Årets januari tar farväl med vintersol!

 Tänk, årets januari avslutas med sol!  Solen - så efterlängtad! Gårdagen bjöd på snö och yrväder, därför älskar vi att få en perfekt avslutning på årets första månad med s-o-l 🌞. En söndag precis som en riktig vinterdag skall vara. Med både vit nysnö och sol!

 På förmiddagen gick jag ut på en kort promenad och trodde inte mina ögon... Himlen var alldeles ljuvligt blå och skuggorna i nysnön var precis lika vackert blåa!

På eftermiddagen gick jag ut på en längre sväng igenom byn. Solen flödade och snön knarrade så där  prefekt vintrigt under fotsulorna. Tänk att vi äntligen fick en riktig vinter i januari efter år av konstiga januari-vintrar! Nu utlovas kallt väder långt in i februari...

Jag tycker om att fota de gamla husen här i byn, de bli ännu vackrare både i allt det vita (men också i sommarens grönska). Nu tackar vi för januari 2021. En månad när covid19-pandemin fortsatte att härska och ställa till det. Dessutom har månaden bjudit på en stökig mobb i Washington, USA, utökade demonstrationer i Ryssland och ett EU som både hoppas och kivas med övriga världen om ett corona-vaccin....

Tack januari, nu är du snart historia!

Så här i slutet av januari...

 Så är vi snart inne i slutet av årets första månad. Det är fredag och det är ett typiskt vinterväder. Lite gråmulet, men med moln som skingras och visar att det ändå finns lite blå himmel där ovanför. En hel del snö på marken, precis som det skall vara vintertid. Och så har vi minus 6 grader. 

Jag sitter inne och sörplar varmt kaffe. Snart blir det en tur till affären för att veckohandla. Läste just att coronaviruset sprider sig åter snabbare, nu finns ju även den muterade varianten här nära som både sprider sig snabbare och som event. kan vara allvarligare....

Visst är det härligt att se ljuset på mina vinterpromenader! Livet knallar vidare...

Ha det gott alla som kikar in hos mig. Ta hand om er!

Coronaviruset och vaccin

 Idag meddelades att över 100.000.000 har smittats av covid19-viruset världen över och av dessa har över 2.000.000 dött. I Finland har 43.616 personer smittats och 655 har avlidit. Det är siffror - men bakom varje siffra finns en människa, och bakom varje avliden finns en sorg och en saknad. Och tänk, för ett år sedan visste vi inte riktigt vad detta virus innebar!

Jag kommer så väl ihåg en episod som hände för ungefär ett år sedan (det kunde ha varit i månadsskiftet februari-mars). Tv och tidningarna hade börjat rapportera om coronaviruset. Men det var långt borta tyckte vi. I mitten av februari hade Finland fått sitt första covid19-fall, en asiatisk turist som reste i Lappland hade testat positivt. Nåväl. Sambon o jag hade bänkat oss utanför labbet vid vår hälsostation, vi hade remisser från sjukhuset för vanliga granskningar. Där i väntrummet satt massor av människor, nästan alla stolar och bänkar var upptagna. Vi satte oss bredvid några bekanta härifrån byn. Mannen, en piggelin runt 90 år, berättade om sin ungdom. Han hade som ung fått tuberkulos och han hade legat ett halvår på sjukhus. Han hade klarat sig, men det var många som dog i tbc. (Idag finns vaccin mot sjukdomen, och idag den är inte allmänt förekommande i vår del av världen.) Dagens ungdom (som vi då) visste inget om smittosamma dödliga sjukdomar, påstod han. Och så sant det var, vi vet egentligen inget om tbc....och då för ett år sedan visste vi inget om det nya coronaviruset heller - inte på allvar....

Idag gör våra myndigheter sitt yttersta för att begränsa sjukdomsspridningen. Men det är ändå upp till oss själva att skydda oss och skydda andra. Vaccin är på gång, trots att det ändå tycks dröja några månader innan vi något yngre får våra vaccindoser. Jag är helt klart för vaccinering, det är enda sättet att få bukt på spridningen. Tänk så många sjukdomar vi har (nästan) utrotade med olika mediciner och vacciner de senaste årtiondena! Coronaviruset är också en sjukdom vi måste få bukt med!

