Vikarskat vandringsled, del 1

På förhösten är det underbart att vandra längs någon av

vandringslederna i vår härliga skärgård. Det får gärna vara soligt och inte 

för varmt. I går var en sådan där fin dag och då beslöt vi vandra

längs vandringsleden från Vikarskat fiskehamn i Björköby ut till fiskarbastun

på Finnholmen och så tillbaka igen.

Leden är sammanlagt 5 kilometer lång och den går i relativt bra

terräng. Här kan du läsa mera om själva leden.

Efter att ha passerat den första havsviken gick vi in i skogen. Solen lyste på

ryggen och det var vindstilla. Några enstaka fåglar hördes, men annars 

andades allt stillhet och havsluft.

Inne bland träden var vi inne i en verklig gammelskog. Här växte träden

hur de ville, och här dog de också hur de ville...

Det var lika spännande varje gång man gick under ett omkullblåst träd,

och lika stabilt stod det pall. I den täta granskogen blev ljuset

mycket speciellt när solstrålarna silade ner mellan barr och löv.

Vid Kaffeviken stod L och spejade mot Ritgrund och dess fyr. Frågan är

hur långt det är dit ut till fyrön? Svaret på frågan finns i gästboken på Finnholmen,

och jag kan avslöja att vi gissade fel. (Fyren syns ovanför de små buskarna.)

Det är vackert ute vid Kaffeviken. Där långt, långt borta vid

horisonten finns Sverige.

Vandringen fortsatte.

Vi gick förbi den vackra Iskmoörfladan. En glosjö som bildats pga av

landhöjningen, en del av en havsvik har skurits av från havet och bildat en insjö.

Vi vandrade vidare och naturligtvis kikade vi in i en ryssugn.

Ryssugn är en enkel kallmurad stenugn, som påträffas ute 

vid havsbandet både i Finland och Sverige.

Så kom vi till det fascinerande stenfältet. Här ute i det yttersta havsbandet

är det endast sten på sten. Större stenar, små stenar och sand. Numera börjar

växtligheten ta över, men man kan tänka sig hur här såg ut för säg 150 år sedan.

En stenig karg plats ute vid havet.

Här finns monumentet. Det är ett minnesmärke över de Björköbor

som blivit havets rov under 18- och 1900-talen.

Malskäret är en mycket speciell plats på jorden.

I går var havet lugnt och solen flödade. Det fanns inga mygg och världen var så rofylld.

Tänk om alla jordens människor skulle få uppleva denna frid som 

fanns just där och då!

Del två av vår vandring får ni läsa om i morgon.