Det trumpetade uppe bland molnen

Vilka sköna höstdagar vi har så här i medlet av september!

Vi har haft rätt mycket dimma, men när den väl lättar fram på förmiddagen

då har vi de skönaste "sommardagar". Daggen ligger våt över världen

och den får vi drags med på skuggiga platser mest hela tiden.

I går när jag var ute hörde jag ett trumpetande uppe i skyn.

Ett fasligt liv var det.

Högt, högt där uppe plogade sig en hel drös med tranor fram mot kusten.

Efter en stund svävade de på någon luftström och åkte runt, runt.

Så formaterade de sig till en plog igen och flög längre söderöver.

Det var alltid någon trana som trumpetade där uppe och nere på marken svarade våra 

två tranor. Vi har ju haft två tranor bosatta här ute på åkrarna under hela sommaren.

I soldiset mot skogen såg jag de två tranorna gå och trumpeta, lyssna, trumpeta. De hörde sina 

släktingar där uppe i skyn och blev säkert lite ressugna. Men de verkade bestämma

sig för att stanna kvar. Här på åkrarna är det ännu varmt och massor med mat.

Jag försökte smyga mig närmare, men när väl tranorna uppe i det blå hade

försvunnit hade våra tranor all sin fokus på mig. Kom inte närmare, tycktes

de trumpeta. Så när jag tog ett steg närmare,  lättade de två och flög in över 

skogstopparna. 

Så var det åter lugnt ute på våra åkrar igen. Jag vände hemåt och

njöt av solens varma strålar.