söndag 31 oktober 2021

Tack och hej till årets oktober!

 Idag skriver vi 31 oktober och det är dags att ta adjö av denna månad. (Oj vad tiden rullar iväg med fart! - inom parentes sagt!) Oktober har bjudit på både färgprakt och gråmulet. De senaste dagarna har dessutom varit riktigt varma, både dag som natt. Så slutsumman blir att jag tycker oktober har varit en härligt skön och lugn månad. Coronan (alltså covid-19) var rätt besvärligt i början av hösten, men nu har det åter lugnat ner sig - peppar, peppar.

I år kommer jag att fira av oktober med stil. Sambon deltar nämligen i två konserter under denna söndag den 31:a, så jag kommer att gå på kvällskonserten och avslutar således oktober med sång och musik! Äntligen live-konserter!

Veckoslutet bjuder på många begivenheter. Under natten gick vi över till vintertid och fick med andra ord sova en timme längre än vanligt (och det utnyttjade jag!) och dessutom firas ju halloween detta veckoslut. Nåja, vi firar aldrig detta med halloween, det får allt bli ett helt vanligt veckoslut (inte ens en halloweenbakelse detta år). Lördagskvällen bjöd istället på många tänd ljus här inne och även ute vid ytterdörren.

Lördagen bjöd annars på en riktig spökinramning med kala trädgrenar och solen som inte ville visa sig (idag är det helt  jämntjockt). Jag jobbade mig svettig i trädgården vid mitt barndomshem i några timmar, sedan tände jag ett ljus på mina föräldrars grav och så inhandlade jag massor av god choklad till en jubilar. Kvällen firade jag i ljusens sken med ett riktigt knepigt korsord.... 

Tack oktober, nu tar vi snart avstamp för nästa månad! Här går livet vidare, tjohoo!


fredag 29 oktober 2021

Morgonrodnad skvätt i hatt

 I morse var det gråmulet. Men i förrgår då rodnade himlen så vackert när solen började visa sig. 

Alla kan väl ordspråket: Afton rodnad vacker natt, morgonrodnad skvätt i hatt. 


Tidig morgon låg dimman över slätten, men den var på väg att försvinna när solen började visa sig. Himlen var alldeles molnfri och månen var halv, det var runt noll grader. Så drev en molnbank in från väster - och solen den hann aldrig visa sig ovan skogstopparna.... molnen och dimman tassade in igen.



 
Sakta tog det gråa över landskapet under gårdagen. Fram emot eftermiddagen/kvällen var det enbart regn som gällde. 

En kan ju tycka att nu får det sluta regna, lite vackrare väder kan en väl få önska!


onsdag 27 oktober 2021

Mera oktobervandring

 Nu mot kvällen blev det gråmulna till regn, men vid middagstid då hade vi ett riktigt skönt väder. Då hade vi endast gråmulet (inget regn alltså, trots tjock dimma från morgonen), det var bsolut vindstilla och rätt behagliga temperaturer för att vara i slutet av oktober. Därför kände jag att idag skulle det sitta fint med en lång promenad. Sagt och gjort!

Jag valde att gå längs en grusväg ut till den lilla viken med de gamla båthusen och bodarna. Längs den österbottniska kusten finns hundratalet dylika platser, dvs skyddade båthamnar som använts i århundraden. När jag såg det första älgtornet längs vägen kom jag att tänka på att här i byn kunde eventuellt älgjakten ännu pågå... Men tack och lov lyste jägare med sin frånvaro - inte ens en älg såg jag....


Jag promenerade ensam utan att se enda människa. Men naturen var vacker och vägen var torr, så jag njöt av varje steg som förde mig framåt.



Så var jag nere vid den skyddade lilla havsviken. Några sjöfåglar flög förskräckta upp ur vassen, men annars var det kav lugnt härute. Vattnet låg som en spegel och flertalet båtar låg ännu förtöjda vid bryggor och kajer. 



Här i viken har sambons släkt också haft en sjöbod, men den är numera riven sedan årtionden tillbaka (revs av en tidigare generation). 


Här finns ändå många gamla båthus och sjöbodar bevarade. Den gråa boden byggd uppe på en stenhög är en av mina favoriter. Den har stått där i storm och solsken, en så stolt byggnad!


Det är något visst med den här platsen. Det är som om tiden står stilla - fast den fortsätter in i framtiden.

För vad sägs om boden som har mossa på plåttaket och vars rödfärg delvis har sköljts bort av regn och blötsnö, men som ännu står där så ståtlig och fyller sin funktion. Naturen som tar tillbaka det som den en gång gett ifrån sig....

Jag bestämde mig för att vandra tillbaka, efter en stund vände jag in mot skogen för att vandra längs några skogsstigar. 


Här är marken sandig, stenig och bergig. Och en hel drös med bruna höstlöv längs stigen. Här gällde det verkligen att hålla balansen på bergkammen...

Jag plockade på mig lite vitmossa och så vandrade jag till ett av mina svampställen...



 Visst växte det ännu massor av trattkantareller här ute och så hade jag plötsligt en hel plastväska fylld  med  mossa och svamp!

En skön vandring ute i vår underbara natur blev det idag igen! Hoppas jag hinner ut fler gånger innan snö och kyla sätter stopp för trevliga svampturer!

tisdag 26 oktober 2021

Lite feelgood framemot kvällskvisten

 Det känns så ofattbart skönt att få krypa upp i soffhörnet och läsa en bok. 

