Finlands minsta stad

Härom veckan när jag var ute på min roadtrip styrde jag

bilen in till Finlands minsta stad, Kaskö. 

Jag parkerade bilen nere vid inre hamnen och gick för att leta reda

på stadens centrum. Det var stillsamt i den vackra småstaden. Gator 

gick i ett rutmönster omgivet av havet från alla håll.

De få människor jag mötte hälsade med ett glatt "Hej" eller "Terve".

Flera personer hade också något att säga, här tycktes alla känna alla

och känner man inte den som kommer gåendes på gatan (det fanns 

inga trottoarer) så ville man slänga några ord i alla fall. Hemtrevligt!

I staden bor endast lite över 1.400 personer på 175 km2.

Undra på att det inte var många ute på sta´n...

Så hittade jag en skyllt och ett stort torg.
Det måste vara stadens centrum! Jo, där fanns en 

bank och en restaurang och en turistinformationstavla.

Det var kväll och allt var stängt. Jag gick runt i staden och

beundrade alla de vackra gamla trähusen. 

Kaskö är småhusens stad. Staden fick stadsrättigheter av

kung Gustav III år 1785 och har alltid varit Finlands minsta stad.

. 

Många hade dekorerat sina fönster med båtar. 

Det här är en stad där sjöfarten alltid haft stor betydelse.

En och annan katt såg jag ju också.

Allt möjligt vackert hittar man här i staden!

När jag gick där och njöt av det vackra vädret tänkte jag att

om jag skulle renovera ett gammalt hus skulle jag åka till Kaskö

och gå runt i staden för att samla fina ideér.

Dagens besök avslutades i Gästhamnen där jag mumsade i mig 

en hembakad hallonkaka med vitchoklad och en klick glass som pricken

över härligheten. Den trevliga kioskvärdinnan berättade också

så inspirerande om sin stad. Jag satt länge och njöt

av kvällssolen vid hamnen. 

När jag åkte hemåt stannade jag vid en av broarna ut ur staden och 

tog ett kort av stadens stora massafabrik.

Till Kaskö vill jag åka igen!