Virus-läget har gjort att vi tar det lugnare än vanligt. Vi har den fördelen att vi kan vara hemmavid för det mesta. Dessutom bor vi på landet och har stort svängrum när vi rör oss där ute. Visst träffar vi andra, men vi håller avstånd och vi använder munskydd när vi rör oss ute i samhället. Och så tvättar/spritar vi händerna i tid och otid....

Vi tar en dag i taget. Vi njuter av dagen och vi blickar framåt.

Mera snö!

 Årets januari bjuder på snö! Mera snö!

Redan i går kväll började snön vräka ner och fortsatte så under natten. I morse vaknade vi åter till en vacker vit vintervärld med kall fluffig nysnö (10-15 cm). Redan snäppet före 7 i morse startade vår granne snöplogartraktorn och han är bra på att gasa så vi bjöds på den bästa väckarklockan.... När klockan hade passerat 8 startade sambon vår traktor....

Nysnö på marken är som nyvispad grädde och den vackraste dekorationen hittar man på trädens grenar. Visst är det vackert med snö, men nu kunde vi väl få njuta i några dagar av den snö vi fått. Men nej. Det utlovas mera snö, redan i morgon och i övermorgon blir det mera nederbörd ....

Behöver vi verkligen resa till andra sidan jordklotet?

 Coronaviruset har öppnat våra ögon i många sammanhang. Vad är det egentligen som är viktigt här i livet? Är det prylar, att kunna resa vart man vill, att allt skall vara precis som vanligt? Det senaste året har våra livsmiljöer ändrats. Många av oss borde ha tänkt till.

Ja, vad är viktigt? Att själv få leva och att nära & kära lever och mår bra, visst. Att ha pengar så att vi kan betala för mat på bordet och att vi har någonstans att bo där det är varmt och torrt (tänker på nordligt klimat), visst. Att få frisk luft och att kunna vistas i en ren natur, visst.

Men behöver allt vara precis som det var för ett år sedan? Är det något vi borde ändra på? Vi har en ofantligt fin levnadsstandard i vårt land och vi lever dessutom i världens lyckligaste land med ett skyddsnät som få andra har... Fast så är vi visst också mitt uppe i en klimatkris med ändrade förutsättningar, det borde ju någon fixa till.... Ja, och så var det ju Bolsjunovs skidtackling, den måste vi ju komma till rätta med först av allt.... (Prioritering, harkel....prioritering).

Idag tänkte jag ställa mig frågan om vi verkligen måste resa till andra länder. Kanske till och med till andra sidan jordklotet. Och dessutom kanske flera gånger per år. Ja, måste vi? Vill vi?

Själv svarar jag på frågan: Javisst skall vi resa! Men vi behöver ju inte resa fysiskt i dessa tider! I dagens värld kan vi ju resa jorden runt genom att se på fina program i tv, dator osv. Vi kan läsa och lära om andra platser i tex böcker och via olika sociala medier. Vi kan prata med en annan person i realtid trots att den ena bor i Norden och den andra personen lever i tex Australien. 

Det är viktigt för oss att lära känna världen tycker jag. Jag kan berätta om min värld och du kan berätta om din...

Det finns dessutom massor att uppleva i närområdet. Jag kommer ihåg den solbelysta stigen som gick i skogen bakom mitt föräldrahem och ibland längtar jag att åter få gå den stigen så mycket mera än att jag skulle få vandra längs den kinesiska muren (som har varit ett av mina drömresemål). Jag behöver inte resa till Kina (men drömma kostar inget och är rätt klimatsmart). Numera är jag faktiskt mycket mera nyfiken på mitt närområde. Är det mycket snö i skogen? Har havet frusit till is och kanske det har bildats vackra isskulpturer vid strandkanten? Hur ser grannkommunens kyrka ut invändigt? Orkar jag gå motionstrappan i Gerby eller vid Öjberget?