Jag har alltid älskat böcker. Att läsa. Och numera, att sitta där uppkrupen med en feelgood-bok (den med lyckligt slut), att leva sig in i någon annans liv - allt medan kvällsmörkret sänker sig där ute, det är en perfekt sysselsättning en grå och kulen oktoberkväll.

 Tänk att jag nu har den möjligheten, att jag har den tiden som det tar att göra saker och ändå hinna krypa upp i mitt sköna soffhörn! Utan att ta den minsta stress över att min lästid tar tid av annat! Tänk att jag äntligen har kommit fram till den tiden i mitt liv!

För någon vecka sedan köpte jag ju på mig några pocketböcker när jag var till staden. Nu har jag läst tre av dom och har några kvar att fästa blicken i och föras med in i berättandet. Vända blad och fortsätta läsa.... (Så många faktaböcker och olika rapporter jag läst i mitt liv, men nu känns det som om det är dags för lite mera lättläst! Lite mera feelgood! Allt emellanåt.)

 

måndag 25 oktober 2021

Vacker solnedgång i oktober

 Så var det åter måndag och det bästa med denna dag är att veckan börjar solig! 

Efter en grådaskig, småregnig och kylslagen söndag (med en frostnatt på -5 grader) är det åter lite varmare och betydligt behagligare väder. Eftersom jag inte hunnit ta med mig kameran ut idag så plockar jag fram några foton på en vacker solnedgång.  Fotona knäppte jag för ungefär 10 dagar sedan. (Dagens solsken påminde mig om denna soliga afton)



Ni skall veta att jag tycker det är så härligt att stå ute på slätten och gå in i skiftningarna med en vacker solnedgång. Så fascinerande att se himlens alla färger. Med molnen som rusar förbi och leker med i färgsättningen.




Att stå där ute och se hur kvällen blir allt mörkare och hur färgerna blir mer intensiva, djupare. Det är så lugnt och så avstressande.


Att stå där och njuta av kvällsfinalen. 

Och sedan gå in i stugvärmen och veta att snart faller höstmörkret och vägbelysningen tänds. Nattkylan kommer krypande - men inne sprakar en varm brasa...

lördag 23 oktober 2021

Vandring i solsken och i hagel/snö

 Idag bestämde jag mig för en långpromenad i det vackra oktobervädret. (Nåja, vackert och vackert förresten.) Solen sken allt emellanåt - men det regnade i alla fall inte så jag snörde på mig vandringskängorna. 

Men. Precis när jag öppnade ytterdörren då hade molnen samlat ihop sig till ett mörkt moln... och det kom hagel!! (eller snö eftersom vi hade endast +3 grader)! Nåja, tänkte jag, vädret kan ju inte hejda en hurtbulle, så jag stegade iväg!


 Och visst, jag hann knata iväg en en bra stund innan solen kikade fram igen! Då såg de mörka molnen ut att skingras något och plötsligt kändes det som om det skulle bli en härlig promenad.


Jag gick ned till Fjärdens vatten och njöt av solen! Här, låg en del små båtar uppdragna på land (och vissa av dom var vattenfyllda efter det ihållande regnet vi haft de senaste dagarna...). Men idag njöt jag som sagt av solen och det fina promenadvädret!

Efter en stund längs asfaltvägar gick jag så ner till Fjärdens vatten igen. Här nedanför det yviga pilträdet har sonen och jag en gång i tiderna släppt ut två små abborrfiskar. De två fiskarna var lilla sonens första fiskar som nappat på hans metspö ute vid vårt sommarhus och dom fiskarna skulle tas hem i en glasburk (hade fyllt burken med havsvatten så att de skulle känna sig som hemma...)! Där i glasburken levde de i någon dag, sedan förstod lilla sonen att fiskarna ville ut i det fria igen, så vi tog oss ut till just den här platsen för att släppa ut dom små liven i ett stort vatten. För alltid är detta ställe förknippat med de två abborrfiskarna....



Där nere vid stranden såg jag hur dagens moln jagade på himlen. Nu drev åter mörka snömoln in, så jag fortsatte min promenad. Jag vände hemåt.


På hemvägen tittade solen fram allt emellanåt och så kom en hagelskur... sol... hagel...

Jag var glad att jag hade valt att promenera längs små grusvägar, trots att det var vått och klottigt. Väl hemma hade jag massor av siffror på min stegräknare. Väl hemma bryggde jag lite kaffe och åt en kakbit, det tyckte jag att jag var värd! Och så satt jag och tänkte på de två små abborrfirrarna....

Ha ett fint veckoslut alla ni som kikar in här hos mig idag!

fredag 22 oktober 2021

Fiskebåtar i gråvädret

 Oktoberdagarna rullar på och det är mycket gråmulet. Gråmulet med regn just idag. Ett riktigt "blähää"-väder. Inte speciellt uppmuntrande. Det är nära nollstrecket - men inte riktigt nere på strecket ändå.

Igår åkte jag ut till fiskaffären vid Replotbron för att inhandla lite fiskröra. Dessutom gick jag en sväng med kameran längs bryggan med fiskebåtarna. Det såg ut som om alla båtarna låg inne i hamn, det var sen eftermiddag. 


Efter förmiddagens regndis var det uppehållsväder på eftermiddagen. Men det kändes fortfarande som om molnen skulle nå marken. Så mycket mörkare än en vanlig dag.


Men oj så skönt det var att få åka ut en sväng! Det behövs ju inte så mycket för att muntra upp sig själv  gråmulna dagar som dessa! Våra ankor älskar regndagar med stora vattenpölar - jag är definitivt av en annan åsikt. Nä, nu tror jag att jag behöver en chokladbit och lite kaffe....!