Prata om att tiden rinner iväg.
I dag är det redan onsdag och när började den här veckan?
Sonen har höstlov hela veckan och förutom sovmorgnar jobbar han
och jag i skogen. I måndags åkte vi iväg kl 4 på eftermiddagen, ja han har
ju sovmorgon som sagt. I går åkte jag iväg på jobb från morgonen och när jag
kom hem vid 2-tiden stod han och väntade. I dag har han hotat med att
stiga upp redan klockan 10 nu på förmiddagen.
Han kör traktor och skogsvagn med grip, medan jag kommer efter med
bilen och en liten bilkärra. Ni vet han rattar med spakar och lyfter upp
virket utan att behöva gå ur traktorn och jag springer fram och
tillbaka och lastar min kärra med små vedstumpar och sådant där som är "bra att ha".
Och så ser jag till att sonen inte kör fast mellan några stenar i skogen,
för oftast får han lov att backa till sin stockhög.
Dom är skickliga vid ratten dom små guldgrynen (konstigt att dom
växt upp och blivit stora starka karlar som är huvud högre än mamman...).
Det gäller att jobba på, för nu pratar man om snö till i morgon.
Jag må då säga att snö och is vill vi absolut inte ha ännu!
Vi (läs jag) vill stanna kvar vid de gula löven och den klarblå
himmeln med de varma vindarna. Precis som vi hade i söndags.
Tiden behöver inte alls rusa iväg. Jag tror att jag skall be den stanna
en stund för att jag riktigt skall kunna gotta mig åt alla fina höstfärger och
den höga klara luften.....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar