Min pappa

Den 5 oktober föddes min pappa.

I dag har jag tänt ett ljus på hans grav, han dog för 16 år sedan. 

Denna höstdag vill jag minnas min pappa.

Jag minns en härlig pappa som lärt mig så mycket. Det var han som

lärde mig älska naturen. Han brukade alltid gå ut i skogen på söndagsmorgnarna.

Med stövlar på fötterna och bössan på axeln gick han, och jag fick nästan

alltid följa med. Vi var borta flera timmar. Vi gick och gick, många kilometrar blev 

det längs åkrar och inne i den stora granskogen, över stock och över sten.

Ibland smög vi oss fram, då när vi såg något djur. Någon enstaka gång

kom pappa hem med en hare, en järpe eller någon annan fågel.

Men för det mesta var det endast tillfredsställelsen att

vandra ute i det fria som lockade.

Min pappa lärde mig tycka om historia. Bara för att han själv tyckte

om och ville veta hur det var förr i tiden.
Min pappa var också nyfiken och följde med sin nutid. Vad hände ute i världen?
Det var pappa som lärde mig se framåt. Att aldrig ge upp.

Han lärde mig också att läsa böcker och att tycka om poesi. Och så lärde han

mig att cykla. På den tiden fanns ju inga barncyklar, utan man måste

lära sig cykla på en vanlig vuxencykel. 

"Här sluttar vägen", sa han "Här kan du trampa så håller

jag i pakethållaren" (idag ser jag ingen sluttning på vägen, men sa

pappa att vägen sluttade nedåt, så sluttade den),  Jag steg upp på

tramporna, försökte hålla balansen och så trampade jag på.

Åh, så fort det gick, lite vingligt, men jag kände ju och visste

att pappa sprang efter och höll i där bak.

Ända tills jag stannade och såg att pappa inte höll i längre, 

för jag kunde cykla själv!

Boken "Småskolans första bok" har varit min mammas första bok.
Jag vet att pappa hade precis en likadan när han lärde sig läsa i skolan.
Pappa läste mycket i sin ungdom, men när tv:n kom
var han helt betagen i alla tv-programmen.
Så minns jag min pappa.