Björkö vandringsled

I början av månaden gick jag och sambon en del av Björkö vandringsled.

Det är så härligt att vandra i naturen. Gå i egen takt. Njuta.

Det var redan kväll när vi kom fram till Svedjehamn, 

där vi parkerade bilen. 

Vi började vandringen med en sväng kring Bodvattnet.

Här vid Bodback fanns fram till år 1940-talet Björkös hamn.

Här på backen var det säkert liv och rörelse. År 1617 beviljade den svenske kungen Gustav 

II Adolf  björköborna skattelindring och frihet från kringstjänst om de förde resande och

post över Kvarken mellan Finland och Sverige. Fisket har också alltid varit en

viktig inkomstkälla för skärgårdsbefolkningen. Härifrån gick fiskebåtarna ut

och hit kom dom med sin fångst.

Härifrån Bodback utgick den ryska armens fälttåg över Kvarken. Det var den 19

mars 1809 när 3.000 ryska soldater med hästar och kanoner tågade över isarna.

Många dog av köld och övriga umbäranden innan de kom till Sverige. 

Den ryske generalen Barceley de Tolly lär senare ha yttrat:

"Jag har utstakat vägen över Kvarken med mina soldaters lik."

På grund av landhöjningen tvingades man för ca 70 år sedan flytta 

hamnen från Bodback till Svedjehamn.

Vandringsleden är fint utmärk. Här kantas stigen av  lågväxande björkar.

Måbär.

Stubbar och krokiga stammar.

Spindelnät.

Sol och skugga längs vandringsleden.

Inne bland träden satt en havsörn. Den mäktiga fågeln lyfte och

flög sin väg mellan träden när vi kom.

Det här ser ut att vara giftiga bär.

Det här däremot är delikatessbär (havtornsbär).

Ute vid Långgrundet ser man de geer moränerna på nära håll.

Moränerna bildades när inlandsisen långsamt drog sig tillbaka. I sprickor

i den undre delen av isen lämnades stenar, grus och sand. I närheten av

inlandsisens kant är havet djupt, här i Björkö-Replotskärgård är det ca 250 meter.

Moränerna är 2-5 meter över omgivningen och de kan bli flera kilometer långa.

Här ute bland morän-öarna kom flera småbåtar körandes med

hiskelig fart. Farlederna är utmärkta och båtförarna har säkert kört här 

tusentals gånger... men jag höll andan ifall någon båt skulle köra in i en sten....

Så vände vi tillbaka mot Svedjehamn. Nu började solen gå ner och 

kvällshimlen speglar sig i trädens stammar.

Det var vackert att gå längs havet i den sena kvällen.

Himlen speglar sig i vattnet.

Trots att klockan hade hunnit bli nästan 23, bestämde vi oss för

att gå upp i utkikstornet (Saltkaret). 

Här uppifrån ser vi de geer moränerna trots att skymningen sänker sig.

Svedjehamn.

Vi kände oss så nöjda med vår vandring, när vi 

styrde bilen hemåt i den sena timmen.