torsdag 29 maj 2025

Yxgärde en sen vårkväll

 För några dagar sedan besökte jag den gamla naturliga trädgården Yxgärde i Gamla Vasa. Den här trädgården är som vackrast om våren. Tidig vår då är det vackert här ute - då när alla gullvivor blommor! Men i år hann jag inte åka ut när allt var som vackrast, det blev tyvärr i slutet av maj månad.


Jag parkerade bilen i kyrkoallén  och här blickade jag på det översta fotot mot vallarna där slottet en gång stod och nedan upp mot Korsholms kyrka, som tidigare var Vasa hovrätt och byggdes i slutet av  1770-talet.  För att försköna området beslöts nämligen att anlägga en park med en allé bestående av aspar år 1781. Åren 1836-42 ersattes asparna med dessa lindar som ännu finns här idag. När staden brann år 1852 stod hovrätten och lindallén kvar som en av de få byggnaderna och få träd som inte blev lågornas rov. Denna park med lindar hör till Finlands mest värdefulla historiska parker, det är den äldsta offentliga parken i landet som fortfarande är i användning. Härifrån går en liten stig in i skogen som finns till höger....


 Om man går längs stigen igenom skogen, en riktig trollskog, kommer man fram till Yxgärde trädgård. Denna trädgård anlades av en lärare Dahl år 1907. Om våren är det gullvivorna för förgyller hela trädgården, där den ligger inbäddad bland numera gamla träd, mossiga stenar och några gamla röda hus. Tyvärr hade de flesta gullvivorna redan blommat ut, men några såg jag i de stora rabatterna.


                    
 
När jag gick längs de små stigarna såg jag ytterligare en gullviva i skuggan av några träd. Annars var allt så grönt. En gång i tiden fanns här 70 olika träd och 200 olika perenner. 
 
 
Här såg jag utblommade blåsippor och stora partier av ännu vackra vitsippor. Även en del gulsippor som snart hade sett sitt bästa....

Narsisser och ....

..några röda tulpaner. Och massvis med kirskål.... Jo, jag vet också att kirskålen är svår att utrota....

I trädgården blommade många olika körsbärsträd. Det här var ett surkörsbärsträd läste jag på en skylt. 

Där vandrade jag vidare bland blyga blå förgätmigej och det var stilla och rofyllt under träden och bland buskarna. Så vandrade jag tillbaka till bilen, dags för hemfärd.

                 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar