Budkavlarna i bykistan

I varje gammal by finns en bykista.

 I alla fall i vår by finns en kista, 

där material för byns angelägenheter har uppbevarats..

Hur gammal bys "byakisto" är vet jag inte, men nu när jag vet

hur den ser ut skall jag försöka forska i saken. 

Det var nämligen så att vi hämtade hem bykistan till oss idag.

Vi ville ta reda på vad som fanns i kistan, eftersom

sambon och jag skall skriva en historik till ett 90-årsjubileum.

Visst är det spännande!

Bykistan är en trälåda sammanfogad utan spikar (de spikar som

syns är av nyare datum) och med ett smitt handtag och nyckel i ett snöre.

Fast numera var låset borttaget, så nyckel var nog endast 

en vacker detalj.

Väl hemma beordrade jag sambon att ställa kistan mitt på golvet

i biblioteket. Här skulle inventeras! Hjärtat klappade

lite extra när jag öppnade locket....

Lite besviken blev jag allt. Mest innehöll kistan kopior med notering

att materialet hade överlämnats till Landsarkivet  (nu vet jag i alla fall 

vart jag skall vända mig). Det fanns några mantalsböcker, en gammal

makulerad bankbok och flera kartor. Dessutom fanns en

gammal, delvis trasig, flagga av något slag.

Jag försökte läsa de gamla protokollen och kartorna,

men oj så svårt att tyda den gamla skriften...! 

Inne i en plåtcylinder fanns kartor och förteckningar

från nyskiftet. "Införd i jordregistret ...den 8 maj 1928,

Uno Sten" stod det i pappren. Prydligt uppritade kartor och 

delningsböcker i original fanns alltså kvar.

Men det mest spännande är budkavlarna som fanns kvar i kistan.

En budkavle innehöll ett skriftligt meddelande och bars från person till

person, från gård till gård. Meddelandet kunde till exempel vara en kallelse

till en byastämma eller uppmaning inför ett uppdrag för att kalla ihop folk.

Det kunde också hända att man skulle mobilisera folk 

inför ett krig.

I vår bys kista låg fem budkavlar.

Jag kände historiens vingslag, det kändes som en vindil

från gången tid när jag smekte de sammetslena

träytorna. Tänk så många människor som fått dessa

budkavlar, med budskap om både glädje och sorg.

Budkaveln som är närmast i blid har årtalet 1902 inristat,

den är säkert den nyaste. De andra som är bakom har 

endast bomärken inristade.

Tänk så spännande att få veta vilken släkt som

använt detta bomärke....

Jag har alltid funnit historien så intressant och

en dag som denna är jag alldeles upprymd!