Från hare till kvarn (och lite där emellan)

Vet ni, i går kväll när jag kom hem efter en lång kvällspromenad

mötte jag haren vid vår gårdsinfart. Vinden blåste mot mig, så hon

(för det ser ut som en hon) kände inte vittringen av mig utan kom glatt

skuttande rakt mot mig, Hon satte sig ner endast 3 meter från mig!

Jag blev så förvånad att jag knappt kunde knäppa några vettiga foton.

De stora öronen lyssnade efter ljud och blicken var spänd i mig där

jag stod blickstilla och pillrade med min kamera. Hon kanske hade hälsat på

våra kaniner, det brukar hon nämligen göra framemot kvällskvisten.

Nu kollade hon in mig  ännu en gång, och bestämde sig för att skutta iväg in till grannens trädgård.

Nu var det bråttom, snabbt skuttade hon in mot skogen och räddningen....

Nu blommar smultronen....

... och åkerbären.

Den här våren går framåt med rekordfart. Allt händer nästan på en gång.

Nu på morgonen har vi molnigt för första gången på veckor. Och vi som suktar efter regn!

Men inte minsta droppe når hit till oss, för redan nu börjar molnen skingras och

solen värmer redan mellan molntapparna. Ännu en solig varm dag i sikte.

I går kväll rev sonen med hjälp av sambon ett (visk, visk...)svartbygge.

Det var en koja som sonen tillsammans med massor av kompisar

byggde för flera år sedan. Tänk att kunna bo på landet och kunna erbjuda

barnen den upplevelsen att bygga en koja i skogen, det är en rikedom!

Jag minns hur massvis av cyklar stod här på gården och så pojkar som spikade

och sågade och grejade med sin koja. Men, tiden går och barn växer upp.

Nu skall bräderna användas till nästa bygge....

Som dagens avslutning skall jag visa ett annat vackert bygge.

En av byns gentlemän har byggt denna ståtliga kvarn, som kommer att bli ett

riktmärke här i byn. Ännu saknas väderkvarnsvingarna.