Jodå, jag kom mig ut på en skön vinterpromenad under gårdagen. Jag valde att gå längs de lugna och sköna skogsvägarna och jag lät tankarna flyga precis vart de ville. Så skönt att äntligen komma sig ut, tänkte jag. Helt klart att jag behöver mina långpromenader - och mina skor med isdubbar gjorde ju att det inte kändes det minsta halt där ute på de små vägarna (vinterkylan hjälpte visst också till)!
Igår sken solen från en klarblå himmel. Och som ni ser har vi inte mycket snö, den mesta snön regnade bort för några dagar sedan. Fast igår knäppte kylan i kinderna. En lätt frostdimma dansade mot skogen.
En av grannarnas ridhästar stod tryckta emot varandra för att hålla kylan borta. De vände baken åt mig, och jag såg röken som steg från deras mular...
Tittade jag noga efter steg rök upp ur skorstenarna på husen jag gick förbi. Och framför mig på åkervägen upp mot skogen såg jag alldeles färska rävspår... Det var lugnt och stilla där ute och jag lät mina tankar vandrade vidare - och jag tänkte på allt och ingenting....
Så var jag då inne längs de små skogsvägarna och de höga granarna kantade vägen. Här är det perfekta vandringsstråket och visst såg jag att här vandrat många med eller utan hund. En och annan ridhäst hade också lämnat sina spår i snön. Och förstås ett och annat bilspår.
Inne bland skogens träd såg jag inte mycket av solen, men väl ute längs den öppna åkern såg jag solstrålarna som lyste upp träden där på andra sidan åkern. Jag tycker vintern är så vacker, men så tänkte jag att tyvärr fotar jag helt ovidkommande träd - fast när jag själv kollar vinters bilder, då när våren och sommaren grönskar, då tycker jag att vintern är så ljuvlig och annorlunda den också! Länge leve vintern med snö i träden!
Ni skall veta att vintersolen är så älskad här uppe i norr!
Jag vandrade vidare och nu när jag vandrade mot andra hållet, mot det egna hemmet, såg jag månen där upp i skyn. Nästan fullmåne var det. Som ni kanske ser fotar jag ofta gamla hus med historia. Här ovan ser vi ett av byns gamla hus, som idag är helt obebott. Tyvärr finns det inte många gamla hus kvar här i byn, vår by är nämligen en tillväxt-by med många nya bostadsområden och nya hus byggs hela tiden....
Jag var snart hemma igen och denna dag hade jag åter rätt många steg på min stegräknare. Ett sista foto på månen som lyste ovanför tallarna på backen där byns första fasta bebyggelse en gång fanns (torde ha varit omkring 1200-talet eller däromkring, först på 1500-talet finns skriftliga urkunder som nämner byn vid namn). Så skönt med en vandring och att låta tankarna flyga!
Väl hemma igen satte jag på potatisen och gjorde dagens måltid. Idag är det åter mulet och ungefär lika kyligt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar