fredag 31 juli 2020

Jag tar farväl av juli med djungelgurkor, rödavinbär och flugsvamp

Idag tar vi farväl av juli 2020, en sommarmånad som varit både
mer regnig och lite kallare än normalt. Visst har vi haft vackra varma dagar,
precis som man kan se här på bloggen, men regnskurarna och åskmolnen har nästan
dagligen figurerat i bakgrunden eller så har dom dragit in rakt över oss.
Idag bestämde sig molnen att parkera över oss i flera timmar
trots att förmiddagens sol lovade en solvarm dag.... Jaja, vilken tur
att vi hann dricka förmiddagskaffet i solen i både kortärmat och shorts!
Men kanske kvällen blir fin, det får vi hoppas!




Nu tar jag i alla fall farväl av juli med soliga foton från rödvinbärsbusken!
Snart är det dags för saftmajan och saftkok, det kommer mycket vinbär i år.



Det blir även ett bra svampår detta år. Här har jag fotat brun flugsvamp och
en liten röd flugsvamp som poppade upp ur jorden idag.
Jag har redan plockat mina första gula kantareller, men dom lär få
växa till sig ännu lite innan jag skördar nästa gång.
Regnväder och svamp hör ju ihop....


Natten mellan onsdag och torsdag vräkte regnet ner heeela lååånga natten...
Men igår kväll skingrades molnen och när solen tittade fram och började värma
då styrde vi kosan till vårt sommarparadis. Vi eldade bastun och sambon öste
vatten ur båten som guppade på vågorna vid bryggan...



Vinden friskade i för att föra bort molnen - men samtidigt tog vinden fram nya moln...
Nu hoppas jag på några molnfria dagar framöver, för det ostadiga vädret
lär hänga med in i augusti...


Ja, och så var det ju djungelgurkorna.
Jag har två vanliga gurkplantor i mitt växthus och
så har jag en djungelgurka, som numera börjar ta över i växthuset...
Gurkväxten slingrar sig längs dom andra gurkorna, ut igenom takfönstret,
in igen och vidare längs snören och stöttor...


Små, små gurkor hänger numera nästan överallt.
Smakar som vanliga gurkor, men är små och blir en god mumsbit.


Jamen, farväl juli och välkommen augusti; nu börjar det komma
frukter och bär lite överallt. Och mera lär det bli bara augusti lider.
I morgon vaknar vi till augusti och det skall bli spännande och roligt
att få stiga in i en av mina favoritmånader!

torsdag 30 juli 2020

Salteriet och Saltkaret

Idag skall jag bjuda på ett hemestertips.
Till alla er som ännu inte besökt Kvarkens världsnaturarv:
till veckoslutet utlovas vackert sommarväder, då passar
en tripp ut till Replot-Björköby och Svedjehamnen! Där vid vägs ände
möter man havet och där finns en trevlig restaurang/café och ett
stiligt utkikstorn. Allt väl värt ett besök!



I Svedjehamnen möter man röda fiskebodar längs strandlinjen. Här kommer
en och annan fritidsbåt eller fiskebåt puttrande in till hamnen. Här finns en stilig grillplats
och här finns Salteriet. Precis som namnet antyder användes byggnaden till
att salta in fisk en gång i tiden. Nu är huset en samlingsplats där folk möts
över en bit mat eller bara en kopp svart kaffe (med glass). Att sitta ute i solen
på verandan som går ut över vattenlinjen det är vilsamt vackert.



Från bilparkeringen leder en stig upp mot ett utkikstorn. Man går förbi de vackra
röda fiskebodarna och har man tur får man se när fiskarna reder ut sina fångstnät...



I en av fiskebodarna har fotoklubben Knäppisarna en fotoutställning, väl värda att
beundra. Alla foton är från världsnaturarvet.


Utkikstornet, som har fått namnet Saltkaret, är ett måste. Det är många trappsteg
upp till toppen men så väl värt alla dessa steg!


Fina info-skyltar är uppsatta för mera information.
Här berättas bland annat om vad vi ser uppifrån tornet. Det berättas även om hur
inlandsisen en gång i tiden låg över landet, hur tjock isen en gång var
och hur den tryckte ner landet - och hur land stiger upp ur havet ännu idag...
Just här i Kvarken-området finns den högsta landhöjningen i världen!




Väl där uppe har man en mäktig utsikt över hav och land - och himmel!
Ser man ut över havet skall man veta att närmaste land finns 45 km bort,
det är Holmön i Sverige. Här uppifrån ser man också De-geer moränerna som
bildades när inlandsisen en gång i tiderna drog sig fram och åter just här.


Här ute finns flera fina vandringsleder. Bland annat "Bodvattnet runt" som
startar längs vägen till tornet, den leden är lättvandrad om än delvis stenig. Vill
man vandra längre kan man välja fler leder här ute i skärgården.
Häromdagen besökte vi Bodvattnet, där Björköbybornas hamn en gång i tiden låg.
Fortsättning följer....

onsdag 29 juli 2020

Harungen

I går kväll var det kvalmigt varmt och i fjärran mullrade åskan.
Molnen rullade in, några åkte norröver och några söderöver.
Och nej, vi fick inget regn! 
Jag satt ute i en solstol och läste en av mina
gamla Maria Lang-deckare allt medan de sista solstrålarna
flödade och åskan mullrade...


Slutligen beslöt jag mig för att "ta kväll".
Jag vattnade i växthuset, samlade ihop våra två ankor och lät dom
gå in i sin bur, fyllde på deras nattamat och så hämtade jag kameran för att
dokumentera det vackra kvällsvädret.