 Att resa är också ett sätt att lära känna andra människor och andra kulturer. Lära oss att vi kanske tänker olika vi mänskor. Eller tänker vi olika? Hur tänker egentligen våra grannar? Är det inte där vi borde börja? Och måste vi flyga sex timmar ut i världen för att kanske bara prata med vår partner i en vecka...

Dagens foton knäppte jag inne i Road House i Alahärmä.  Det var en dag i augusti 2020 och vi åkte ca 75 km med bil och jag upptäckte något jag inte visste fanns....

Värmegrader krymper snön

 Detta veckoslut har bjudit på några plusgrader och snön har krympt betänkligt. Och så har vi åter hala vägar igen då....

Varje dag tackar jag isdubbarna under mina vinterskor, det är perfekt när jag är ute på länk längs hala vägar. Efteråt kan jag förnöjt krypa upp i soffan med en varm kopp te i ljusets sken...Inga brutna armar eller ben än så länge...

Tre rätters middag och sju sorters kakor

 Igår var vi inbjudna till en brak-middag med massor av godsaker. Efter en tre rätters middag fyllde vi på med massor av tårtor och andra godsaker till kaffet. En god middag börjar med champagne, så där så att det riktigt bubblar och värmer i magen.... Skål och välkommen!

 

 

Nu är ni också bjudna på middag - och den börjar med trattkantarellsoppa med gott surdegsbröd och goda snittar. Den godaste svampsoppa jag ätit (och riktigt mättande).

 

Till huvudrätt blev det en härligt kryddstark kyckling med skivad potatis, rotsaker och sallad, plus en hel hög med goda röror. Allt detta sköljdes ned med ett gott välbalanserat rött vin. 

 

Som pricken över i:et serverades så efterrätten. Vaniljpannacotta med kryddade jordgubbar. En efterrätt som smälte i munnen och med kryddor som gjorde det extra spännande. Gott så det förslog det också. Efter all maten satt vi som slagna och mätta hjältar kring bordet. Sååå gott! (Nu gällde det att inte somna...) Det fick bli några musiklekar för att om möjligt hålla hjärnan alert.

Vi kom alla överens om att det var kaffe som behövdes för att vi skulle orka resten av kvällen. Och fram kom även alla dessa fantastiska kakorna: marängtårta, chokladcheesecake, havtornscheesecake och spröda smörspritsar och chokladkottar.... allt hembakat! Alla var absolut proppmätta - men alla måste bara smaka en bit av alla läckerheterna!

Tack för en smakrik fest som vi alla sent skall glömma! Och vi kom oss hem i snöovädret, trots att många vägar var nästan helt igensnöade!

Dags för snöskottning

 Dagen efter gårdagens snöfall är det snöskottning som står på programmet. Och det gäller att hasta för det utlovas varmare väder och då blir snön tung att ta hand om. Så, redan i arla morgonstund startade sambon traktorn och efter en stund jag gick ut med skyffel och så satte vi igång med att ta bort snöhögarna som bildats på vår gård. 

Nu sitter jag inne och sörplar kaffe och tycker livet ändå är rätt trevligt.

Nej, vi fick inte speciellt mycket snö, men eftersom vinden virvlade runt i den kalla snön så bestämde sig mängder av snö att lägga sig i drivor på just vår gård. Precis som vanligt är slätten nästan barskrapad och var finner man snön? Jo, här hos oss!

Vägen upp till/förbi vår gård plogas av kommunen och vi sussade och sov när vägen blev upplogad. Nu har vi fixat resten här kring våra hus. Vilken tur att vi har en stark traktor som fixar snön! Förr när sonen var liten och sambon åkte utomlands på sina affärsresor, då var det jag och en liten son som fick lov att skopa undan snön med muskelkraft. Men sedan när sonens ben växte och han nådde traktorns pedaler då var traktorn ute i snösvängen oberoende om sambon var hemmavid eller inte.... (Jo, jag kör traktor, men inte snöplog).

Idag tyckte ankorna att det dröjde länge innan jag hade skyfflat mig fram till ladugårdsdörren. Men sedan blev dom överlyckliga när jag gav dom extra mycket vatten att tvätta sig i!

Vinterkaos

 Idag är det en typisk vinterdag med snö, blåst och rätt många minusgrader. Nackdelen med snö och blåst är att snön drivar igen vägar och gator. Slabbfööre brukar vi prata om. Tyvärr är ju dagens samhällen inte rustade för dessa typer av vinterdagar, det blir rent ut sagt trafikkaos. Vägar, gator och trottoarer blir nästan oframkomliga. Bilar kanar av vägen på grund av snömodden, snöröken den försämrar sikten, plogbilar är i farten och snön den bara yr....

Vi märkte redan på förmiddagen när vi var ute på vägarna att folk borde köra lite försiktigare idag - och nu någon timme senare har både vinden och snöandet tilltagit....

Fast egentligen är det här ju en helt vanlig vinterdag. Vinter är snö, blåst och kyla. Så snälla ni, ta det lugnt och hetsa inte upp er! Stanna inne om ni inte måste ut i trafiken! Ja, och så hoppas jag det inte kommer att vräka ner ännu mera snö utan stannar med dessa små flingor.

Dagens foto knäppte jag redan för några dagar sedan. Det var kväll och det snöade, vi körde igenom en nästan trafik-tom stad. Bilden togs igenom bilens sidoruta (framrutan vindrutetorkare var på full effekt).

Lugnet före...

 I morse låg lite nysnö på marken och allt efter dagen led tittade solen fram. Nu vet vi ju att i morgon, eller kanske redan i natt, kommer det att bli busväder med massor av snö och virvlande vind på våra breddgrader. 

Så därför gällde det att satsa på utevistelse en dag som denna, tänkte vi. Det fick bli en sväng till skogen för att hämta lite ved. Och vackert var det där ute. Med nysnö och aningen sol mellan trädens stammar.

Det kändes som lugnet före stormen, när vi var där ute. Tystnaden rådde i skogen. Ingen vind att tala om....

Och till kvällen blir det att bänka sig framför tv:n för att ta del av installationen av en ny president i USA. Vi får hoppas det förblir lugnt där också....

En god efterrättskaka (en förenklad tiramisu)

 Härom dagen fann jag ett kakrecept på nätet som jag bara måste pröva (kommer tyvärr inte ihåg var jag läste det). Sagt och gjort, jag bjöd in sonen med sambo samt svärmor på lite söndagsmat - med efterrätt! Ibland är det ju en fördel att testa det man vill göra innan man slår på stora trumman. "Hemfolket" som så ofta fick vara smakjury denna gång. Jag tycker om att baka och gör det ofta. Men det skall vara enkelt och helst av ingredienser som man för det mesta har hemma. Igår bjöd jag på tiramisu med philadelphiaost, en förenklad tiramisu alltså.

Efterrätten svängde jag ihop två timmar före servering och med facit i hand skulle jag ha gjort den dagen innan, för den var mycket godare/saftigare idag... Men god var den igår också och alla i juryn försåg sig med två bitar och det torde ju vara godkänt!

Förenklad tiramisu (med philapelphiaost)

Botten: 2 ägg, 1 dl socker, 1 dl vetemjöl, 1/2 tsk bakpulver och 1 tsk vaniljsocker 

Vispa ihop ägg och socker riktigt pösigt. Blada ner resten av ingredienserna och häll över blandningen i en bakform med löstagbar botten. Grädda i mitten av ugnen i 200 grader, 15 minuter.

Philadelphiablandningen: 200 gr philadelphiaost, 2 dl grädde, 2 dl florsocker

Vispa grädden och florsockret. Rör om ph.osten och blanda ner i grädden.

