Här står jag

Ibland ändrar sig livet lite grann. Fast inte så mycket.

Men lite. Eller så mycket ändå.

Ni är många som undrar vad jag gör nu för tiden. 

Nu har jag bestämt att det är dags att lätta litet på slöjan.

Efter att ha jobbat ett helt liv (nåja, jag har några år fram till pensionen...) i olika 

företag inom samma bransch, bestämde jag mig i våras för att nu får det vara 

paus för en tid. Jag kände att jag ville ta det lugnt några månader, 

snusa på livet och se mig om. Känna mig för. Landa.

Och nu har jag levt en fin sommar, med solsken och lata dagar.

Jag har fyllt mitt liv med lugnare tempo, mera rörlighet och

andra arbetsuppgifter. Jag har tagit hand om min hälsa. Eftersom 

jag får dras med en kronisk ovanlig blodsjukdom börjar man

värdesätta livet och vad som är viktigt.  Jag ser saker på ett annat sätt.

Jag har funderat. Jag har känt efter. Jag har lyssnat till mitt jag.

Och bestämt mig för något helt nytt. 

Något som lockade i ungdomen, men som jag inte vågade pröva på.

Nu med mer självkänsla på mina axlar har jag bestämt mig för att ta steget.

För att hoppa, virvla, släppa loss. 

Men ändå stå med fötterna djupt nedborrade i myllan.

Det är ordet, bilden och framtiden som får bli min nya ledstjärna.

Jag kommer att bli min egen arbetsgivare. Redan nu har jag börjat

skriva och fotografera för en del tidningar. Jag har många fler 

idéer för framtiden. För att få möta andra i samtal och

värderingar är verkligen livet!

Nu får jag lära mig något helt nytt. Jag får försöka, begära

hjälp och studera. Och jag sprudlar av glädje!
Jag är inte bra, jag är absolut inte bäst. Men jag vill och jag vågar.

Dessutom har jag bestämt att jag inte behöver jobba 110%.
Låt livet inspirera!
Morgondagen "Here I come"!