Det är något visst med mörka åskmoln tillsammans med kvällssol.
Det är som om färgerna djupnar och blir så flödande....

Kornåkrarna färgades gyllengula 
och i kvällsvärmen såg jag nästan hur axen svällde.
Åskmullret hade tystnat och det blev plötsligt så tyst, så tyst. 
En motorcykel brummade längs stora vägen - men annars ingenting. 
Och nu hade vinden mojnat.
Jag vandrade ensam längs grusvägen och det kändes som 
om knastret under skosulorna var det enda som hördes...

När jag kom in på vår gårdsplan såg jag en harunge som satt på vägen 
bakom uthusen. Den upptäckte mig och skuttade snabbt iväg. Förstås!
Jag smög försiktigt efter 
och då såg jag att den satte sig inne i skogsdungen....
Precis i skuggan, dit inte kvällsljuset nådde....


Där jag stod i den bländande kvällssolen såg jag endast två haröron.
Öron som pekade rakt upp.
Öron som lyssnade. Registrerade.

Jag knäppte några foton och försökte zooma in haren, men det
var lite svårt när jag jag inte såg så bra....
Jag kom underfund med att harungen såg bättre än jag.
Den såg ut att slappna av. Den tyckte säkert jag inte var så farlig... eller?

När även mina ögon vande sig med ljuset/mörkret
såg jag att harungen hade växt. Den var mycket större än bara för några
veckor sedan. Nu tittade den åt mitt håll!
Men, men. Så bestämde jag mig för att smyga fram ännu
ett halv steg.... Ett halvt steg för mycket - för när jag kikade upp igen
såg jag inte längre några öron. Harungen hade skuttat vidare....


Jag bestämde mig för att gå in och dricka en kopp kvällste och medan jag
såg på tv hade solen tagit adjö av dagen. Fler moln hade dekorerat himlen
och när jag slutligen gick till sängs var himlen röd och vacker.
(Undrar vad harungen gjorde till natten...?)

tisdag 28 juli 2020

Söndag och sol!

Den sista söndagen i juli bjöd på sol och värme!
Några enstaka moln prydde himlen. Men många var dom inte
och stora var dom inte heller. I alla fall till att börja med....
Sambon åkte ut en sväng med båten, medan jag hade annat på programmet.


Efter min långa, sköna kaffestund ute på bastutrappan blev det dags att ta hand
om bären jag hade plockat på lördagskvällen. Jag hade ju gått ut i skogen
för att plocka blåbär, men jag hade kommit hem med en hel del hjortron också!




Blåbären rensade jag i ett nafs och lade in i frysen, allt medan hjortronen
fick gosa till sig i solen. Sedan kokade jag hjortronsylt och hela
köket doftade så gott och hemtrevligt!

 
Nu börjar också vildhallonen visa färg, men det är bara de första bären 
som är röda och granna. Åh, jag tycker om dessa dagar när naturen bjuder
på så mycket gott! Det är nu jag får "fylla ladorna" inför vintern!


Förra veckans hårda nordostliga vindar hade fört in massvis
med tråkigt sjögräs till vår strand. Så här mycket löst sjögräs har jag aldrig
sett förut! Vi "fiskade" upp en hel del, men mycket blev ännu kvar i vattnet.


Det blev mycket utomhusvistelse denna soliga söndag.
Men också en del pysslande med pussel inne i bastukammaren.
Någon gång i tiderna har jag köpt detta pussel från Salzburg i Österrike.
Kända vyer alltså, men ack så svårt att få bitar att passa ihop...

måndag 27 juli 2020

Juli har bjudit på massor av moln

Egentligen har vi väl haft ett typiskt sommarväder, men
frågar ni mig tycker jag ändå att juli månad har varit rätt regnig
och rätt kylig. Hela förra veckan bjöd på regnskurar och det var ju
ingen direkt sommarvärme... Men så fram emot lördagseftermiddag/kväll
då började molnen skingras och vi bestämde oss för att åka ut till
vårt sommarparadis. Och visst tittade solen fram när vi parkerade
bilen nere vid vår lilla vik!



Regnmolnen gav äntligen vika för lättare moln - och lite sol.


Tänk vad lite blå himmel gör susen!
Här fotade jag himlen och de vita molnen 
som speglade sig i vattnet. 


Uppe på landbacken lyste det också blått - blåklocksblått!
Jag begav mig genast ut i skogen för att plocka blåbär medan sambon
skulle börja elda både i kaminen inne i villan och i bastun.




När jag kom från skogen var jag både svettig och törstig.
Och tack och lov var bastun varm och det blev ett av sommarens
skönaste bastubad! Där ute började solen göra sig redo för att tacka för sig...



Vackra moln, i olika lager, låg över landbacken i nordost.




Jag älskar dessa vackra kvällar när molnen driver vidare bort i horisonten!



Innan jag gick från bastun upp mot villan stannade jag en 
stund nere vid stranden och beundrade skådespelet med de vackra molnen..



När solen tackade för sig, tackade jag också för mig och gick in till lite
kvällsmat inne i en varm och skön villa.


Söndagsmorgonen randades utan ett moln på himlen och äntligen
hade sommarvärmen kommit tillbaka! Jag satt ute på bastutrappan och
drack mitt morgonkaffe. Jag tittade ut över havsfjärden, kollade in svalorna
som gjorde vackra flygkonster ovan vattenytan. Ibland hörde jag när fiskarna
plaskade i vattnet och jag kollade in sländorna som kom flygande som 
helikoptrar i morgonsolen. Det är en njutning dessa soliga mornar ute
på trappen! Bara jag, naturen och kaffet....
Fortsättning följer.