerade bilen vid fiskehamnen och sökte oss till vandringsleden
som gick nära stranden. Det var ett ständigt bakgrundsbrus från
det vindpinade havet.
Leden gick genom orörd skog. Det kändes lite trollskt
att gå där under omkullfallna stora stammar....
... längs hösthala plankor...
och förbi ryssugnar (kallmurade stenugnar anlagda av ryssarna
under 1700-1800-talet.).
Så kom vi ut till det dånande havet igen och där stod vi
helt fascinerade och tittade på vågorna som rullade in.
Här i det yttersta havsbandet i stenarnas och vågornas rike
har man byggt ett minnesmärke tillägnat de män som fått
sätta livet till när havet har visat sin styrka.
Minnesmärket är byggt av stenar, för här i stenåkern finns
stenar i miljoner.
Vi vandrar vidare. På den yttersta udden finns en strandbastu,
öppen för vandrare och fiskare. Ett hus med sängar, bord och stolar,
ett varmt kryp-in när solen inte skiner. Men i går sken solen och
ute mot havet i väster gick höga vågor och mot sydost i lä för vinden
bredde en lugn och fin vik ut sig.
Men det var havet som lockade och drog. Jag försökte balansera
ute på strandstenarna, lutade mig mot vinden och stod redo med kameran.
Havet visade musklerna denna dag.
Men inne i skogen var det lä, inga havsvindar, bara en härlig höstsol.
Det var en vacker höstdag. En fin vandringsled.
Här var så vackert att här vill jag vandra fler gånger.
under 1700-1800-talet.).
Så kom vi ut till det dånande havet igen och där stod vi
helt fascinerade och tittade på vågorna som rullade in.
Här i det yttersta havsbandet i stenarnas och vågornas rike
har man byggt ett minnesmärke tillägnat de män som fått
sätta livet till när havet har visat sin styrka.
Minnesmärket är byggt av stenar, för här i stenåkern finns
stenar i miljoner.
Vi vandrar vidare. På den yttersta udden finns en strandbastu,
öppen för vandrare och fiskare. Ett hus med sängar, bord och stolar,
ett varmt kryp-in när solen inte skiner. Men i går sken solen och
ute mot havet i väster gick höga vågor och mot sydost i lä för vinden
bredde en lugn och fin vik ut sig.
Men det var havet som lockade och drog. Jag försökte balansera
ute på strandstenarna, lutade mig mot vinden och stod redo med kameran.
Havet visade musklerna denna dag.
Men inne i skogen var det lä, inga havsvindar, bara en härlig höstsol.
Det var en vacker höstdag. En fin vandringsled.
Här var så vackert att här vill jag vandra fler gånger.
Det var en härlig hörsvandring, och havet viskade verkligen sin styrka.
SvaraRaderaOch jag är också glad att du var på landbacken och inte i någon båt på detta skummande hav.
Här har vi verkligen lågt vatten i havet, någon har dragit ut proppen.
Nu har jag hostat upp kroppen, sovit som en kratta inatt igen.
Fy vilken seg förkylning vi råkat ut för.
Tjingelingen från Rantamor.
Hörsvandring ???
SvaraRaderaJojo hur är det med rättstavningen så där på morron kvisten.
Höstvandring ska det ju stå.
Å TACK för att jag fick följa med på din vandring!! Sååå vackert, och jag riktigt kände och hörde hur havet dånade, tack vare dina bilder. Men sen vart jag lite nyfiken på det här med ryssugnar, och var tvungen att "googla" på det...och sen fick jag svaret vad den används till, att baka i, så enkelt var det. Trodde först att det kanske var något smide eller sånt när man var ute i strid...men alltså betydligt fredligare än så!!
SvaraRaderaKram kram
Härliga bilder ,önskade igår också en vandring men tyvärr räcker tiden inte till hos oss .Är det inte mäktigt att stå och se på vågorna och ljudet från dom ,kram nette
SvaraRaderaVilka jättevackra bilder på ett hösthav :)
SvaraRaderaDet ser så friskt och livgivande ut och väääldigt vackert....och vilken härlig vandring, alldeles underbart...sånt där kan man leva länge på! Tack fina du för att jag fick följa med...nu längtar jag till nåt liknande :)
Önskar dig en fin vecka
Kram Lollo
Jag förstår att det var en vacker upplevelse och mäktig! Jag tycker om bilden med stigen, som kantas av stenar och som går upp mot lilla, röda huset! Riktigt vackra bilder från er vandring! ♥
SvaraRaderaSå fina bilder och tack för att du berättar , har aldrig sett en Ryssugn på bild . Gillade den lilla röda stugan med stenarna som kantade stigen upp till den // Kramar :)
SvaraRadera