Dränk tårtbottnen med kaffe (jag använde ekologist mörkt kaffe som jag bryggt riktigt starkt för att få till kaffesmaken, använd 1- 3 dl kaffe - fega inte med att dränka bottnen om man skall äta genast). Bred ph.ostblandningen ovanpå och till slut strö över kakao. 

 Som sagt lät vi oss väl smaka under gårdagen, efterrätten passade perfekt till kaffet. Men innan hade jag också bjudit på en älgköttgryta med rotsaker, kokt potatis, sallad och lingonsylt. Här kör vi hemodlat och kött ur frysen, välbeprövat och enkelt. 

Det blev köttgryta över, så idag blir det enkel matlagning. Perfekt denna gråa måndag!

Vårt sommarparadis i vinterskrud

 Igår ville jag gärna åka ut till vårt sommarparadis. Den värsta kylan hade lugnat ner sig (endast minus 6 grader) och eftersom också sambon var med på noterna så rattade vi iväg. Den allmänna skogsvägen var oplogad så det var lite spännande om bilen skulle hållas på vägen (vilken tur att inte jag behövde köra!). Så parkerade vi bilen och promenerade den sista biten ner mot våra hus. Inne i skogen hade vinterstormbyarna inte ruskat om i träden, så den vackra snön låg ännu vit på trädens grenar. 

Vi traskade på, jag efter med kameran i högsta hugg....

Det var så lugnt och stilla i skogen - men vi var inte de enda som traskat längs vår väg! Vi såg massor av spår av vitsvanshjortarna som bor här ute. De hade tagit över vår väg, deras spår gick kors och tvärs  längs vägen! Låt oss säga att här var runt 10 cm nysnö, så spåren syntes tydligt.

Ute vid havet var det snö och is, inte många färger så här års. 

Vattnet hade ju inte frusit till is innan snötäcket lade sig, så det är helt klart inga starka isar ännu, trots ett stycke mycket kallt dygn (behövs fler kall-väders dygn för att isen skall tjockna).

Nere vid stranden hade snön blåst i drivor över strandstenarna och se så vacker båge runt Stora Stenen! Gårdagen bjöd förstås på mulet väder. Nästan så att vi såg den blå himlen när vi åkte hemifrån, men väl där ute vid vårt sommarparadis drev de mörkare molnen in och en och annan snöflinga kom dalande ...

Runt bastun såg vi spår av hjortar och de hade vandrat upp mot villan... (uppe vid husen hade nästan all snö blåst bort). Hade hjortarna månne tagit trappan uppför trapporna till villaverandan? Nej, där hade de vänt nedåt mot stranden och skogen igen.

Isrosor klädde villans fönster. Här ute var det kallt och tack och lov, allt i sin ordning.

Vinden hade rivit ner grenar från gårdens björkar (här blir det mycket vårjobb) och det såg verkligen inte ut att vara nämnvärt med vatten ute i sjön... 

Här ute härskade Kung Bore, sommarens värme var sååå långt borta!

När jag stod nere vid Rinilin hörde jag ändå att vattnet porlade och rann där nere i det nästan vattentomma diket. För det var ju så tyst där ute, nästan så jag också hörde mina hjärtslag...

Vi vandrade tillbaka in i skogen och mot bilen ....  och var det inte en gren som knäcktes där inne...?

Där under den stora granen bredvid vår väg hade hjortarna haft sin nattvila, för det var mycket spår i snön. Hjortar kunde inte vara långt borta, månne det var dom jag hörde...? Nej, inte minsta rörelse bland trädstammarna...

När vi så kom tillbaka till bilen var vi glada att inte fler träd hade blåst omkull i den senaste stormen. Det får dröja någon månad innan vi tar med oss mat- och kaffekorg för att åter börja övernatta här ute. Nu kändes det bara kyligt och riktigt vintrigt.

Skönt att åka hemåt till stugvärmen. Skymningen började sänka sig, och i sydväst färgades himlen svagt orange i solnedgången.... Här ute i skogen får vintern och lugnet råda!