Vandring i skogen

Kölden den fortsätter....

Det kalla vädret får ändå inte stoppa oss helt från att vara

utomhus, så i går gick jag och sambon mot skogen. Vintersolen stod högt

och kölden bet i kinderna. En riktigt vacker dag. En riktigt kall dag.

Snön knarrade under skosulorna, som det bara gör när det är riktigt kallt.

Vi gick längs vägen upp mot en åkerväg.

Här var det inte många som gått före oss.

Men titta, spår i snön!

En älg hade kommit gående längs åkern.

Med snö på marken blir alla spår synliga. Avslöjad!

Vi kom in i snårskogen och vandrade längre in

mot de höga granarna och tallarna.

Här inne i skogen var det tyst denna kalla januaridag.

Solen lyste uppe i trädtopparna medan vår stig gick i skugga.

Vi gick ända till ett av våra skogsskiften. 

Där stannade sambon. Han skulle hugga lite sly

som växte längs ett dike. Jag bestämde mig för att vandra hemåt.

Sambon pekade: "Du går rakt fram så kommer du ut ur skogen."

Lite tveksam var jag. Tänk att skogen ser så annorlunda ut när

det är snö på marken. Här hade jag aldrig gått tidigare kändes det.

Inga stigar att följa. Inga egentliga hållpunkter hade jag i skogen.

Över stock och sten, mellan snöklädda granar och eländiga stenrösen

gick jag. Rakt fram skulle jag gå....(gick nog lite hit och dit...)

Så kom jag slutligen fram till en stig i skogen. Först kände jag inte igen

mig, men så slog det mig att här är ju stigen jag gått många 

gånger senaste höst. Det var bara det att nu kom jag 

från andra hållet....

Där framme såg jag solen och åkrarna. Efter min skogsvandring 

var jag varm och nästen svettig på ryggen.

Nu hade jag inte långt kvar till hemmets varma vrå. 

Jag passade på att ta några vackra bilder av vinterns

vackra blommor. 

För visst har vintern också sin tjusning!