Med utsikt

"Va jä do?"

Jag fick en förfrågan via Facebook, Vad gör du.

I går hade vi en halvsolig och varm söndag, som gjord för en 

utflykt. Och utflykt med vänner blev det, till Karikaberget!

Jag hade aldrig hört talas om Karikaberget, men det hade våra vänner.

Kan avslöja att det ligger i Österhankmo, Korsholm. 

Uppe på berget har man byggt ett utkikstorn. Med branta trappor upp

till högsta platån och med en vidunderbar utsikt över skog och åter skog.

Vi körde igenom flera vackra byar med många röda hus och en del skog,

åkrar och vattendrag. Så gick en smal väg från stranden upp mot Karikaberget.

Vi åkte igenom en höstskog. Upp och ner, hit och dit gick vägen. Så kom vi 

till en skylt med texten "Karika torn" och vi parkerade våra bilar. Sambon är

klar med årets älgjakt, men han hade tagit på sig lite röda kläder för att synas

eftersom älgjakt pågick i omgivningarna. 

Fina stigar gick uppe på berget, som ligger 29,5 meter över havet.

Det hade regnat under natten, så det var lite slipprigt, men nu sken solen

och vi hade en fin höstdag.

Uppe på berget fanns ett klappstensfält, eller djävulsåker som det kallas i folkmun.

"Klappstensfältet på Karikaberget är en lämning från den senaste istiden, som

tog slut för 10.000 år sedan. Det massiva istäckets rörelser under lång tid formade

otaliga stenfält i våra trakter. Karikaberget var för 2.500 år sedan en liten holme i 

yttersta havsbandet". Det här läser vi på en skylt som finns mitt i stenfältet.

Nu var det dags att bestiga Mount Everest... tack och lov inte

lika högt, men brant uppför gick det. Jag kan avslöja att vi fick

backa, när vi skulle gå ner igen.

Väl där uppe såg vi de milsvida skogarna. Där uppe var ljuset ett helt

annat. Där långt, långt borta i horisonten såg vi vindkraftverket i Sundom 

och anläggningen vid Stormossen. Men inga kyrktorn, ingen stad...

Mot nordväst skymtade havet. 

Idag är havet så långt borta, men för 2.500 år sedan var berget en ö,

det känns lite konstigt och faktiskt lite svårt att förstå....

Så var vi nere på landbacken igen. Uppe på Karikaberget 

växte martallar och små björkar, ljung och mossa.

Väl nere i byn besökte vi en minnessten som rests till minne

av de svenska trupper som steg i land i Österhankmo.

"Om aftonen den 24 juni år 1808 under finska kriget 

landsteg en trupp om 1.100 man under befäl av Johan Bergenstråle. 

De kom från Umeå och dess mål var att befria Vasa som kort innan intagits

av ryssarna. Företaget misslyckades och den decimerade truppen

seglade norrut för att förena sig med huvudarmén. Bygdens män bistod

soldaterna. Under 1808-09 års krig stupade sju soldater och en bonde

från Kvevlaxbyarna.".

Tänk så roligt att turista i den egna närmiljön.

Tänk så mycket nytt jag lärde mig på kuppen!

Det här gör vi om!