Efter fredagens regn skingrades molnen till kvällen och det blev en vacker solnedgång med skira moln på himlen.
På lördagsmorgonen sken så åter solen från en molnfri himmel! Och det var absolut vindstilla där ute (inte så vanligt detta år). Vi bestämde oss omgående för att åka ut till vårt sommarparadis. Denna försommar har bjudit på ett relativt varmt väder (utan minsta lilla nattfrost runt den 10:e juni) och även regnväta har vi fått, så växtligheten har verkligen sträckt på sig detta år. Vi borde meja ner allt gräs därute....
När vi åkte ut längs skogsvägen märkte jag åter moln på himlen. Det skulle bli en lite lätt mulen dag (utan minsta vindpust) och rätt sköna temperaturer (+21 grader). Sonen och hans sambo hade meddelat att de också skulle komma ut för att hjälpa till. Det skulle bli roligt att ses för både en grästrimnings- gräsklippnings och räfsdag!
Vi anlände en liten stund innan ungdomarna kom ut och den gamla gräsklipparen startade på första knycken. Så blev det dags att meja ner gräset med trimmern nere vid den lilla viken och vi jobbade alla tillsammans.
Nere i Påttin blev svanfamiljen med sina små ungar rädda för allt oljud som vi förde. De små ungarna lekte med varandra och tillsammans med några änder, medan föräldrarna förskräkta tittade mot de brummande ljuden...
I gräsmattan upptäckte vi en padda som också hen förskräckt försökte rädda sig undan trimmer och räfsa...
När vi så var klara med gräset (nästan) startade vi upp grillen och grillmästare var sonen som grillade på både marinerat nötkött och korvar. Jag hade tillrett en älgköttbit i ugnen, tyvärr hade jag glömt att ta med potatis... Men vi blev ändå mer än mätta!
Där satt vi ute på verandan och lät oss väl smaka. Det var alldeles vindstilla och alldeles lämpligt varmt - och nästan inga mygg. Till efterrätt blev det kaffe och blåbärspaj med vaniljsås. Mätta och belåtna bestämde sig sonen för att fortsätta trimma gräs längs vägen medan vi andra tog det lungt där i halvsolen uppe på verandan....
När sonen tyckte sig vara klar med trimmandet gick jag för att se hur svanarna hade det. Jodå, nu satt de tre ungarna uppe på en sten och svanföräldrarna vaktade nere i vattnet. Eller var det endast tre ungar?
Men oj, det var ännu en unge som inte hunnit ta sig upp på stenen. Svanfamiljen hade alltså fått flera ungar detta år. Och de var så tacksamma att gräsklippningsoljudet hade tystnat!
Framemot kvällen bildades de mörka molnen över landbacken. Ungdomarna hade åkt hem och vi bestämde oss också för att söka oss hemåt i kvällningen.
Tack älskade sommarvilla för ännu en fin dag därute! Och jag var så glad för det numera korta gräset och för att vi sparat en liiten blomsteräng bland rönnarna och syrenbuskarna.
På hemvägen stannade vi för en glasspaus och till natten bredde de mörka molnen åter ut sig. I natt vaknade jag vid 3-tiden då regnet åter smattrade på taket....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar