Häromdagen träffade jag den söta kissemissen som jag fångade på bilden nedan, kissemissen som precis har fyllt sex månader. Jag var nämligen hembjuden på eftermiddagskaffe till hennes "mamma" (=ägare), eller skall vi säga kattens sambo. Katter är söta - och visst är de sällskapliga husdjur överallt i världen. När jag var liten hade vi alltid katter där hemma, både Snurre och Kisselina var mina bästa kompisar en gång i tiden... De var mest utekatter som jagade möss och sorkar, numera är många katter innekatter - precis som denna fröken.
Hon var lite skeptisk i början - vad var jag nu för en... men sedan blev vi bästisar! Här fanns en katt som var nyfiken också och hon ville mycket gärna lukta på mig, jag som just hade gett våra ankor nytt hö i deras inhägnad (kanske jag också luktade lite älgköttsås som jag kokat/ätit före jag kom på besök). Det tog en stund innan jag blev godkänd - det gäller ju att granskas noga vem som kommer hem till fina kattfröknar....
Katter är mycket viga djur och lilla kattfröken var ju inget undantag. Med ett skutt satte hon sig uppe på köksbänken och kollade in oss som satte oss vid köksbordet. Katter styr sin vighet med svansen och denna fröken har en så vacker och lurvig svans.
När vi började sörpla kaffe och mumsa på den goda morotskakan ville lilla kissemissen först också sitta med vid bordet. Men efter att ha sniffat lite i luften hoppade hon ner från bordet - det där luktade inte gott ansåg hon (hon hade mycket godare i sin matskål på golvet!). Och så babblade vi ju så mycket och det är ju inte heller speciellt kul tyckte hon. Så hon lade sig för att sova korta stunder lite varstans i lägenheten (under sängen, bakom kaffebryggare och på fina mattan i vardagsrummet). Och så kom hon fram ibland för att kolla om vi satt kvar vid kaffebordet...
Tack för en trevlig eftermiddag i fint kattsällskap!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar