I går flyttade sonen hemifrån.
Det blev en omtumlande dag. Mest för mamma.
Sonen tyckte bara att det var spännande. Men mamman hon
kände sorg i hjärtat. Jag mindes min lilla grabb och alla hans roliga
upptåg och funderingar. Det är svårt att få in i huvudet att han är stor
nu och vill stå på egna ben. Och visst är han stor, på längden i alla fall...
Men hur skall han klara sig.....?
Jovisst klarar han sig! Det vet jag ju innerst inne.
Och så roligt han kommer att ha det. Ny skola och många nya vänner.
Tänk så mycket att utforska av livet!
Lycka till, min son!
Förstår ditt vemod och lilla oro,
SvaraRaderamen det är verkligen skönt när barnen flyttar hemifrån och får ett eget liv, för då har då så mycket mera att tillföra i våra liv.
Men det blir allt lite bergådalbana innan dom har stadgat sig och mamma står alltid med sin oro, men också med stolthet.
Tjingelingen.
Hej, förstår att det är tyst i huset om sonen flyttat det hörde jag inget om när vi var där.Han kommer säkert hem till sina traktorer o maskiner så ofta han kan, eller till mammas goda mat.
SvaraRaderaKram till mamman, känner starkt igen det där vemodet hemifrån. Hälsa sonen lycka till härifrån också!
SvaraRadera