fredag 16 augusti 2013

En flygolycksplats

Det är över 50 år sedan den största flygplansolyckan inträffade i 
Finlands historia. Ett Aero Ab:s (numera Finnair) inrikesflygplan
av plantyp DC3:a störtade i Kvevlax, cirka 10 kilometer före landning
 vid Vasa flygfält. Alla 25 personer ombord omkom. Det var en mörk,
kall morgon den 3 januari 1961.


För en tid sedan beslöt jag mig för att besöka platsen för olyckan.
Jag har varit till platsen en gång tidigare, men det var för över
30 år sedan. Jag minns platsen som mörk och lite kuslig,  mitt inne i skogen.


Numera finns skyltning till platsen, till och med en bilparkering ute vid vägen.
Sedan en vandring in i skogen, ca 1 kilometer.



Skyltning finns längs skogsvägen. 
Först hördes motorljud från den stora riksvägen
som går igenom Kvevlax, men ju längre jag kom in i skogen 
desto mera försvann trafikbullret. Det var endast vinden som susade i
granarna och prasslade i löven. Ibland tittade solen fram mellan molnen.


Så var jag framme.
Kring minnesstenen var skogen kalhuggen. 
Några enstaka trädstammar stod ensamma, trotsiga kvar.
Det kändes nästan mera kusligt nu när allt var skövlat, än när de
stora resliga granstammarna hade växt kring stenen. 


Som en påminnelse om den förintelse, den skräck, det hemska 
som hade hänt på den här platsen för många år sedan, stod nu  
tre kala björkstammar mitt ute i kalhygget.
Tänk så många familjeförsörjare, släktingar, vänner och arbetskamrater
som förlorat sitt liv här ute i den mörka januariskogen.


Det kändes nästan sakralt att stå på platsen. 
Jag, ensam. Med skogen omkring. Och en stor svart sten.


På minnesstenen finns 25 namn inristade. Namnen på de människor
som omkom i flygolyckan. Enligt undersökningsrapporten var orsaken till
olyckan ett pilotfel under flygning i mörker på låg höjd. Under en 
vänstersväng hade planet överstegrats och förlorat manövrerbarheten och
hamnat i begynnande spinn. Trots att man höjde motoreffekten i slutskedet 
kunde inte styrfelet korrigeras och planet störtade. Piloterna hade
konsumerat för mycket alkohol kvällen före flygningen....



Bredvid stenen finns en tavla med några dikter.
Jag var glad att bege mig hemåt längs skogsstigen.
Det kändes skönt att se de röda husen skymta emellan träden där framme.


In memoriam.


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar